När MM kom hem en dag våren 1998 och berättade att han hade fått sommarvikariat som ambassadsekreterare i Beijing under juli och augusti kände jag samma spänning och förväntan som jag känt i min ungdoms dagar när jag skulle ut och resa med föräldrarna.
Då var det inte många år sedan Kina öppnade landet för västerländska turister och det var fortfarande ett land där inte många hade varit. Anledningen till att MM överhuvudtaget hade sökt detta vikariat var att Mirren hade börjat läsa kinesiska vid universitet i Lund.
MM, Mirren och jag åkte alltså iväg någon gång i början av juli och Mirrmaken kom några veckor efteråt. Vi hämtades vid den gamla ganska nedgångna flygplatsen, som sedan dess byggts om till oigenkännlighet, av en bil från ambassaden och inkvarterades i ett litet hus med två rum och kök på ambassadområdet.
Mirrmaken, Mirren och jag i Beijing 1998. Bilderna går att klicka större.
En av ambassadtjänstemännen och hans fru Maria bjöd oss på fika efter att vi hade installerat oss och körde sen en liten runda i omgivningen för att visa oss var vi kunde handla och i vilket varuhus SKRÄDDAREN höll till. Till detta kinesiska varuhus gick vi sedan många gånger, dels för att handla sidenscarves och sidenslipsar och väskor till priser som var löjligt låga, dels för att sy upp kläder. Det fanns nämligen nästan inga kläder i våra storlekar, kinesiskorna drar väl möjligen upp till storlek 38, sen fanns det inte större…
Fika på ambassaden med lokalanställda och vår vän ambassadtjänstemannen.
Vi hade alltid Mirren med oss som tolk och hon var även duktig på att pruta. På ambassaden fick vi låna var sin cykel, som Mirren och jag cyklade omkring på medan MM jobbade. Beijing var en underbar stad att cykla i då – breda cykelbanor, inga backar och mycket få motorcyklar. I rusningstid fick man visserligen ta och bära cykeln över gatan kryssande mellan bilarna, men för det mesta var det inga problem.
Maria lärde mig hur man skulle kunna känna igen om pärlorna var äkta dvs. odlade. Om man bet lite lätt i pärlan skulle det kännas som sandpapper mot tänderna. En gång på Pärlmarknaden praktiserade jag denna kunskap och expediterna skrattade gott. Fanns ingen anledning att sälja plastpärlor här där pärlsäckarna utanför varje shop dignade av pärlhalsband och där tusentals pärlsmycken exponerades i diskarnas montrar.
Järnvägsstationen vi åkte ifrån till Badaling.
Den största upplevelsen under denna vår första resa till Kina var utflykten till den kinesiska muren. Tillsammans med några tusen andra kineser tog vid tåget till Badaling – som väl var öppnade man en extra vagn för de stackars västerländska turisterna, som höll på att avlida av värmen i trängseln, efter en halvtimme.
Vi passerade sträckor där muren inte var renoverad innan vi kom fram till Badaling.
I väntan på tåget till Beijing. Inte många västerlänningar som åker tåg till och från Kinesiska muren.
I början på augusti var jag tvungen att åka hem ensam eftersom jag skulle spela varje kväll på Farledsveckan i Skällviks kyrka. MM och Mirren stannade kvar tills i slutet av augusti och Mirren passade på att under tiden gå på en treveckorskurs i kinesiska på ekonomiuniversitet. Året därpå återvände vi som turister till Beijing för att hälsa på Mirren som då studerade några månader på sommaren vid det berömda Beidauniversitetet. Många kvarter i staden hade rivits under året som gått. När MM skulle besöka sin frisör fanns inte huset kvar…
Efter det återvände vi fem gånger till Kina. Den senaste gången i augusti 2009. Då var mycket förändrat och de gamla hutongområdena i centrala Beijing ersatta med jättelika skyskrapor. Den resan har jag berättat om här.
17 kommentarer:
Å, vilken resa ni fick. Förstår att det var en stor upplevelse. Peter har varit i Kina genom jobbet och han tyckte mkt om det. Jag skulle också vilja åka dit.
Roligt att ni alla for!
Mirren låter som ett perfekt resesällskap både med att pruta ;-) och att översätta. GULD!!
Ja, Peter tyckte också det var stort att gå den Kinesiska muren. Jag är avis på er!
OCh Ingrid, du är dig såååå lik!!!
Kramar och ha en toppenhelg!!!
