Juan Gris - Fantomas. Bilden från nätet.
Ytterligare en intressant, lärorik och trevlig konstkväll att lägga till handlingarna. Denna gång handlade den om kubismen och konstnärerna och arkitekterna i dess kölvatten under de första decennierna av 1900-talet. Den smarte konstkritikern Louis Vauxelles myntade inte bara begreppet fauvism, den konstriktning som förra måndagskvällen handlade om, utan även termen kubism.
Han visste väl inte att han genom detta skulle få en evig plats i konsthistorien. Det som gav honom idén var Georges Braques tavla Husen i Estaque. Han tyckte tavlan mest påminde om små kuber staplade på varann.
Kvällen började med att Margareta H. visade en tavla av Picasso. Les Demoiselles d’Avignon. Innan jag gick hade jag plockat fram en fempoängsessä jag skrivit om just denna målning ur mina gömmor. Det var mycket spännande läsning, eftersom jag nästan glömt allt vad jag skrivit! Det var ju nästan åtta år sen nu som jag fick tillbaka den…
Pablo Picasso - Les Demoiselles ´d'Avignon. Bilden från nätet.
Den här tavlan chockade Picassos konstnärsvänner, konstkritikerna och konstsamlarna som omgav honom. De tog emot den med ”fasa och förvirring och hån” enligt författarna till Picasso, mannen och verket. Alla utom Gertrude Stein som tidigt insåg dess banbrytande betydelse för konsten. Den stora målningen föreställer fem prostituerade kvinnor på en bordell i Barcelona, där bordellerna låg samlade kring Rue d’Avignon, därav namnet som Picasso aldrig gillade. Själv ville han kalla den Bordellen i Avignon eller Syndens lön.
Motivet visar Paraden, d.v.s. momentet där flickorna ställer upp sig så att de manliga kunderna kan välja vem de önskar tillbringa den närmaste timmen med. Det som chockade åskådarna mest var hur Picasso framställt de två damerna till höger.
Deras ansikten hade Picasso fått inspiration till av en utställning 1907 i Paris, som visade afrikansk konst. Efter att ha varit där och tittat gick han, enligt samstämmiga konsthistoriker, hem och målade afrikanska masker på de två kvinnorna. Innan han gjorde målningen färdig hade han gjort 31 skisser, som skilde sig en hel del från den färdiga tavlan. Här kan man läsa mer om konstverket, som man anser har inlett kubismens epok.
Georges Braque - bilden från nätet
Pablo Picasso - bilden från nätet. De båda konstnärerna påverkade varandra som man kan se av målningarna.
Konen, cylindern och tuben ser man särskilt tydligt hos Fernand Léger och Robert Delanay.
Fernand Léger - Byggarna. Bilden från nätet.
Formen var visserligen viktig för Robert Delaunay, men färgen har kommit tillbaka.
Sonja Delaunay - Simultankontrast. Bilden från nätet.
Konstnärerna vid denna tid dyrkade också allting som var modernt – maskinerna och rörelsen. Margareta berättade om det Futuristiska Manifestet som kom till vid den här tiden. Enligt Wikipedia ”förkastade Futurismen historien, hyllade hastigheten, maskinen, våldet, ungdomen och industrin, och eftersträvade en modernisering och en kulturell föryngring av Italien” – och även av Frankrike kan man förstå.
En representant för detta tänkande var målaren Marcel Duchamp, vars målning Naken kvinna på väg nerför en trappa Margareta visade oss. Duchamp är nog mest (ö)känd för sin skulptur Fontän som egentligen är en upp och nervänd pissoar, som han skapade mycket senare. Den nakna kvinnan ansågs vara så skandalös att den ratades på kubisternas utställning 1912.
Marcel Duchamps - Naken kvinna som går ner för en trappa. Bilden från nätet.
Allt som allt visade oss Margareta tjugosju målningar av bl.a. Juan Gris, Amedo Modigliani, Marc Chagall och svenskarna Otte Sköld och Gösta Adrian Nilsson, alias GAN. Tavlorna av de två sistnämnda kan man beskåda på Norrköpings Konstmuseum.
Otte Sköld - White Star, finns på Norrköpings Konstmuseum. Bilden från nätet.
GAN, Gösta Adrian Nilsson - Hästtämjaren, finns på Norrköpings Konstmuseum. Bilden från nätet.
Även arkitekten Frank Lloyd Wright fanns representerad i denna bildkavalkad från kubismens första tid. En av deltagarna berättade om boken om honom som hon läst, Kärleken till Frank av Nancy Horan och som hon rekommenderade som en litterär upplevelse.
Kvällen avslutades med en magnifik smörgåstårta som uppskattades av alla närvarande. Samtalet tog som vanligt fart efteråt och efter kaffet och teet skildes vi åt, mätta och belåtna och med nyvunna eller återuppväckta kunskaper i konstens historia. Nästa vecka tänker Margareta prata om 20-talsklassicismen med bl.a. Picasso, Léger, Otto Dix och Art Déco. Vi ser fram emot detta!
