söndag 15 juli 2012

Vart fan är du?

Jag undrar om det var fler än jag som satte kaffet – i mitt fall teet – i vrångstrupen när jag såg bilden på första sidan av lördagens NT. Bilden visade en gråsvart himmel med några förskrämda solstrålar som letade sig fram genom molen. Rubriken var tryckt över hela bilden med vitt och löd: ”Vart fan är du”? Detta skulle anspela på att solen hade hållit sig borta en längre tid.
Foto: Jonas Tetzlaff (Bilden går att klicka större)
Jag brukar sällan reta upp mig – men i det här fallet blev jag faktiskt indignerad. Till vilken målgrupp riktar sig tidningen? Till tonåringarna på högstadiet? För de vore förmodligen de enda som verkligen skulle uppskattat rubriken.

Nu tror jag dock att de nämnda tonåringarna inte hör till dem som är de flitigaste tidningsläsarna av vår lokaltidning. Snarare är det till kategorin medelålders eller äldre, vilken jag själv tillhör. Vi som fick lära oss skillnaden mellan befintlighet och riktning och att det var obildat att svära. Framför allt fick man inte använda det i skriftspråket om det inte var ett direkt citat.
Vart ä han” hör man ju dagligen i både radio och teve, men det är fortfarande inte accepterat i skriftspråket, och till detta bör man väl räkna en rubrik i en (obundet?) moderat dagstidning. Svordomar hör eller ser man däremot ganska sällan i medierna – jag har aldrig hört någon väderman eller kvinna säga t.ex. att det är ett djävla regnväder som drar in över södra Sverige eller en nyhetsuppläsare förkunna att ekonomin i det eller det landet går åt helvete om man inte omedelbart vidtar åtgärder…
Det heter Var är bollen? – befintlighet - och Vart tog den vägen? – riktning - om det nu skulle vara någon av bloggvännerna som inte visste det. Är rubriken menad som en sorts studentikost skämt kan man bara beklaga att det finns sådana rubriksättare som jobbar på tidningen. Är det i stället någon som använder ett sådant språk i sitt dagliga tal som satt bildrubriken tycker jag att ansvarig utgivare omedelbart borde skicka iväg henom på en språkkurs i elementär svenska.

29 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med till 1000 procent. Nog borde det gå att prata utan svordomar. Oi

olgakatt sa...

Man kan bara hoppas att det är en obildad sommarvikarie som är skyldig till detta pinsamma klavertramp.
Jag har förstått att det i vissa dialekter inte görs skillnad på var och vart men i skånska öron låter det märkligt med vart när det borde heta var. Särskilt när det uttalas som vatt.

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Anonym:
Tack för medhållet. Kul om du hade skrivit ditt förnamn efter kommentaren så att jag åtminstone visste om du är en kille eller en tjej...
Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag tror inte att det är dialektalt på något sätt att inte kunna skilja på VAR och VART - det är bara en trend hos ungdomar att strunta i om det är riktning eller befintlighet.

Det är snarare vanligare att ungdomar säger "Vart ä boken" i stället för "Var ä boken". De använder alltså "Vart" i alla sammanhang. Men snart bryr man väl sig inte, språket förändras ju som bekant.

Däremot tycker jag fortfarande väldigt illa om svordomar vare sig i tal eller skrift. Jag tycker också att en dagstidning borde föregå med gott exempel när det gäller detta.
Ingrid

Anonym sa...

Hej, själv retar jag konstant upp mig över språkmissbruket i pressen. Tycker inte att rubriken vore bättre med: var fan är du.
Men varför skulle tonåringar verkligen uppskatta den här rubriken?

Vänlig Hälsning Bertil

Karin sa...

Jag tog för givet att det var en norrländsk tidning först, men så såg jag att det var Norrköping. Svordomen är ju olämpligt och ska bort oavsett. Och det är klart att rikssvenskan har "var" när man frågar efter plats och vart när man undrar över färdriktning.

Men norrlandsdialekterna använder ofta vart i båda fallen. Eller "vars": "Vars är du?", hör man ofta. Men det är klart att rubriken borde ha snyggats till av någon ansvarig redigerare, töntig och slafsig som den är.

Mirren sa...

Jag tror att användningen av "var" respektive "vart" är dialektal. Som du vet gör både jag och min käre far fel ibland, och vi har både vett och bildning. Tror däremot inte jag skulle skriva fel och svordomar använder jag ju aldrig som du vet :-). M&P

Anonym sa...

hen

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Bertil:
Jag vet kanske inte om de skulle UPPSKATTA rubriken, men jag tror inte att någon skulle reagera över den som jag. De skulle förmodligen inte alls förstå varför jag retade upp mig på den. Ungdomar som skriver på facebook använder ju ofta svordomar i sina statusinlägg. Vart i stället för var är regel.

