Eftersom jag är den morgonpigga i familjen går jag alltid först upp och gör frukost åt mig och MM. Medan kaffet och teet blir färdigt går jag ut och hämtar tidningen. Nu när det är massor av snö kommer Mirrens gamla hederliga snöskor från slutet av 80-talet väl till pass.
Idag hade jag tänkt att städa - såg till min förvåning att det var en vecka sen Mirrfamiljen var här! Jag kommer inte längre än till att ta på mig jeans och tröja och schollsskorna, som jag alltid använder hemma hela dagarna och röja undan frukosten från matbordet när jag inser att det är strålande väder ute, perfekt för en promenad med kameran. Klockan har nämligen blivit elva innan vi är färdiga med frukosten...
På med termobyxor och dunjacka i stället och mina fula, varma vinterpromenadkängor. Jag funderar ofta på vad som kom mig att köpa dessa fula skor, det måste väl finnas andra snyggare som också är varma. För varma är de - fodrade med filt som norrländska laddor. Och det är ju faktiskt huvudsaken i det här klimatet.
Promenaden bjuder på fina vinterscenarier. Jag fascineras av hur lång min skugga är, som synes. Fastän klockan inte är så mycket står solen lågt...
På min vanliga promenadväg ner till björken
Favoritträdet
Det är vackert med snö i alla fall...
När jag kommer hem har MM lagat lunch och vi äter i lugn och ro. När vi är färdiga har det nästan blivit mörkt och jag lägger tanken på städningen på hyllan. Är man pensionär så är man. Man kan städa en annan dag. Kanske i morgon...
Däremot tänker jag försöka infria mitt eget nygamla nyårslöfte om att öva minst en timme per dag. Orgel eller piano. På orgelpallen står mina väl använda orgelspelarskor och ser anklagande ut. Jag tror de är minst femton år gamla. Jag använder bara dessa hemma - har ett par något snyggare när jag spelar i kyrkan. Kanske en kopp te först, jag har ju inga spelningar förrän först i slutet av nästa vecka...
Under julen har jag gått upp två kilo i vikt såg jag till min bestörtning och känner mig därför tvungen att prova min nysydda Dagsbergskostym för att se om byxorna fortfarande går att knäppa. Till kostymen behöver jag ha mina bästa skor med högsta klackarna, annars snubblar jag på byxans nederkant. Om jag håller in andan och drar i linningen går dragkedjan igen, men jag har svårt att sitta i dem. Framtiden ser dyster ut...
Klackarna ser inte särskilt höga ut här, men för att vara mina skor är de det
Datorn lockar desto mer. Jag lägger en patiens och redigerar mina bilder. Mina schollsskor har åkt av och på fötterna har jag mina gosiga fårskinnstofflor. Blir alltid kall om tassarna när jag sitter vid datorn. Såja, nu var inlägget nästan färdigt. Återstår bara att lägga in ögonblicksbilderna...
20 kommentarer:
Haha, en variant till på fredagstemat. Kul. Så lååång du är:). Åtminstone din skugga.
trevlig kväll!
Kramar!
ps. läste du sagan?
Haha det var kul att läsa. De sista tofforna såg jättegosiga ut. De hade jag nog kunnat hasa runt i hela dagarna när jag är hemma.
Ha det så bra!
Kram!
Karin:
Nej, Karin, den har jag inte läst. Ska göra det meddetsamma...
Kramar!
Maisoui:
Ja, ditt tema kan nog tolkas på flera sätt :-) !
Kram tillbaka!
Underbara vinterbilder och så skönt att skjuta på städningen till en annan dag, det finns fler. :)
Underbart och humoristiskt skildrat Ingrid, jag log mig igenom läsningen.
Kram!
*Ewa:
Välkommen till min blogg. Roligt att du uppskattade mina vinterbilder. Det är svårt att låta bli att fotografera nu när det är så vackert ute...
Jag skjuter ofta på städningen och även andra "viktiga" saker :-).
Trevligt med en bloggvän som även har barnbarn som jag. Om du inte har något emot det lägger jag till dig i min blogglista.
Ingrid
Yvonne:
Temat kanske inte från början var tänkt helt så konkret från Maisouis sida som min tolkning blev - men jag kunde inte låta bli :-) ...
Jag hade själv rätt kul när jag skrev inlägget!
Kramar från Ingrid
Jättebra vinkling på temat! Meningen är ju att man ska hitta sin egen.
Säkert bra för fötterna att byta skor ofta - och skorna!
Och inte är dina varma skor fula alls, förresten.
Olgakatt:
De här fredagstemana är verkligen en utmaning...Jag hade först tänkt hoppa över men sen kunde jag inte låta bli i alla fall :-).
Jag har förlikat mig med mina klumpiga skor eftersom de är så underbart varma och sköna. Och VEM bryr sig egentligen om vad en äldre dam har på fötterna?
Kul tolkning! Och jag förstås precis att du hellre gick en promenad än städade...städning och strykning springer inte bort, brukar jag tänka. Fin promenadväg du har! Trevlig helg!
Ingabritt:
Nej, det blev ingen städning idag heller. Vi ska ju inte ha några gäster så det är ju inte alldeles nödvändigt :-) ! Som du säger, dessa sysslor springer inte sin väg.
Promenadvägen är lite enahanda, men just nu är den väldigt vacker...
Trevlig helg önskar jag dig också.
Kram från Ingrid
Det var ju riktigt intressant att se alla dina skor!
Slutet gott, allting gott får man väl lov att säga. Vilka underbara tofflor - med dom kan man i alla fall gå långt - inomhus.
Mångar kramar från din vän
Eleonora
Bloggblad:
Haha! Jag har många fler att visa upp om du kommer hit någon gång...
Eleonora:
Ja, på kalla klinkersgolv är de utmärkta, även om jag inte går så långt inomhus. Det blir mest sittande vid matbordet och vid datorn tyvärr.
Kramar tillbaka från Ingrid
Dina vinterkängor är INTE fula! Direkt jag såg bilden tänkte jag: Å, vilka gulliga dojor! Seså, gå nu och klappa dem och säg nåt snällt, så de inte är ledsna!
Miss Gillette:
Mina vinterkängor väger nästan 1 kg, så det är inte världens nättaste skor. Men jag börjar tycka bättre om dem dag för dag eftersom de är de enda skor jag inte fryser i när jag är ute och går. Jag har klappat dem lite extra efter din kommentar!
Hi, hi - vilken rolig variant på inlägget :)
Västmanländskan:
Jag förstår väl att det inte var menat fullt så konkret - men jag kunde inte motstå det...
Kram!
Vilken rolig tolkning av temat! Haha, sådana där "snow boots" hade jag också, de var också rosa tror jag :)
Skicka en kommentar