PS. Om någon mot förmodan skulle ha orkat läsa ända hit och fortfarande inte har tröttnat, kan jag tipsa om att dagens namn är Sigfrid, och att jag tidigare skrivit ett inlägg om denne akterseglade sjöman här.
23 kommentarer:
Ah, det här är en period jag gillar. GAN och Gris har alltid varit favoriter.
Ser fram emot nästa rapport.
Margaretha
Ja, det finns mycket konst från den här tiden som jag gillar skarpt. Med åren har jag märkt att jag gillar konst som jag inte gillar vid första anblicken, sån konst som man måste bekanta sig med, anstränga sig för att skapa en relation till. (Kan gälla musik också.) Idag är vi ju vana vid modernismens formspråk, men för mig finns det absolut en massa tavlor som inte känns sådär alldeles lättillgängliga ... :-)
Svårt idag att fatta hur Duchamps nakna trappkvinna kan uppfattas som skandalös -- jag tycker bara den är vacker.
En annan bok om FLW är TC Boyles "The Women" som jag skrev om hos mig för en tid sen. Jag minns att du frågade vad det var med den som var så bra men att jag aldrig besvarade det, så nu säger jag att det bland annat beror på Boyles förmåga att skildra sina romanfigurer på ett sätt som gör att man förblir öppen under läsningen. Man säger inte: Tvi, vilken usling! eller Å, vilken sympatisk person!, utan precis som i verkligheten har folk sina goda sidor och sina dåliga, och Boyle lyckas undvika att ta ställning för eller emot. Han säger: Det här hände, och det kan man ju anse är förkastligt, men detta är kanske orsakerna till att det blev så ändå. Du ser: samma här som med de bångstyriga tavlorna och den besvärliga musiken -- jag kan bli arg på Boyles huvudpersoner men ändå förstå dem.
Ja, en kort liten kommentar såhär mitt i pastakokningen bara.
Jag har njutit mig igenom ditt inlägg och återkommer säkert igen för att ta in litet till.
Jag tycker om den här typen av konst. Mycket.
Tack för intressant läsning!
Margaretha:
Jag älskade Picasso när jag var ung och försökte måla och rita som han. Nu när jag är gammal har min kärlek övergått till Matisse - han är liksom lite mjukare :-)! Och jag är också mycket förtjust i Derain t.ex.
Men inte visste jag att Gris hade gjort så många fantastiska tavlor förrän jag googlade. Man lär sig...
Ingrid
Miss Gillette:
Jag läste Ernst Billgrens bok "Vad är konst" efter din rekommendation och har blivit lite klokare sen dess. Den var väldigt rolig! Har inte så mycket bestämda åsikter som tidigare efter den läsningen, haha!
Jag ska genast beställa "The Women" så jag kan diskutera boken med dig. När det gäller Duchamps kan jag förstå mer att folk blev ilskna på hans pissoar - fortfarande kan jag inte se någon annan anledning till att han gjorde den än att provocera - och det lyckades han ju med verkligen.
Jag håller med dig om att man faktiskt måste vänja sig vid vissa tavlor och viss musik för att tycka om dem.
Den lilla målning som hette "Tidig vår" och som jag förfasade mig över i ett inlägg, där du kommenterade med just Ernst Billgren, har sedan dess förföjt mig varje gång jag är ute och går. Som en melodi som inte lämnar mig.
Överallt i snön ser jag bilden framför mig så fort en hund pinkat i snön och några svarta kvistar sticker upp. Idag hade jag inte alls haft något emot att ha den hemma på väggen...
Skriv gärna fler såna korta kommentarer :-)))
Karin:
Tack snälla för rar kommentar! Man vet ju aldrig om man uppfattas som docerande eller beskäftig i största allmänhet när man skriver ett sånt här inlägg.
Men jag gör sammanfattningen också för min egen skull så att jag kanske förhoppningsvis kommer ihåg lite även efter några veckor, haha. Repetitio est mater studiorum , som det så vackert heter...
Många kramar från Ingrid
Skissernas Museum i Lund hade en stor utställning av Sonia Delaunays verk för ett par år sedan. Det finns flera av hennes skisser i den permanenta utställningen där också. Mycket inspirerande!
Louisiana öppnar just nu en Picasso-utställning som fått en rätt häftig recension i Helsingborgs Dagblad. Recensenten reagerar precis som jag gjorde för ca 20 år sedan på en utställning på Moderns Museet i Sthlm av Picassos tidiga skisser och teckningar som visade en gräslig kvinnosyn.
Övriga recensenter håller sig till den allmänna lovsångskören.
Olgakatt:
Picasso hade ju tänkt sig i de tidiga skisserna att flickan med baken mot publiken i Les Demoiselles skulle sitta framvänd istället med särade ben. Han insåg dock tydligen att det skulle vara lite väl mycket för den tidens konstpublik.
