Bilderna går att klicka större.1964 började jag vikariera på grundskolans högstadium som lärare i språk och 2001 gick jag i pension vid vårterminens slut. Med undantag av tre år på lärarhögskolan, ett års barnledighet och en ettårig utbildning till speciallärare hade jag full tjänst under hela denna tid. De sista tjugo åren jobbade jag som speciallärare samtidigt som jag uppehöll en kantorstjänst i Sankt Anna församling.
Många är alltså de elever som passerat förbi under årens lopp. Av dem minns man bäst dem som var allra bråkigast, särskilt pojkar, men en del flickor också. Med några undantag. Ett lysande sådant är J. som jag fick jobba extra med i svenska och matte alltsedan trean och ända upp till sexan. Vi bytte aldrig ett ovänligt ord, han var glad när han kom och glad när han gick. Glömde aldrig bort en enda lektion hos mig.
Han hade ett enda stort intresse, som han för övrigt delar med mitt treåriga barnbarn. Traktorer. Vad han inte visste om traktorer var inte värt att veta. I synnerhet veterantraktorer. Sommarlovet såg han fram emot eftersom han då fick följa med på olika utställningar och även tävlingar i plöjning. Pappa var bonde, så hans framtida profession hade han helt klart för sig. Och att köra traktor lärde han sig redan på mellanstadiet.
Den här lilla uppsatsen som han skrev när han var tio år, har jag sparat som ett fint minne av honom. Eftersom han skulle läsa upp den i klassen rättade vi stavfel och satte ut punkter och stora bokstäver tillsammans här och där så att produkten blev läsbar. Men innehållet är det ursprungliga. Vilken kunskap ligger inte bakom detta mödosamt tillkomna lilla mästerverk!
I många år skrev vi vykort till varandra med gratulationer på födelsedagen. Vi fyller båda två den 19 juni. I år fyllde han tjugo...
Denna Grålle från nätet.
16 kommentarer:
Jättefin uppsats! Skolan borde ha massor med duktiga mänskor som du och bloggblad så att barna blir glada och stimulerade. Det är så himla viktigt det ni gör och har gjort.
Fin uppsats, verkligen, innehållsrik.
Den berör.
Kram
Karin
Den här uppsatsen passar min två-årige gudson! Har du ingen som skulle passa syskonbarnbarnet Ella som älskar fire trucks?
Roligt med alla de människor, stora och små, som sätter speciella avtryck!
Förstår att du minns vissa elever klart och tydligt. Blir du ofta igenkänd när du är ute på stan?
Den här lille killen kunde verkligen sina traktorer! Gulligt.
Kram!
Miss G gör ju så att jag nästan rodnar... :) Tackar! Fast du, miss G, det finns en himla massa käcka pedagoger ute i verkligheten som är jätteduktiga och roliga, så vi är inte originella.
I dag har jag haft lektion med nykommen litauisk flicka - och TRAKTOR, det kunde hon! Fast det beror nog mest på att det heter likadant på hennes språk... (Jag lär normalt inte ut ordet traktor första veckan, men vi har ett bra memoryspel där det fanns med.)
Jag minns en grabb från 9:an som varken kunde läsa eller skriva, men även han kunde allt om traktorer och lantbruk. Han fixade bl.a. ett stort lass gödsel till mig... Om det räknades som bestickning av tjänsteman vet jag inte, nåt bra betyg blev det i alla fall inte.
Så fint! Roligt att du fick så bra kontakt med elever att du har haft kontakt under alla dessa år.
Kram!
Gulle- vilken fin uppsats! Fint att du aparat den.
Så intressant du skriver från din kinesiska pärm. Håller med dig. Hur kan de små barnen lära sig alla dessa krumelurer?
Tack för din rara hälsning. Kram kram
Å vad roligt! Du har betytt mycket för honom, märks, och han för dig.
