Kristi Himmelsfärdshelgen på Öland.

Strandängen vid slutet av promenadvägen. (Bilderna går att klicka större).

Jag har alltid tyckt att Öland är vackert, men aldrig har jag sett landskapet så vackert som under Kristi Himmelsfärdshelgen.  Det kanske berodde på alla tusentals oxlar som stod i full blom så snart vi kom norr om Borgholm. Har aldrig tänkt på att oxeln var så vanlig häruppe tidigare…

Vägen till sommarhuset

Syrenerna, som var i det närmaste överblommade i södra delen, blommade också utmed landsvägen. Alvaret var täckt med en ljuslilarosa matta av blommor – gissar på åkervädd men är inte säker eftersom vi inte hann stanna och titta. Säkert kan någon av bloggvännerna hjälpa mig med namnet på blommorna!

Syrenbusken utanför köket

Mirrfamiljen hade redan installerat sig i sommarhuset och väntade på leveransen av det nya köket som de skulle montera själva. Klockan sex på onsdagskvällen kom så äntligen lastbilen till de små pojkarnas stora förtjusning. Vädret var strålande med friska vindar, men vi kunde i alla fall sitta ute på verandan och äta samtliga måltider under helgen.

 Lunch på verandan. Mirrmaken och Caspar har eget bord till höger.

Den snälla chauffören lät barnen "köra" lastbilen medan han och kompisen bar in köket i huset.

Ingen gudstjänst på torsdagen men idogt spikande, borrande och hamrande. Mirrmaken lyckades med att sätta ihop samtliga stommar, några lådor, vridbart hörnskåp för kastruller och stekpannor, installera kylskåp och frys och sätta in mikrovågsugnen. Hjälp hade han av MM och storebror Casimir, som snart fyller fyra.

MM hjälper Mirrmaken med monteringen av ett skåp under överinseende av pojkarna

Bra att få lära sig hantera skruvdragaren redan i unga år.

På fredagen var vi barnvakter eftersom Mirren och Mirrmaken behövde åka till Kalmar för att handla viktiga grejor som fattades till köket. MM och jag tog en långpromenad med barnen ner till stranden för att kasta stenar i vattnet och kika på alla kossor, som gjorde oss sällskap under nästan hela promenaden.

 Casimir och Caspar på väg till stranden

Kul att trampa i komockan

En nyckelpiga fångar intresset...

Törstiga kossor och...

Vädret var fortfarande underbart och med undantag av att Caspar, som snart blir två, då och då klagade över att hans mamma aldrig kom hem, gick dagen utan större bekymmer.

Caspar tycker pinnar är mycket intressanta.

Casimir paddlar båten med sitt älskade skohorn

På hemväg från stranden

När föräldrarna kom tillbaka på kvällskvisten åkte MM hem till Mogata för att vattna och se till huset. Jag tog naturligtvis chansen att stanna kvar och åka tillbaka med Mirrfamiljen. Monteringen av köket fortsatte dagen därpå och både diskbänk och bänkskiva kom på plats.

Caspar och Casimir tittar ut ur fängelsehålan där Mirrmaken håller på att fixa rören.

Invigning av den nya sticksågen för att såga av den hårda ekskivan 

På eftermiddagen gick vi de hundra meterna ner till familjen ”egen” sandstrand, den som vi ser från vardagsrummet. Vattnet i det långgrunda havet var i det närmaste kroppstempererat, så pojkarna kastade sig i vattnet och plaskade och ”simmade” av hjärtans lust.  De nyfikna kossorna var också med om årets första bad.

Mirren och Casimir på väg till stranden

Bäst att hålla sig intill mamma i alla fall...

Så var det färdigbadat för dagen. Caspar har hittat en sten att kasta.

Kvällen kom med en underbar solnedgång och sång av näktergal och kvackande av sjöfåglar. Det var med sorg i hjärtat vi packade ihop på söndagen och gav oss iväg hemåt igen.

 Utsikten från vardagsrumsfönstret...

och från gäststugan där MM och jag bodde

Nästa gång vi kommer dit finns det nog inga hundlokor kvar, förhoppningsvis ses vi igen nästa sommar...

En sista bild från trädgården innan vi far hem...