fredag 21 januari 2011

Stockholmsbesök och bloggvänsträff

Eftersom Mirren skulle ner till Linköping på tisdagen passade jag på att följa med henne upp till Mälarhöjden på tisdagskvällen. Dels för att träffa barnbarnen och dels för att träffa bloggvännen Eleonora.

På onsdagen tog Mirren ledigt och vi åkte in till Stockholm och shoppade och åt lunch medan barnen var på dagis. Vi besökte först en liten rolig affär på Mariatorget som bl.a. har kläder i stora storlekar. Där köpte jag ett par söta jeansklänningar till sommaren i väntan på att jag ska gå ner mina tio kilo. Man måste ju ha på sig något under tiden…

Vi hann precis till nästa tunnelbana utan att behöva betala avgift igen och gick då direkt till Kulturhuset för att äta lunch. God mat, vegetariskt för Mirren och ett dignande salladsbord. Dessutom ingår bröd, te och kaffe i lunchen.

Mirren och jag äter lunch på Kulturhuset. För en gångs skull kom jag ihåg att fotografera INNAN vi ätit upp maten! En bordsgranne ställde upp för att vi skulle kunna vara med bägge två på fotot. 

När vi hade ätit, åkte vi några våningar upp för att titta på Muminutställningen. Denna var byggd på boken Vad tror du hände sen?”– en av Lillmirrens favoritböcker som han och mamma kan utantill.

Mirren i gott sällskap med Mumintrollet, Lilla My och Mymlan

Vi var inte ensamma.

På Kulturhusets bibliotek får man ta av sig skorna innan man går in!

Dagen därpå var Mirren tvungen att jobba och jag gav mig återigen in till stan med tunnelbanan för att träffa bloggvännen Eleonora. Denna gång var ett besök på Kungliga Bibilioteket inbokat eftersom Eleonora hade beställt en skolkatalog från 1952, som hon trodde att hon skulle få hämta ut direkt. Hon hade aldrig tidigare varit på KB och det var väl ungefär femtiofem år sen jag var där, så jag tyckte det skulle bli intressant att komma dit igen.

På trappan till KB

Det var inte så enkelt som vi trott att få tillgång till några sidor i katalogen, som förutom den Eleonora hade beställt även innehöll samtliga flickskolors katalog det året. (Eleonora har beskrivit den omständliga proceduren på sin blogg!) Det tog tid innan hon fick ett lånekort, innan vi hittade rätt katalog och elevförteckning och innan proceduren med att beställa kopior av sidorna var avslutad och alla papper rätt ifyllda.

Eleonora har fullt sjå med att leta fram rätt klasslista

Så när vi nästan hade tillbringat en timme på KB var det dags att äta lunch. På vägen dit gick vi Östermalmsgatan upp och passade på att besöka Hans Mikaels eleganta butik. Det är så roligt med Elonora för att hon visar mig sådana butiker som jag inte har haft en aning om existerade. Som denna fantastiska inredningsaffär. Roligt att titta in i även om vi inte hade tänkt köpa något. Det gick bra att fotografera också.



Eleonora vilar sig i den vackra soffan (som visade sig vara en fåtölj vid en närmare titt) .

Lunchen intog vi i Sturegallerian, där jag inte varit förut. När jag bodde i Stockholm under tre år på femtiotalet fanns den inte i sinnevärlden. Vi fick ett bord nära fönstret och kunde studera folklivet några meter under oss.



Även denna gång kom jag ihåg att ta foto innan vi hade ätit upp maten

Eleonora tar ett kort på mig också  ...

Vi såg inga kändisar, som tydligen brukar gå dit ibland, utom en gammal TV-kändis, som jag bott granne med i Kneippen i Norrköping i många år under min ungdom. Vi stötte ihop vid kaffedisken och pratade gamla minnen en liten stund. Inte för att han kände igen mig, men han visste i alla fall vem jag var och var jag bodde då…

Östemalmshallen var nästa anhalt och efter en liten sväng i denna anrika byggnad gick vi vidare till Norrmalmstorg och hoppade på bussen till Slussen, där våra vägar skildes åt.




Får det lov att var lite hummer?

Eleonora åkte hem med sitt tåg och jag tog tunnelbanan till Västertorp, där småmirrarnas dagis ligger och inföll precis lagom tills det var dags att hämta hem dem.



Undrar vem som är gladast, Minimirren eller mamma?

13 kommentarer:

Pettas sa...

Så roligt att åter få följa med till Stockholm! Det börjar bli på tiden för min del, för jag märker att jag saknar stan (som vi säger på Åland:))
Soffan, den röda, kunde jag ha...man blir glad av den.
Och du ser oförskämt pigg och glad ut. Tio kilo att gå ner, du är tuff.
Lycka till!

kramar från Karin

Eleonora sa...

Men min allra sötaste MUSIKANTA så fint du har skrivit om vårt möte. Vi gör absolut om det!!

Kram kram
Eleonora

Londongirl sa...

Åh vilken mysig dag ni verkar ha haft tillsammans!