Håller med dig om att bildtexten inte hade varit bättre om det hade stått Var i sället :-)...
Vänliga hälsningar tillbaka!
Ingrid

Musikanta sa...

Karin E:
Aha, då kanske det finns en förklaring - bildtextförfattaren är norrlänning :-)! Visste inte att det var så vanligt däruppe i norr att inte skilja på var eller vart (vars)...

Alla ansvarsfulla redigerare har naturligtvis semester och då kan man ju passa på. Alltid retar det någon, som i det här fallet :-)!
Ingrid

Musikanta sa...

Mirren:
Din far säger "vart ä boken" ibland bara för att retas med mig. Han vet ju att jag för det mesta blir sur när han gör det. Ibland orkar jag inte bry mig.

Du är exemplarisk när det gäller svordomar, svär inte ens när du slår hammaren på tummen i stället för på spiken, som jag gör ibland. Det starkaste uttryck jag förresten har hört din make använda är "apdator" när ingenting fungerade...

Du säger hellre "pip" när du direktciterar i stället för den svordom som personen i fråga använde.
Du har väl lärt dig av din far som i det fallet är lika exemplarisk som du.
M&P

✿Ewa sa...

Som norrbottning från födsel och ohejdad vana, skulle jag nog ha sagt men ej skrivit vars. Men jag tycker att för att vara på en första sida i en morgontidning, så är bildtexten så ovanlig att man dvs jag, hajar till.

Kram och önskar att solen tittar fram idag ;))

Musikanta sa...

Anonym:
Tack för upplysningen - alltid något :-)!

Musikanta sa...

*Ewa:
Hade bara bildtextredigeraren nöjt sig med VART eller VARS hade jag väl inte brytt mig kanske. Bara konstaterat att det finns folk som inte kan skilja på befintlighet och riktning. Droppen som kom bägaren att rinna över var den onödiga svordomen - hör inte hemma i en seriös dagstidning anser jag.
Kram tillbaka från Ingrid.

Rutan sa...

Jag blir så arg på sådant här så jag ser rött! Det finns ingen enda förklaring som kan godkännas, varken dialekt eller ungdom. Jag kan tala bred småländska och uttalar inte alltid bokstaven R. Men inte hoppar jag över den för det i skrift. Det är en sak att tala dialekt och en annan att skriva korrekt. Vart-eländet blir bara större och större - i sångtexter, radio, tv osv. I min lokaltidning idag var något gjort "flera veckor i streck". Jag tycker att som tidningsskribent ska man kunna stava. Jag kan inte fortsätta läsa utan hakar mig upp på ordet, och det var väl inte meningen? Likadant är det med vart-sägare - jag tappar tilltron till vad som sägs eftersom jag måste fundera över vad personen egentligen menar.

Och så ska man inte bry sig... språkets utveckling osv. Pyttsan säger jag.

Anonym sa...

Hej! Det var Bosse som skrev. Ingrid håller med! Oi i den tidigare kommentaren slank med i farten. Ha det så trevligt på Öland!
MVH I&B

ByFånen sa...

Språkpoliser är vi allihopa, allihopa, du med och jag med...
Det finns en hel bok i ämnet "Vart" här --> http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2011/Host/stromquist_siv-vart_ar_vart_pa_vag-inbunden/. Uppenbarligen finns en hel del att säga om det. Jag tillhör också dom(!) som retar sig på varts uppdykande i alla sammanhang, men i slutänden måste vi nog också vara lite lyhörda och bejakande för förändringar i språket. Jag tycker att det är underbart med alla dessa kreativa människor som ägnar sig åt nyskapande "ordbruk och bokstavsskötsel". Om inte om hade varit hade vi fortfarande huggit runor i sten...

Bloggblad sa...

Jag skrev faktiskt till NT... men tror inte att de tar in min insändare - jag blev synnerligen upprörd över det stillösa ordvalet. Men kanske skulle jag ha skrivit att jag blir så j-la förb-d i stället? Så att de hade förstått... Tänk, jag har t.o.m. svårt för att skriva svärord på skoj!

Aila Hjort sa...

Usch, säger jag bara! Det språkliga förfallet går i raketfart; svordomar, ingen skillnad mellan var och vart, innan och före... Särskrivningarna och syftningsfelen florerar i tidningsspalterna. Kanske skyller man på sina sommarvikarier, men är det verkligen en godtagbar ursäkt? Jag tycker faktiskt inte det!

Musikanta sa...

Rutan:
Roligt att du tittade in igen! Det där med småländskt -r känner jag igen. Jag vikarierade några år på olika skolor i Jönköping under 60-talet och eleverna gjorde ofta stavfel - dvs. de satte in -r där det INTE skulle vara det!