Jag har en skiss med av Picasso i min essä av en kvinna som även idag förmodligen skulle chocka de konstintresserade äldre damer som brukar vara ständigt närvarande vid alla vernissager. Bara för att jag ville visa hur damen på tavlan skulle kunnat se ut...
Som du skriver, Picassos målningar visar inte på någon överdrivet positiv kvinnosyn. Vad som jag beundrar hos Picasso är hans enorma hantverksskicklighet som han visar i sina tidigaste målningar. Och hans kolossala produktivitet.
Det får nog bli en utflykt till Lund och Skissernas Museum i sommar. Och en sväng till Louisiana också...
Ska förresten se om jag kan hitta recensionen från HD på nätet.
Olgakatt:
Fantastisk recension! Ska maila över den till min konstföreläserska.
musikanta: Puh, skönt att du gillade Billgren ... det är alltid så himla nervöst att rekommendera saker för folk; jag försöker, men har ändå svårt att inte ta det åtminstone liiite personligt när nånting jag talar mig varm för faller platt till marken i nån annans ögon. Och sen menade jag egentligen inte att du måste rusa och läsa TC Boyle -- mer ville jag tala om att jag faktiskt inte hade glömt att jag inte hade besvarat din fråga den gången & att det störde mig tillräckligt mycket för att jag skulle vilja åtgärda det.
Jag är ju inte specialintresserad av FLW, men jag läser allt av Boyle så jag har lärt mig en hel del om vissa mer eller mindre kända personer vilket förstås gör världen intressantare. Det är nog bara hans bok om doktor Kellogg -- han med majsflingorna, ja -- som jag ännu inte läst (konstigt, den tillhör ju de tidigare).
Miss Gillette:
Jag tror inte att jag läst någonting alls av Boyle så det är väl verkligen på tiden i så fall. Behöver läsa något annat än deckare och feel goodromaner som det har blivit mycket av på sistone...
musikanta: Boyle är en stark novellist, och även om han är lysande i det större formatet gnistrar han som allra mest när i mer komprimerat format. Den ganska tunna "The Tortilla Curtain", som handlar om papperslösa mexikaner i södra USA, är den av hans romaner som berört mig mest.
Fast i den står det inget om FLW, förstås.
Vad som finns översatt till svenska av Boyle har jag ingen aning om. *söker på libris* Hmm, fyra stycken, men ingen av dem jag helst skulle rekommendera. Tre av dem är dessutom öade av en person vars stilistik jag har väldigt svårt för (= han skriver inte alls som jag själv skulle ha gjort ;-)) så det blir till att läsa på engelska.
Eller läs nån av de andra säkert tusentals böcker du har på din läslista, du över lever även utan att läsa just TC Boyle.
Miss Gillette:
Efter din kommentar känner jag att jag helt enkelt MÅSTE LÄSA BOYLE!!! Inte kan jag komma och säga till folk - Nej det vet jag inte vem det är, haha...
Jag har f.ö. ingen läslista alls, läser lite vad som kommer i min väg när jag är på bibblan. Sen är jag ju förstås med i bokhandelns bokcirkel vilket gör att jag får läsa en del böcker som jag aldrig hade tänkt mig. T.ex. Båten av Nam Le som var en fantastisk läsupplevelse.
Miss Gillette igen:
Vad tror du om Slumdog Millionaire? Den och Hr Kellog var en av fyra som fanns på bibblan. Ingen om Mexico eller FLW. Har du den svenska titeln på "The Tortilla Curtain"?
musikanta: Slumdog ... är säkert jättebra. När filmen var så bra tippar jag att boken är ännu bättre (fast på ett annat sätt, förstås).
Nej, Tortilla Curtain finns tyvärr inte på svenska. Såhär söker man på libris: libris.kb.se, gå till Avancerad sökning, skriv in författarens namn och välj svenska/från engelska på de båda sista raderna. Då ser du vad som finns översatt.
Konst är inte min tekopp... än. Men det är ju bra att det finns områden att utforska hela tiden.
Fick du mitt mail förresten?
Bloggblad:
Nej du är ju mer för det poetiska och litterära :-)!
Ja, och det är åtgärdat som du vet.
Tack för lektionen! Den passade verkligen bra den här veckan, för på fredag ska jag åka till Louisiana med Olgakatt och se Picasso.
Jag kan nästan ingenting om konst. En vit fläck på min karta - förutom att jag tycker om att titta på konst, men jag kan ingenting.
Kramar!
Marianne:
Jag är så avundsjuk på er som bor så relativt nära kontinenten med alla dess lockelser. Och så trevligt det måste vara för dig att ha med Olgakatt som kunnig ciceron på Louisiana. Mycket trevligt kan man få genom bloggen!
Många kramar från Ingrid och hälsa Olgakatt!
Skicka en kommentar