Konstkväll med vilddjur och andra expressionister

Hade inte tänkt gå på konstföreläsning i går, men kunde inte motstå Margareta H. när hon ringde och meddelade att hon fått ett återbud. Hon skulle nämligen bl.a. tala om Henri Matisse, som är en av mina favoritkonstnärer. Dessutom behöver mina konstvetenskapliga kunskaper verkligen dammas av. Det är åtta år sen jag avslutade mina studier i ämnet på Linköpings universitet och mycket har jag tyvärr glömt.

Samma lokal vid Kanalen som i tisdags och en del deltagare som jag kände igen sen förra gången. Stämningen blev lika trevlig och familjär som tidigare – sitter man ganska trångt vid ett stort ovalt bord där man kan se alla deltagarna en face och med en halvmeter till föreläsaren, blir det lättare att ställa frågor eller kommentera under själva föreläsningen.

Margareta H. är mycket kunnig och blir inte det minsta irriterad om vi avbryter henne. Det är också ett givande och tagande. Några av deltagarna bistår med intressanta anmärkningar och verkar ha gedigna kunskaper i ämnet.

Vi började med Matisse, som tillsammans med några kompisar fick en konstriktning uppkallad efter sig, nämligen Fauvismen. En konstkritiker kallade konstnärerna, som ställde ut på utställningen Salon des Indépendants 1906* i Paris för ”les fauves”. Det betyder ”vilddjur” och det är väl ungefär som sådana den tidens publik upplevde dem. Konstnärerna bröt mot alla de konstnärliga akademiska regler som var rådande vid 1900-talets början i Frankrike och övriga Europa. Nu var det färgen som var det viktigaste i en målning.

Matisse, Dam med hatt - bilden från nätet

Henri Matisse och André Derain var med på denna utställning bl.a. Om varför Matisse målning av sin ateljé gick helt i rött när den i verkligheten var vit, fick höra en gissning. Enligt Margareta berodde det på, som några hävdade, att han hade varit ute hela dagen i sin gröna trädgård och fick komplementfärgen rött på näthinnan när han kom in. Han såg helt enkelt rött…

Matisse ateljé - bilden från nätet

Om Dansen fick vi veta att det var ett beställningsverk av en rysk industrimagnat och att målningen är ca 4x3 m – alltså jättelik. Folk blev mycket upprörda över denna målning, som de tyckte var frånstötande och obscen, men ryssen var nöjd och hängde upp den i sin trapphall hemma i Moskva. Nu finns den att beskåda på Eremitaget i Sankt Petersburg.

Matisse, Dansen - bilden från nätet

Svensken Isaac Grünewald fanns naturligtvis också med – han var ju elev till Matisse och påverkad av honom i mycket hög grad, det visste jag. Vad jag inte visste var att han gjort den första Pommac-affischen. Det sjungande trädet däremot kan man se på vårt konstmuseum i Norrköping, så den tavlan kände jag igen.

Isaac Grünewald, Pommac-affisch - bilden från nätet

Isaac Gründewald, Det sjungande trädet - bilden från nätet

En konstnär som jag totalt glömt bort var Ernst Ludwig Kirchner. Han hade nog inte fått tillåtelse att måla av sin modell idag eftersom hon bara var tolv år när hon blev hans modell. På den bilden vi såg av målaren och hans modell såg hon verkligen inte glad ut.

Ernst Ludwig Kirchner, Målaren och hans modell - bilden från nätet

De tyska expressionisterna Max Beckmans, Emil Noldes och Egon Schieles målningar gjorde också ett starkt intryck även om det inte var odelat positivt. Alla de tyska/österriskiska konstnärerna var med på Hitlers Entartete Kunst-utställning (degenererad konst)1937 i München.

Emil Nolde, del av triptyk - bilden från nätet

Fast en del av Schiele som jag sett på nätet skulle nog klassats som ren p-n-g-fi idag. Jag föredrar fransmännen även om jag ser att både Kirchner och Nolde har gjort många underbara målningar när jag googlade på nätet. En Matisse eller Derain över soffan hade inte varit så dumt!

André Derain - Den svängda vägen - bilden från nätet

Efter föreläsningen serverades en rejäl och god landgång, vilket satte fart på diskussionen runt bordet. Någon fällde kommentaren att ljudnivån var högre än på dagis! Kaffe eller te och liten kaka hade jag ju beställt i mitt förra inlägg och det hade hörsammats av värdfolket. Det blev en mycket trevlig avslutning på en intressant och givande kväll.

* Uppdatering:
Jag har fått mail från Margareta som håller i konstkvällarna där hon skriver:

Beträffande den utställning där Matisse's Dam med hatt visades var det Höstsalongen 1905 där konstkritikern Louis Vauxelles kallade konstnärerna för vilddjur. (Vauxelles myntade också begreppet kubism några år senare efter att ha sett en tavla av Braque som han tyckte var uppbyggd enbart av små kuber).

Tack Margareta! Det visste jag inte och det stod inte heller något om på nätet tror jag i alla fall. Inte dåligt av Louis Vauxelles att både ha hittat på konsttermerna "fauvism" och "kubism"som alltid kommer att ha sin plats i konsthistorien!