tisdag 16 april 2024

1998 Kalles 60-årskalas

När mins son Kalle var omkring ett år hade jag några vänner hemma på besök. Jag visade stolt upp honom för dem. "Det dröjer inte  länge förrän han börjar lumpen", sa en av väninnorna. Jag kommer fortfarande ihåg hur förvånad jag blev - för mig var det eoner av tid tills dess. 

I söndags fyllde han 60. Åren har gått fort. Den lille pojken som jag bar i famnen har både gjort lumpen och tagit sig fram i tillvaron på ett utmärkt sätt. Han har två barn och tre barnbarn och spelar gitarr och sjunger i ett rockband, som består av jämnåriga grabbar. Tillsammans med sin sambo Annsofie och hennes son Oscar bor han i en villa med pool som han delvis byggt själv. Och det var dit vi var bjudna på 60-årskalas. 

Kalle öppnar present från min bror Gunnar. (Bilderna går att klicka större. Mirren tog många av bilderna)


Vacker och stilren dukning med vita tulpaner på borden.

Det blev ett mycket trevligt släktkalas med släktingar både från min familj och Annsofies. Det var ganska längesedan vi sågs så vi hade mycket att prata om. Mirren hade också kommit ner från Stockholm, vilket ju alltid är lika roligt för mig. 


Vi välkomnades med bubbel, både med alkohol och utan. 


Kalle öppnar present från min bror Gunnar. Kalle med slips dagen till ära.


Annsofie med sin syster Tina och hennes man Mats. Annsofies pappa Hans till vänster om henne och längst till vänster Tinas äldsta son Linus. 

Efter att vi druckit upp välkomstdrinken bjöds vi på läckra smörgåstårtor. Som vanligt hade Annsofie fixat en vegetarisk smörgåstårta också till Mirren och Kent, som dock var hemma då han inte mådde bra. Men vi fick resten av smörgåstårtan med oss hem vilket naturligtvis var mycket uppskattat. 


Mitt barnbarn Isabelle med sin man David och Gunnar tar för sig av de delikata smörgåstårtorna. 


Näst äldsta barnbarnet Oskar med sin syster Bella (som hon kallas till vardags). Det blir ett litet barnbarnsbarn till för mig i juni - en flicka. Bella har redan två pojkar så den lilla flickan är extra välkommen. 


Annsofies Oscar, som gömde sig bakom Kalle på den förra familjebilden, är med här.


Mirren, Gunnar och Kalle. 

Nästan alla kom till kalaset samtidigt klockan ett trots att det var öppet hus mellan 13 och 18. Tiden gick fort och Gunnar och jag åkte inte hem förrän efter nästan fem timmar. Det var längesedan jag stannade så länge på ett kalas!


Jättegod kaka till kaffet.

Senaste släktkalaset var i maj förra året när det var namngivningsfest för lille Charlie, son till Oskar och Cajsa. Det kan man läsa om här.

4 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Grattis Ingrid till sonen! 😊
Tack för ett fint inlägg om födelsedagsfirandet.

Ha det gott! Kram

BP sa...

Vilka härliga bilder från 60-årskalaset. Stort GRATTIS till dig och sonen:-) Hoppas nu att Kent har kryat på sig.

Musikanta sa...

Äventyret framtiden:
Jag måste ju dokumentera för framtiden, vem vet hur länge jag får behålla minnet. :-). Det ju bra bloggen på så sätt. Men visst är jag glad för att det gått så bra för honom i livet.

Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

BP:
Som jag skrev till Äventyret ovan, jag måste ju dokumentera. Kent tuppade av för ett par veckor sedan hemma och slog sig i axeln och ryggen där han fortfarande har ont. På VC undersökte de honom men hittade inga fel som väl var. Men man blir ju alltid orolig. Han känner sig i alla fall bättre nu (och till humöret) och det är jag glad för. Snällt att du bryr dig!

Kram från Ingrid