Din historia påminde mig om ett evenemang vi hade Think Britain i Göteborg i juni. En brittisk s k slam poet/writer (Charlie Dark) kom och hade bl a en workshop med elever från en skola i Göteborg. Det var en pojke som tydligen (enligt lärarna) är ganska tyst och försynt, lite mobbad, har troligen ADD eller Aspberger eller liknande. Han hade knappt skrivit något förut men levde upp under den här workshopen och läste t o m upp sina alster. När det var slut stannade han kvar för att prata med Charlie och han sken när han fick beröm. Charlie sa åt honom att han alltid borde ha med sig en skrivbok och skriva ner sina tankar. Efter det har han skrivit som bara den och liksom hittat något han är bra. Jag fick tårar i ögonen när jag läste brevet från skolan till oss. Tänk att en person kan bidra till en förändring i en människas liv på en timme eller två.
Miss Gillette:
Jag vet inte om jag var någon särskilt bra lärare - men jag har i alla fall haft respekt för mina elevers kunskaper, även de s.k. mindre begåvades... Det kunde gälla alltifrån bilmärken, popgrupper eller annat som jag inte kan mycket om!
För att inte tala om datakillarna i sexan som jag många gånger fick hjälp av på den tiden när jag kunde väldigt lite om datorer. Fast de tillhörde förstås inte mina vanliga elever!
Pettas:
Jag blir också rörd varje gång jag hittar den i min pärm som det står "Privat" på. Där jag sätter in allt möjligt mellan himmel och jord. Jag glömmer ju mellan varven vad jag har där...
Olgakatt:
Det finns ju mängder med barnböcker som bara handlar om traktorer etc. T.ex. Bonnier Carlsén: Grävmaskiner, Rabén&Sjögren i Tuta och körserien: På bygget och I staden(brandbil på omslaget)och samma förlag: Tuffa grävmaskiner.
Jag har läst dem för Casimir sedan han var två, nu är han mer intresserad av riktiga berättelser som Mumintrollen och Kattresan.
Visst, vissa människor glömmer man aldrig, varken stora eller små...
Bloggblad:
Bland mycket annat obetänkt som jag gjort i mitt liv var att i min ungdom inköpa en rysk nybörjarbok. Jag lärde mig aldrig bokstäverna ordentligt, men en enda mening kunde jag, nämligen: Kamrat Anna arbetar med traktorn. Kommer fortfarande ihåg den på ryska...
Jag fick en utmärkt skärmmössa av J. som det stod någonting med maskingrävning på. Den har jag ofta på mig ute i trädgården. Det räknas väl heller inte till bestickning, antar jag. Fast ett lass gödsel är väl i farozonen, haha!
Marianne:
Tyvärr är det inte särskilt många elever som jag haft kontakt med sedan de lämnat mellanstadiet. Många skäms över att ha behövt ha specialundervisning och låtsas helst att de inte känner mig.
Men några har kommit fram och kramat mig efter många år när jag knappt känt igen dem...
Varm kram tillbaka!
Anna, Fair and True:
En helt underbar historia. Ja, lärare kan ha en enorm inverkan på sina elever, fast många inte begriper det. Just att locka fram sånt som barn eller ungdomar är bra på är en konst. Och att uppmuntra och berömma och komma med konstruktiv kritik. Inte alltid så lätt när man är klasslärare och har tjugofem barn i klassen...
Eleonora:
Kommentaren kom inte i rätt ordning, men hoppas att du överser med det! Ja visst är det en fin uppsats - mycken kunskap bakom, jag lärde mig en hel del!
Det är träning som gäller från allra första början. Kineserna är bra på det...
Kramar från Ingrid
Annika:
Vet inte varför jag hoppade över din kommentar - nu kommer en från mig i alla fall.
Som jag skrev till Marianne, några kommer fram och kramar mig, några vänder bort huvudet och hälsar inte. De vill inte kännas vid att de var tvungna att gå till specialläraren och få hjälp med svenska och matte.
Sen är det ju inte alltid man känner igen en hippietjej i tjugoårsåldern som man undervisade när hon var en liten flicka. Det hände mig för inte så länge sen att jag träffade en sådan på stan och hon fick förklara vem hon var. Själv har man ju inte förändrats SÅ mycket i alla fall :-)
Många kramar från Ingrid
Skicka en kommentar