Är inne här och läser ikapp inlägg och blir så glad att se att du skriver om en av mina favoriter som jag har en alldeles särskild kärlek till nämligen Edward Lear. :-)
Har bott i hans hus i London många gånger som numera är hotell.


http://www.edlear.co.uk/

Kram från mig.

// Lisbeth

em sa...

Välkommen hem!
Roligt att du är tillbaka!

Undrar hur utländska turister reagerar när de måste ta' av sig skorna för att få gå in till kulturhusets bibliotek - om de hittar dit.

Kul att få se en skymt av KB, när jag gick i skolan på Karlavägen brukade jag och min kompis smita dit och äta på restaurangen i källaren. Det var strängt förbjudet att smita ifrån skolans Oslo-frukost, så det gällde att vara snabb när det ringde ut.
Margaretha

olgakatt sa...

Om inte det vore för väder och tågstrul skulle jag redan varit en tur till Sthlm nu i januari. Är så sugen på en räd bland utställningar och en del annat, bl a Östermalmshallen där jag ibland intagit fisksoppa under mina besök.
Inredningsbutiker är också kul, tack för ett nytt tips! Dina besök hos Mirren tar mig alltid i minnet till farfar i Mälarhöjden!

Musikanta sa...

Kqrin:
De där tio kilona sitter väldigt fast, tyvärr...
"Soffan" var tydligen två fåtöljer utan armstöd på en sida. Det var ju ett bord emellan såg jag när jag tittade noga på bilden. Men mittemot stod en riktig soffa i likadant tyg. Underbar färg - skulle inte ha något emot att ha haft den hemma!

Jag ser väl glad ut eftersom jag är ute på vift, antar jag och dessutom har så trevligt med både Mirren och Eleonora.
Kram!

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag ser redan fram emot nästa träff!
Kramar tillbaka!

Lisbeth:
Ja, vi har väldigt trevligt när vi träffas, Eleonora och jag. Inte en sekunds tystnad, haha. Fick bannor på KB!
Tack för tipset. Har varit inne och kikat på hotellet. Lite för dyrt tyvärr för oss...
Kram från Ingrid

Bloggblad sa...

Jag fattar bara inte när du lägger på dig några kilon, för du bantar ju ständigt... och jag har då inte bidragit med det minsta hekto eftersom du bara vill ha mineralvatten när du kommer.

Eleonora och du är faktiskt ganska lika.

Musikanta sa...

Margaretha:
Vilken skola gick du på och när? Intressant nu när vi har varit i arkivet och forskat om flickskolorna i Stockholm 1951-1952!

Det fanns fortfarande en restaurang i källaren men de tog inte kort, så det var ingenting för mig.

Oslo-frukost, menar du lunch? Jag har för mig att man äter massor av mat till frukost i Norge eftersom man inte har skollunch.

Apropå skorna det är väl som i de muslimska moskeerna - man måste ta av sig skorna där också om man ska komma in :-). Förmodligen är det bara i barnbiblioteket, antar jag. Jag hade i alla fall skorna på mig när jag gick på teatern där...
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Östermalmshallen var väldigt imponerande, men det luktade inte gott! Helt otänkbart att ta vegetarianerna MM och Mirren dit för att äta något, tyvärr. Annars låter fisksoppa underbart!

En annan inredningsaffär som Eleonora visade mig förra gången är Tiffanys. Den ligger ett kvarter in från Kungsgatan på Drottninggatan. Åt det hållet dit jag nästan aldrig går, eftersom jag brukar följa Drottninggatan på väg till Gamla Stan i stället.

Nästa gång jag hälsar på i dina gamla hemtrakter, ska jag stanna några fler dagar och försöka bilda mig lite kulturellt. Hann inte med detta denna gång - om nu inte räknar med KB-besöket :-).
Ingrid

em sa...

Ingrid,
Nä, jag gick inte i flickskola och 51-52 hade jag inte börjat skolan - jag gick i Kristofferskolan som låg på Karlavägen 25 (delade skolgård med tyska skolan) tills den flyttade ut till Bromma -66.
Skollunchen kallades ju frukost ända in på 60-talet - man hade ju frukostrast, inte lucnchrast. Eftersom vi inte hade någon bespisning i skolan infördes så småningom Oslo-frukost efter norsk modell - det innebar i klartext bredda smörgåsar, mjölk och någon frukt eller grönsak. Dessförinnan fick vi ta' med egen mat.
Margaretha

Musikanta sa...

Margaretha:
Jag hann aldrig få någon skolmat alls - inte ens Oslo-frukost. Men 1964, när jag började vicka som lärare på flickskolan i Jönköping, kommer jag ihåg att det serverades skollunch i alla fall.

Vi hade ju också frukostrast mellan halv tolv och ett för att vi skulle hinna hem och äta middag. Bodde väl en fem, sex kilometer från skolan, så det var antingen spårvagn eller cykling som gällde. Inte mycket tid att äta!
Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Hade jag inte bantat jämt så hade jag nog varit 30 kg tjockare, så fort som jag går upp i vikt. Jag tänker verkligen inte skylla på dig, haha!

Visst är vi lika, Eleonora och jag, har bara inte tänkt på det tidigare :-) !