Det där med streck/sträck är svårt, jag har ibland gjort fel på fågelsträck och skrivit det med -e. Man måste ju veta vilken stammen är - sträcka. Ingen skulle naturligtvis skriva "utstreckt" tid men med vissa andra streck/sträck är det svårt att veta. I synnerhet som vi sörlänningar uttalar det helt lika.

När det gäller "var" och "vart" har jag gett upp och inser att det inte går att göra någonting åt.

Men jag är som du, stavas det fel i tidningstext hakar jag upp mig som du.
Ingrid

Musikanta sa...

ByFånen:
Som jag skrev till Rutan ovan, jag har också gett upp när det gäller "var" och "vart" och inser att "vart" kommer att ta över helt om några år.
Det är ju L-G Anderssons käpphäst att språket förändras ständigt och att vi måste acceptera det.

Men när det gäller svordomar i vanlig tidningstext är jag fortfarande förändringsobenägen. Jag reagerar också alltid när man använder det på FB t.ex. eller i någon blogg. När jag tänker efter är det inte någon av mina bloggvänner som använder svordomar i sina inlägg...

Ska se om jag kan hitta boken som du skickade länken till på bibblan. Verkar intressant.
Ibland har man dock svårt att förstå vissa nyskapande företeelser som t.ex. "sjukt bra". Eufemism för svordomar kanske?

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag hade också tänkt att skriva en insändare till NT men hann inte innan jag åkte bort. Dessutom trodde jag att jag inte skulle vara den enda som reagerade, vilket tydligen stämde :-)!
Vi får se om det kommer någon insändare om det så småningom.

Musikanta sa...

Aila:
Jag har själv lite svårt med "innan" och "före" - måste tänka efter ibland. Har du något bra knep att tillgå när det ska vara det ena eller det andra?

Jag undrar om inte den här bildtexten var ett (dåligt) försök att väcka uppmärksamhet eller att chocka. Jag tror nog att NT har fått en hel del negativ respons på det. Dåligt omdöme i alla fall, anser jag.

ByFånen sa...

Musikanta:
Jag ber om ursäkt för min något raljerande ton i min förra kommentar!
Jag menar absolut inte att allt ska vara tillåtet, jag har ingen tanke på att försvara svordomar i rubriker som NT hade (om det inte är relevanta direkta citat), det är helt enkelt inget annat än dåligt omdöme. Andra saker som är på glid är t.ex. bruket av "dom". Enligt språkrådet accepteras nu "dom" både som objekt och subjekt.
Om förändring: jag vet inte om varken du eller jag hade varit gladare om vi skrivit det språk som användes vid förra sekelskiftet, med "gammelstafning" och allt.
När det gäller förstärkande uttryck har logiken dragit en nitlott: skitbra t.ex. En sanering till förmån för mera logiska förstärkningar skulle inte skada. En som f.ö. kunde konsten att vara nyskapande där var Astrid Lindgren: far ända in i pipsvängen (Ronja Rövardotter).
Om du vill se vad som rör sig i svenska språket rekommenderar jag starkt tidskriften Språk, finns i Pressbyrån och utkommer varannan månad.

Musikanta sa...

ByFånen:
Du behöver inte alls be om ursäkt! Jag håller fullständigt med dig att vi måste hänga med i språkförändringarna. "De" eller "dem" är ett elände (jag reagerar fortfarande när man använder "de" som objekt, även om det anses korrekt i vissa fall), så det vore kanske inte så dumt att ersätta dem med "dom" rakt över. Åtminstone skulle alla mellanstadiebarn bli glada! Men då blir naturligtvis skåningar och smålänningar och finlandssvenskar ledsna i stället. "Vofför gör di på detta viset?"

Jag tror att "vart" snart slår ut "var" i de flesta fall. Kanske det beror på att det är lättare att uttala ett öppet a än ett slutet. Min barnbarnsgeneration skiljer i alla fall inte på adverben alls.

Astrid Lindgren är underbar med sina nyskapelser tycker jag också. Fortfarande är mitt favorituttryck "fortare än den första morgonfjärten". Kanske något att skriva en akademisk uppsats om...

Prenumererade på Språk ett tag, men hann aldrig läsa den ordentligt. Ska handla ett ex. nästa gång jag åker med Swebus upp till barnbarnen i Mälarhöjden!

ByFånen sa...

Musikanta:
Verkar som vi är överens i stort!
Den akademiska uppsatsen är redan skriven. Finns här: hj.diva-portal.org/smash/get/diva2:4514/FULLTEXT01.
Önskar dig god läsning på bussen!

Musikanta sa...

ByFånen:
Visst är vi! Tack för länken till uppsatsen.