onsdag 23 februari 2011

1920-talets konststilar i en salig blandning

Igår var det sista konstkvällen vid Slussen i Söderköping åtminstone för mig . Ytterligare tre föreläsningar återstår för Margareta. Ämnet för kvällen var 1920-talets klassicism, Nysaklighet, Swedsh Grace och Art Déco. Jag tyckte att kunskapen om denna epok var värd att väckas upp ur den djupa dvala, som den har slumrat i sen jag avslutade mina konstvetenskapsstudier 2003.

Att på tjugosex bilder och en knapp timme få inblick i dessa fyra konstriktningar kan ju inte ge mer än en mycket summarisk bild. Men Margareta H. lyckades som vanligt med att trevligt och engagerande berätta om de bilder hon visade.

Det bästa med de här föreläsningarna har varit att det föder ett intresse av att få veta mera om epokerna, konstnärerna och arkitekterna. På internet kan man sedan hemma leta efter mer uppgifter om dessa om man har lust. Sen har det ju som ett extra plus uppstått en väldigt trevlig gemenskap mellan deltagarna på kursen eftersom varje föreläsning har avslutats med en bit mat och kaffe eller te.

Som exempel på 20-talsklassicimen, som uppstod som en protest mot främst expressionismen och jugendstilen, visade Margareta två tavlor av Picasso Två kvinnor som springer på stranden och Källan. Han hade vid den här tiden övergett det kubistiska måleriet och började måla mer realistiskt men samtidigt gjort kvinnorna groteskt bastanta.

Picasso, Två kvinnor som springer på stranden - bilden från nätet

Konstriktningen Neue Sachlichkeit, New Objecivity eller på svenska Nysakligheten uppstod i början på 1920-talet i Tyskland. En av de främsta representanterna för denna nya riktning var Otto Dix. Hans målningar ofta är starkt realistiska, ofta med porträtt av fula människor och med ett desillusionerat budskap. Av honom visade Margareta två målningar: Mina föräldrar och Mor och barn. Ibland är gränsen som synes svår att dra mellan nysakligheten och expressionismen.

Otto Dix, Mina föräldrar - bilden från nätet

Tjugotalsklassicismen i Sverige och övriga Norden brukar kallas Swedish Grace. Det var främst inom arkitektur och formgivning, som denna konstriktning växte fram. Den var en protest mot den utsmyckade jugendstilen och en återgång till det enkla och klassiska antika idealet, berättade Margareta.

Flera berömda svenska arkitekter var representerade i bildkavalkaden. Ivar Tengbom, som ritade Konserthuset i Stockholm, och Tändstickspalatset, Gunnar Asplund som ritade Tingshuset i Sölvesborg och Ragnar Östberg som ritade Stadshuset i Stockholm bl.a..

Ivar Tengbom, Tändstickspalatset i Stockholm - bilden från nätet


Gunnar Asplund, Tingshuset i Sölvesborg - bilden från nätet

Som ett litet kuriosum finns i Norrköping en villa i Södra promenaden ritad av just Ivar Tengbom, nämligen familjen Wahrens före detta hus, där restaurangen La Mansion är/var inrymd. Huset är ganska snarlikt det som jag hämtar från Internet.


Tjugotalshus ritat av Ivar Tengbom - bilden från nätet


Den sista konstriktningen Margareta berättade om i slutet av föreläsningen och som påverkade både konsthantverket och inredningen, var Art Déco. Sitt namn fick den av den franska utställningen 1925 Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industrielles Modernes. Den förkortade versionen blev till Art Déco. Den tyska formgivaren Marianne Brandts tekanna är ett exempel på denna riktning. Även tyger av Josef Frank visades.


Marianne Brandt, tekanna - bilden från nätet


Också arkitekturen tog intryck av denna riktning som framhöll det dekorativa som man kan höra av namnet. Ett exempel finns i New York i spiran på Chrysler Buildning, som byggdes 1928-31.
Chrysler building i New York - bilden från nätet

Om jag någon gång får 65 000 kr över som jag inte vet vad jag ska göra av, ska jag inhandla en tresitsig kretongsoffa klädd med Josef Franktyg. Jag har sett flera sådana underbara soffor på Svenskt Tenn. Till dess får jag nöja mig med mina tallriksunderlägg med det vackra tulpanmotivet à 100 kr styck…


Josef Frank,, soffa - bilden från nätet


Josef Frank, tulpaner. Motivet finns på tyg och tapeter på Svenskt Tenn och som tallriksunderlägg och brickor. Bilden från nätet.

12 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Tack Musikanta, för ett intressant och lärorikt inlägg. Jag fick veta mycket, igen, som jag inte kände till tidigare. Mina föräldrar-målningen är ljuvlig, vet inte vad jag annars skulle kalla bilden av de två gamla raringarna och Josef Franktyget!! Absolut skulle mina slantar (om jag hade så många) också ryka om jag hade utrymme för en sådan soffa. Härligt härlig.

Kramar!
Karin

olgakatt sa...

Nja, jag skulle nog nöja mig med ett par kuddar i Frank-tyget, inte hela soffan. Även om jag hade haft pengarna. Fast, det är klart, fläckar synd ju inte så tydligt.

Ailas sa...

Tack för informativt inlägg! Jag erkänner direkt att 20-talet var helt vitt för mig i fråga om kunskap från just den tiden.

Den där fina soffan skulle nog inte göra sig riktigt hos mig, så även mina pengar skulle gå till annat. Men visst är den tjusig!

Marianne sa...

Roligt att få veta lite mer! Jag gillar också Josef Franks grejor, men dyrt är det, som sagt!

Kramar!

Eleonora sa...

Vilken fantastisk föreläsning du varit på! Tänk om man kunde ha fått varit med om denna.

Hur mycket och hur länge man kommer ihåg det man så tappert lyssnat till är nog olika. Jag har en benägenhet att glömma alldeles för fort men däremot kan jag placera namn och bilder rätt bra och har en viss hum om konstområdet. Man får vara glad för det lilla.

Ha det gott vännen och kramis

Musikanta sa...

Alla: förlåt att jag inte svarat tidigare!

Karin:
Jag har också fått vetat mycket som jag inte kände till (eller hade glömt bort) tidigare. Otto Dix är en intressant konstnär - titta på nätet får du se många andra fina målningar av honom!
Kramar!

Musikanta sa...

Ailas:
Jag hade också glömt bort det mesta. Framför allt har jag blandat ihop arkitekterna, så det var kul att få lite reda på dom!

En kretongsoffa tycker jag gör sig överallt - det finns ju så många olika kretonger att välja mellan. Hade gärna själv haft en lite mörkare botten.
Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Under min uppväxt hade alla jag kände kretongsoffor och vi själva hade en liten tvåsitssoffa som jag älskade högt. Det är nog mycket nostalgi inbegripet med detta...

På den tiden fick inte barn, hundar eller kattor komma in i vardagsrummet så det blev inte så mycket fläckar på sofforna!
Ingrid

Musikanta sa...

Marianne:
Kul att du också gillar Josef Frank! Ska hälsa på hos Svenskt Tenn när jag är uppe i Stockholm nästa vecka.
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Det är roligt eftersom mitt vilande konstintresse har väckts till liv igen - mycket genom bloggen. Jag är ju tvungen att gå in lite mer själv på nätet och forska för att jag ska kunna göra en något så när rättvis sammanfattning. Och då kommer man ihåg mer.
Kramar tillbaka från vännen Ingrid

Inga Magnusson sa...

Kul att läsa lite fler bloggar än de jag brukar försöka hinna med! Du har ett fint upplägg här och jag gillar Din presentation av konstinriktningar.
Josef Frank är en favorit för mig också även om jag är alldeles för dålig på inredning för att kunna passa in honom någonstans. Han är ju krävande och tar för sig av synintrycken, om man så säger! ;-)Och i ärlighetens namn skulle det inte funka med hundar och en soffa för 65.000 SEK ihop. Inte ens om jag hade pengarna.


Just nu planerar jag mina konstbesök inför vår förestående stockholmsresa. Det blir nog Fotografiska museet och Moderna åtminstone och kanske Nationalmuseum som jag tror ´har en utställning av silverföremål. Kanske hinner jag med gallerierna på Hälsingegatan också.

Ha en trevlig söndag!

Musikanta sa...

Inga:
Nej, hundar eller kattor fungerar nog inte tillsammans med några dyra soffor - inte heller småbarn att förglömma. Men just kretongsoffor är så intimt förknippade med min lyckliga barn- och ungdom så det är väl därför jag gärna skulle vilja ha en sådan. Får vänta tills IKEA har några stycken att välja på. Den enda de har nu gillar jag inte.

Jag har i alla fall överfört mitt intresse för Josef Frank till min yngsta dotter som har Josef Franktapeter hemma och ska skaffa till sommarhuset på Öland.

Åker upp och hälsar på henne och barnbarnen i Mälarhöjden i morgon (MM är hemma och håller ställningarna) och tänker besöka både Moderna och Stadsmuseet som jag inte har varit på sedan 1950-talet!

Även en rundtur med Stadsmuseets guidebroschyr i Gamla Stan är inplanerad. och så sightseeing på varuhusen naturligtvis :-)!
Ingrid