Föreläsare var en gammal skolkamrat till mig från Norrköping, Margareta H. som i många år haft studiecirklar på Senioruniversitetet i konsthistoria. Dottern Lotta driver en hotellrörelse i Söderköping vid Kanalen, och den lilla frukostmatsalen där blev en utmärkt lokal för föreläsningen.
Frukostmatsalen vid Kanalen
Vi samlades alla runt ett stort bord där vi tretton, som var där, precis fick plats. Flera av deltagarna var gamla kollegor till mig, och de flesta kände jag åtminstone till namnet. I en så liten samling blev stämningen omedelbart otvungen och informell och Margareta hade inte någonting emot att bli avbruten med frågor under tiden hon pratade. Så efterhand blev föreläsningen mer lik ett trevligt samtal.
Walter Crane - Neptuni hästar 1892 - bilden från nätet
Alfonse Mucha, konstnären som MM och jag träffade på på den gamla förfallna järnvägsstationen när vi var i Prag i höstas, var också med i bildkavalkaden.
Alfonse Mucha - bilden från gamla centralstationen i Prag 2010
En annan för mig okänd konstnär var Aubrey Beardsley. Hans tavla Salome gjorde ett starkt intryck på mig när hon njutningsfullt kysser Johannes Döparens avhuggna huvud. Efter en titt på nätet förstår jag varför inte han hör till de konstnärer som man läser om på konstvetenskapskursen…
Aubrey Beardsley, Salome, 1892 - bilden från nätet
Även den berömda Kyssen av Gustav Klimt, en av mina favoritkonstnärer, fanns med bland diabilderna.
Gustav Klimt, Kyssen - bilden från nätet
Intressant var också att se bilden på bostadshuset i typisk Jugendstil. Vi har många sådana hus i Norrköping.
Bostadshus i Jugenstil - bilden från föreläsningen
Efter föreläsningen bjöds vi på jättegod ostpaj som formligen smälte i munnen. Till denna serverades sallad och Loka eller lättöl. Ett väldigt bra initiativ tycker jag – att få lära sig lite om konst samtidigt som man träffas och har trevligt. Saknade kanske en kopp te/kaffe och en liten kaka som avslutning, men då hade vi väl aldrig gått hem!
Ännu en Lotta gör i ordning maten med hjälp av Margaretha, en av Mina Damer
Lotta och Margareta pustar ut.
8 kommentarer:
Vilken himmelsvid skillnad det blir om man säger vita hästar istället för vita gäss om vågskummet! Vem skulle låta sig inspireras av "vita gäss" att måla en sån tavla som Cranes, och vem kan låta bli att tappa något av respekten för havet genom att tänka att det är _gäss_ -- de enligt gängse fördomar dumma fåglarna -- som guppar där? Och omvänt: vem kan låta bli att en smula bäva vid anblicken av framsprängande springare på vågkammarna? Och vad säger det om de folk som myntat respektive uttryck? Vem känner havet bäst, vem fruktar det mest, vem hyser störst respekt för det och av vilken orsak? Och är det bara jag som går igång såhär på en så liten tanke?
Miss gillette:
Heja, heja! Vad glad jag blir över att få sån respons så omedelbart, haha!
Jag håller helt med dig att "Neptuni vita gäss" kanske inte hade varit lika inspirerande för någon konstnär. Bara tanken på Neptun ridande på en gås är rätt kul. Lite à la Nils Holgersson...
Vad trevligt det verkar!! Skulle gärna vara med på ett hörn. Att få lära sej nya saker samtidigt som man har trevligt är en osalgbar kombination.
Ingabritt:
Ja, det blir något helt annat än att sitta i en stor föreläsningssal med en massa obesvarade frågor när man går hem. En sådan här trevlig stund glömmer man inte lika lätt.
Kram!
Blogger spelar mig spratt! Jag kommenterade redan igår som första kvinna några minuter efter att du hade publicerat! Men den kommentaren är puts väck liksom ett par andra på andra bloggar. I alla fall uttryckte jag beundran för huset, konsten och isdelen.
Dessutom undrade jag om du vet att man kan tidsinställa publicering av ett inlägg.
Olgakatt:
Jag har fått din kommentar som den första på mitt fredagsinlägg. Så det är väl helt i sin ordning. Jag har också svarat på den. Gå dit och titta får du se!
Kyssen är vacker tycker jag!
AFT:
Jag är mycket förtjust i allt i Jugendstil. Älskar t.ex. Tiffanylampor...
Skicka en kommentar