Nu minns jag att du har berättat tidigare om att du har varit till Kina. Det är roligt att det är flere stycken av bloggvännerna som har varit där, Olgakatt, Stribergs Station, Karin på Fox och du....härligt, jag börjar nästan känna igen mig.
Ett fint inlägg igen, Musikanta.
Soppan är på kommande:D.
go´nattkram!
Karin
Annika:
Senaste gången vi var i Kina 2009 var inte Mirren med och det var skillnad, även om vi klarade oss ganska bra själva.
Men det är guld värt att ha någon som kan tala språket.
Tack för komplimangen! Det var ju ändå 13 år sen. Men vilka hemska tantkläder jag hade :-(! MM däremot hade inte ett enda grått hårstrå på den tiden. Men han använder ju inte färg som jag :-)!
Kramar från Ingrid, som var tvungen att tjuvstarta med fredagstemat eftersom hon har en begravning i morgon.
Pettas Karin:
Du får kika ovan varför jag var tvungen att tjuvstarta med fredagstemat...
Mirren bodde i Kina ett helt år och då var vi där tre gånger. När MM fyllde 60 reste vi med Mirren och Mirrmaken till Xian och
till Nanjing, Souzhou och Shanghai.
Skulle vara väldigt roligt att åka dit igen och se om det har förändrats mycket. Det är ett mycket intressant land, men det är naturligtvis roligare att åka dit om man kan språket någorlunda...
Olgakatt har ju redan åkt iväg till Kina. Jag ser fram emot soppan :-)
Kramar från Ingrid
Vilken härlig berättelse! Tack för resan så här på morgonkvisten. :) Så roligt det måste vara att ha varit på ett ställe redan innan den blev exploaterad. En vän som jobbat i Kina berättar liknande saker, om skillnaden från deras första jobbresa dit och hur snabbt det förändrades och förtätades.
Ha en bra dag! Kram!
Jag vet inte varför, men jag har aldrig haft nån längtan att åka till Kina. Men efter din reseberättelse så kan jag mycket väl tänka mej att göra det! Att få gå på muren måste vara fantastiskt, det kan jag förstå.
... och så fick jag lära mig ett nytt ord: hutong.
Ambassadsekreterare? Vad jobbar MM med i vardagslag, eftersom han kan söka en sån tjänst? Lite häftigt faktiskt.
Maken har rest runt med tåg, buss och båt i Kina i sin ungdom och har en del anekdoter av varierande slag att förmäla. Förmodligen vore det bra att resa dit och kolla in läget: att Kina kommer att bli helt dominerande i världen är det väl ingen som tvivlar på. Snart kommer vi att blicka tillbaka med nostalgi på den tid då det var anglicismer som kryddade språket, inte ... uh, vad kan det heta? sinoismer? Ja, du hajar vad jag menar.
*Ewa:
Det var en oerhört omtumlande upplevelse första gången vi var i Kina, sen vande man sig vid alla skyskrapor som tävlade om utrymmet med gamla tempel och hutonger. För varje år som vi åkte dit var fler och fler områden rivna och fler och fler skyskrapor hade byggts.
Men vårt gamla skräddarvaruhus fanns kvar och skräddaren kände tom. igen oss när vi kom dit igen. Kanske var det pga. dottern som är blond och blåögd och alltid väckte uppmärksamhet vart hon än kom och dessutom talade språket...
Ha en skön helg och kram tillbaka!
Ingabritt:
Kina är ett fantastiskt land och vi har alltid blivit väl bemötta. Kanske beroende på att de flesta gånger vi har varit där haft Mirren med som tolk.
Men det blir fler och fler människor som pratar engelska så det är inte omöjligt att åka dit på egen hand.
Vi väljer billigaste resan med Lotus Travel till Peking och skippar alla utflykter som ingår. De kan man åka på själv alldeles utmärkt till ett billigt pris. Jag tror tåget till Badaling bara kostade några kronor i jämförelse med resebyråbussar för 4-500 kr...
Kramar!
Miss Gillette:
Den dagen anglicismer ersätts med sinoismer (nytt bra ord, ska tipsa Lars-Gunnar Andersson) är nog väldigt avlägsen...
Det sämsta med Kina är att man inte kan läsa någonting, inte på skyltar och inte någon annanstans heller. Men det kanske har ändrat sig på de tre år som gått sedan vi var där senast. Jag menar att det finns lite fler skyltar på engelska.
