fredag 28 november 2008

Far ror och mor är rar

Så värst långt bort från könsuppdelningen i ”Vill du läsa”, min första läsebok för 65 år, sedan har vi inte kommit idag. Inte om man ser annonserna om leksaker från det stora överskottsbolaget. De består av två helsidor i lokalblaskan.

Det står inte att annonsen till vänster är avsedd för små flickor och den till höger för små pojkar. Men för säkerhets skull, så att ingen ska kunna vara osäker på vem annonsen vänder sig till, har man klippt in en liten gosse på den högra sidan. Han är helt uppslukad av verktygen på verktygsbänken.

Som ni ser, om ni klickar på länken, har han fullt upp med intressanta grejor att önska sig. En keyboard med olika rytmer och djurläten, en verktygslåda ”med alla tänkbara tillbehör”, massor av racerbilar och en traktor med släp. Där finns också ett verktygsbälte så att han kan bli riktigt lik sin FAR.

De små flickorna kan faktiskt också önska sig ett fordon. Nämligen en hästtransport! Varför inte killarna också skulle kunna önska sig det, är mig en gåta. När jag var liten var det nästan bara män och pojkar som red…

Sen finns det 12 olika grejor på flicksidan som alla innehåller den gemensamma ordstammen ”dock”. Det är jättedockhus, flera dockset, prinsess- och modedockor, gråtande, kissande och multifunktionella dockor…

Det finns också en ”kassa apparat”- om nu prinsessdockorna skulle få för sig att ta betalt kanske…

När Mirren var liten fick hon en docka som bl.a. kunde säga "mamma" och "jag vill ha mat". Mirren tog dockan i famnen och sa: ”Vad ska jag göra med den här?” Dockan ligger fortfarande och slumrar i sin garderob där hon placerades efter någon tid.

Det ska böjas i tid…

13 kommentarer:

Bloggblad sa...

Hehee... himla tur att hon inte sa så med Lillmirren!

Vår dotter bäddade åt bilarna (för naturligtvis fick hon i 70-talsanda en bil innan hon fick docka) Och sonen körde bil med dockan han fick....

Men jag håller med om den enorma könsindelningen som tvingas på från alla håll. Rosa sidor för flickorna och gult för pojkarna... eller?

Eleonora sa...

En go och fin Första Adventshelg önskar jag dig. Kram

Musikanta sa...

Bloggblad:
Inte undra på att tjejerna blir som dom blir i många fall med den intensiva manipuleringen redan från det att de är små...

Eleonora:
Tack och detsamma till dig. Kram

Mia sa...

Jag blir lätt illamående när jag går in i en leksaksaffär och man ser allt som är antingen väldigt flickigt eller tvärtom. Mina pojkar har både dockor och bilar och har än så länge inte fått ett enda gevär eller liknande.
Trevlig 1:a advent!

Musikanta sa...

Hej Mia och välkommen till min blogg. Härligt att höra att det finns mammor som är medvetna om detta och försöker att göra sina små killar till empatiska människor och inte uppmuntra dem till krigslekar i onödan. :-)

annebelle sa...

Jojo, könsrollerna håller nog i sig. Inter minst på leksaksfronten. I morgon du, då ska det brusas! Spelar du?

annebelle sa...

Jojo, könsrollerna håller nog i sig. Inter minst på leksaksfronten. I morgon du, då ska det brusas! Spelar du?

Musikanta sa...

Hej Annebelle och välkommen till min blogg! Det är förvånansvärt, tycker jag, att inte leksaksaffärerna har anammat någonting av könsrollsdebatten... Inte ens piano får tydligen flickorna spela längre!

I morgon ska jag sitta i kyrkbänken och bara njuta. MM är kyrkvärd och då får jag förstås följa med honom. Jag brukar aldrig få vikariera på Första Advent eftersom alla ordinarie kantorer med självaktning spelar på denna dag om de inte är så sjuka att de inte kan stå på benen...Det är verkligen kantorns och körens dag!

tant lila sa...

Mina dockor betydde och har betytt mycket för mig. När jag sitter här och skriver finns det till vänster två dockstolar med fem gamla dockor och i mitten ligger katten.
Dockor tycker jag är okey för flickor, men visst är det konstigt med alla bilar, tåg och krigsleksaker för pojkar.

Miss Gillette sa...

Mirren verkar vara en hyvens brutta. Jag tyckte inte heller om dockor som liten, det var djur som gällde och möjligen lite fordon också. Märkligt nog har jag inte haft särskilt många djur i mitt liv, en del katter förstås och en hyrkanin och en lånehund, men inga alls numera.

Däremot hoppas jag att jag aldrig mer blir fordonslös.

Musikanta sa...

Tant Lila:
Jag kommer inte ihåg att jag lekte med dockor särskilt mycket när jag var liten. Jag har i alla fall inga sparade sedan min barndom.

Visst är dockor OK för flickor men även för pojkar anser jag. Och varför måste man skilja på pojk- och flickleksaker? Varför skulle en flicka inte kunna få en verktygslåda likaväl som en pojke?

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Mirren älskade också djur. Tyvärr är och var hon höggradigt allergisk för alla pälsdjur så några sådana fick inte förekomma hemma. Hon kunde inte rida heller förstås...

Hon hade myror som husdjur i skolan som hon matade med honung till sin frökens stora förtrytelse...

Hon hade också massor med gosedjur även om hon inte lekte med dem.

Jag håller med dig - bilen är min räddning här på landet där man har dragit in de flesta bussturerna...

Marianne sa...

Jag måste nog skryta om min lilla mamma här: Jag (och jag föddes på 50-talet) hade både dockor och bilar. Och böckerna var en blandning av Kitty och Bill. Men jag lekte nog mest med "flicksakerna" ändå. Min älsklingsdocka när jag var 2 var ett vedträ som jag klädde på och bar omkring med och nattade, trots att jag hade jättefina blunddockor av olika format.

Mekano hade jag också förresten. Lego är kanske den mest könsneutrala leksaken?