Vi läste kinesiska MM och jag i en termin och jag kan fortfarande inte mer än jag kunde när jag började där. Nämligen goddag och adjö. Och vet inte.
Att Mirren kan prata och läsa kinesiska är för mig fortfarande en gåta. Nu har hon en kinesiska inneboende så hon får öva sig lite emellan amningen och övrig barnpassaning.
Jag har talat om varför MM jobbade i Peking i mejlet jag skickade nyss.
musikanta: Inte så avlägsen, tror jag. Det är massor med människor som läser kinesiska på universitetet. Och eftersom skriftspråket ser så ballt ut tror jag att det tilltalar ungdomen också -- jamenar redan i mina tonår gillade man att klämma in skrivtecken som var eller skulle ha kunnat vara kinesiska eller japanska. Så om det nu också finns anledning att verkligen lära sig språket ...
Nå, det är min teori i alla fall. Och från och med nu har ju Sverige två bilmärken som är kinesiska, så det är kanske också en morot. Å, jag minns när Vovvovv (som jag kallar den andra, eller första, hur man nu räknar -- den som jag har varit med och byggt en gång i tiden i alla fall) blev utländskägt, då var jag med i en såndär snabbenkät i den stora draken i väster. Man blev tillfrågad om vad man tyckte om ägarbytet och jag sa att jag var osäker eftersom man ju inte kunde vara så säker på att de utländska ägarna skulle bry sig om huruvida vi svenskar fick behålla våra jobb eller ej. Den gången gick det väl hyggligt. Vi får se hur det blir nu.
Miss Gillette:
Det kommer nog tyvärr aldrig bli något språk annat än för verkliga språkentusiaster - det är nog mer troligt att kineserna blir duktigare på engelska.
Dessutom måste man vara väldigt musikalisk för att uppfatta de fyra tonerna (som också ändrar sig allteftersom vad som kommer efter) i de korta orden, som alla har olika betydelse beroende på vilken ton man använder. Jfr. svenskan med sina få ord med två toner, typ tomten och tomten.
När Mirren började läsa kinsesiska slutade hälften av alla studenterna efter första lektionen. De som var kvar hade alla sjungit i kör :-).
Vad beträffar skrivtecknen måste man skriva ett tecken säkert tusen gånger för att det ska sitta ordentligt. Till det fordras en god portion energi. Man måste nämligen skriva varje tecken på exakt samma sätt och med strecken i exakt samma ordning.
Men kinesbarnen börjar ju redan med detta som barn så de flesta hinner lära sig så många tecken som behövs för att kunna läsa tidningar. Men inte alla...
Det var just på det Stora Företaget som Mirren jobbade i ett år och som resulterade i hennes avhandling om Joint Ventures i Kina.
Tusen tack för den reseberättelsen. Jag var i Kina 2001 och 2003 och bara mellan de åren hade otroligt mycket förändrats. Jag hade barndomskompisar som arbetade där och jag var hos dem 2 veckor varje gång. De bodde i Nan Jing, men vi var till Beijing båda gångerna och gjorde det man bör som turist. Undrar hur det skulle vara att åka dit idag, 8 år efter senaste gången? Ha en skön söndag!
Suss:
Vi var också i Nanjing under en av resorna på väg till Shangahai. Sony Ericsson hade ju sitt kontor där, kanske det var där dina barndomskamrater jobbade.
Skulle vara väldigt intressant att åka tillbaka till Beijing igen. Bara för att se om "vårt" kinesvaruhus med skräddaren var kvar. Men det kanske blir till våren. Just nu är det Frankrike som gäller, MM har fått blodad tand. Det är ju lite kortare restid dit också!
Ingrid, som har ledigt denna söndag och tycker det ska bli skönt efter en begravning och två dop de senaste två dagarna. Önskar dig en skön fortsättning på helgen!
Hej Ingrid!
Vilket inlägg, vilket minne! Jättekul! Ja kinesiska muren och Kina är ett spännande inlägg i världen. Dit vill jag också resa.
Kram!
Hej Ingrid!
Vilket inlägg, vilket minne! Jättekul! Ja kinesiska muren och Kina är ett spännande inlägg i världen. Dit vill jag också resa.
Kram!
HeLena:
Om du reser till Kina någon gång är muren ett måste. Det är en fantastisk upplevelse - man tror inte att den är så enorm förrän man är där. Det finns billiga resor till Beijing (Beijing på egen hand) vissa tider, som vi alltid brukar ta. Utflykter till muren finns alltid när man kommer fram.
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar