lördag 9 januari 2016

1226 Lördagstema Små/Stora ord



Bilden är från FIB:s gyllene bok nr 29 - Snuffe sjukhusgrisen - inköpt 1953. Text Hilding Pawlo och illustratör Kerstin Hedeby.

Så lyder rubriken till det andra lördagstemat för januari som HeLena har bestämt. Övriga lördagsteman och dito bloggare står listade till höger i bloggen.

Jag väljer att skriva om de små orden och då några bestämda sådana, nämligen prepositioner. Pre betyder ju före och position betyder plats eller läge. Det är ord som är oböjliga och vanligtvis placeras framför substantiv och pronomen.

Vanliga prepositioner är i, för, till, av, åt, under, över, framför, bakom, genom, bredvid etc.etc. Anledningen till att jag kom att tänka på dem när jag såg HeLenas temarubrik,  var att jag själv ofta sitter och funderar över vilken preposition jag ska använda när jag skriver. Hur jobbigt är det då inte för våra nya svenskar att lära sig använda dessa rätt?

Man talar med, talar om, talar för och talar till någon eller något. Man pratar med, pratar om, pratar för någon eller något, men pratar till någon gör man väl inte, eller? Rektorn talade till föräldrarna men inte Rektorn pratade till föräldrarna.

Betydelsen mellan att vara igång och vara gång är till exempel helt olika. Rut blev tagen sängen - betyder ju att Rut blev överraskad, som alla vi svenskar vet. Men byter man ut prepositionen  mot i  i meningen får den en helt annan betydelse :-)! Ligger man för övrigt i sängen så ligger man mellan lakan men ligger man sängen så får åtminstone jag en föreställning om att sängen är bäddad något så när.

När jag googlade på nätet fick jag upp en mycket intressant och läsvärd sajt om prepositioner tänkt för SFI-elever. Massor av tips även om annat språkligt finns att hitta där. Att prepositioner är olika beroende på vilka KÄNSLOR man har, fick jag veta! (Jag har hittat på exemplen själv så ingen skugga må falla över författarna till sidan).

När det handlar om starka positiva känslor använder man prepositionen i. Pelle är kär, galen, tokig, förtjust i Greta. Greta är galen i choklad. När det handlar om starka negativa känslor däremot är det som gäller. på.Greta var irriterad, trött, arg, ursinnig Pelle. 

Gäller det rädsla eller oro är det prepositionen för man använder. Greta är rädd för kor och Pelle är orolig för sin tenta. 

En del prepositioner har försvunnit även om det finns en del gamla människor som fortfarande använder dem. En sådan är om om tid. När jag var liten så sa man att något skulle ske om måndag - inte måndag som man säger numera. Om vintern måste man ha varma kläder i stället för vintern... 



Årstiderna från "Nu ska vi sjunga" med text och musik av Alice Teger. Elsa Beskow illustrerade.

Skulle vara roligt att veta om någon som läser det här har några andra exempel där betydelsen blir helt annorlunda om man använder fel preposition. Eller om det det är någon mening där du har funderat på/över vilken preposition du ska använda, som jag själv här. Eller om det finns andra prepositioner som är bortglömda idag.

Uppdatering: 
När jag hör någon säga: "Jag bor Lindö" vet jag att denna person inte är uppvuxen i Norrköping. Det heter nämligen: "Jag bor i Lindö"... Jag bor också i Kneippen, i Hageby, i Klockaretorpet men Haga om jag är gammal Norrköpingsbo.

34 kommentarer:

Bloggblad sa...

Intressant det med skillnaden på i, på vad gäller positivt kontra negativt. Det har jag faktiskt aldrig reflekterat över. Däremot har jag ofta fastnat just på prepositioner, suttit och sagt olika förslag högt för mig själv, men inte tusan kommer jag ihåg nu vilka det gällde.

Sara Lövestam pratade om hur många som blivit irriterade på "hen", och att samma personer hur lätt som helst mejlar, dejtar och surfar - med helt nya ord. Men pronomem och prepositioner släpper man inte över tröskeln. Hon som är sfi-lärare tyckte att vi skulle byta ut varenda preposition till nåt enkelt, minns inte hennes föslag, men det var typ: kro eller tra, nåt som inte betyder nåt i sig och kan ersätta alla. Bra idé tycker jag som själv älskar "hen".

stinahellstrom sa...

Jisses, vad det snurrade till i huvudet. Härlig läsning.
Varför säger man både i och på om samma sak? Tex. jag sitter på bussen/jag sitter i bussen eller jag är i affären och handlar/jag är på affären och handlar.Åtminstone hör jag bådadera. Kan det vara dialektalt?

Tove Olberg sa...

Vad jag gillar detta inlägget - brukslek med orden. Så små tycker inte jag de är för de ger ju stor betydelse i sammanhangen beroende på vilken känsla som uppstår. Just nu kan jag inte plocka fram något annat vad gäller en annan preposition som ändrar innebörden; Ruth blev tagen i sängen och det kan väcka känslor ...
Min första tanke om temat var också ordklasserna och hamnade på samma sida som du bl.a.
Kram till dig från mig!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag rekommenderar länken - det finns massor att hämta där även för en "etnisk" svensk :-). Vad beträffar "hen" går det väl an att säga det i subjektsform eller som ack.objekt. (Det heter väl något annat nu för tiden förstås.) Men vad säger du efter preposition? Jag gav den till hen? Eller Henom?
Prepositionerna är inte mycket att göra åt - själv får man ju plugga in dem när man läser andra språk. Men som du säger, ibland går jag bet på dem själv.

Musikanta sa...

Stina:
I och på bussen går lika bra för mig. Men jag skulle aldrig säga på affären - det är kanske dialektalt. Däremot är jag ju t.ex. på jobbet. På hemmet och i hemmet betyder ju helt olika saker kom jag på - inte lätt för en som inte har svenska som modersmål att förstå :-).
Kram

Musikanta sa...

Tove:
Jag sitter ju ofta och funderar om jag skriver rätt preposition, det var därför de här tankarna kom upp. Från början hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva. Men det är ju det som är kul med de här lördagstemana - man måste tänka efter lite. Och rätt vad det är får man en idé.
Ha det gott och kram från Ingrid

Monet sa...

Intressant! I min stockholmska värld är " på" i ortssammanhang relaterat till öar. Man bor på Lidingö, på Sandhamn, på Yxlan och på Blidö. Ingen skulle säga att man bor i Lidingö. Man bor också på Södermalm eller på Kungsholmen.

Att vara på.affären är rent norrbottniskt enligt mig. I Mellansverige är vi i affären men kan förstås vara både i och på bussen. I Norrland utesluter man ju också ofta ord så för oss andra låter språket konstigt. Jag letar min penna säger man. Vad hände med "efter"? Många säger också saker som att vara "slut på" när man menar att man är "helt slut". Man kan också vara "helt slut på"! Så ibland lögger man till, ibland tar man bort.

Det märkligaste ord jag stött på under senare år kommer från en norrländsk kvinna som skriver om sina "aterailer" . Troligen är det attiraljer hon menar men ordet används inte i ett sånt sammanhang. Stavningen är dessutom mera fransk än svensk vilket är väldigt förbryllande.
Ja, det här med språk är intressant och roande. Inte minst när man bor utomlands några år och per definition tappar en del ord och uttryck eller blandar de olika språken!

Anki sa...

Intressant inlägg det här... tack för länken, som verkligen är bra även för en som är uppvuxen med språket - för visst är man osäker ibland vilken preposition som är rätt.
Ha det gott!

Musikanta sa...

Monet:
Tack för din långa och intressanta kommentar! Just Lindö i Norrköping är ingen ö och har aldrig varit. Men det kanske de som flyttar dit inte vet :-). Annars säger vi också "på" om öar. Så du kanske förstår vad jag menar om jag hade sagt att jag bodde "i" Lidingö. Då hade alla infödda stockholmare klassat mig som lantis.
Tänkte på Verner von Heidenstam när du skrev "Jag letar pennan". Han skrev ju "Jag längtar stenarna" vilket man tyckte var väldigt konstigt. Men det kanske det inte var i så fall :-).
Ibland hittar man ju på ord som ingen annan förstår. Kanske det var så enkelt med din norrländska kvinna. Vi säger till exempel alltid "ojor" om "rådjur" numera eftersom jag hade en invandrarelev som var helt frustrerad över att vi inte kunde begripa vad han menade när han sa "ojor".
Ha det gott önskar Ingrid

Karin sa...

Spännande läsning! Tänk vad mycket det finns som man inte alls tänker på, men som måste vara fullständigt förvirrande om man ska lära sig svenska som vuxen. Jag har aldrig tänkt på hur ologiskt det är. I parken men på kyrkogården! Och så har vi ju dessa betoningar och betydelseskillnader beroende på uttal. Det är svårt nog att lära sig att "stöta PÅ någon" helt enkelt betyder att träffas. Men sen får man se upp så att man inte uttalar det "STÖTA på någon", för då blir det en helt annan betydelse.

Ditte sa...

Vilket roligt och intresssant inlägg! Just prepositionerna har ju aändrats under årens lopp som så mycket annat i både svenskan och andra språk.
Just på Lidingö säger vi här i Stockholm för det är en ö, likaså på Sandhamn. men att ni i Norrrköping säger i Lindö (är inte det en ö...) och på Haga. Undrar varför.
Jag kommer igåg denna visa av Alice Tegnér sedan barnsben och vet att jag då inte tänkte vidare på ordet "om".
I psalmen "Din klara sol går åter opp" där jag idag trot att opp är utbytt mot upp. Vet att jag i skolan fock förklara opp för de små eleverna.
Jag funderar vidare.
Kram från mig.

Birgitta Malmstedt sa...

Kul och intressant inlägg. Ja, i många kommentarer nämns det här med "på affären". Jag har uppfattat det som dialektalt men nu används det av stockholmare också. Inflyttade? Jag bor på Lidingö, men i Lidingö kommun sköts snöröjningen av....
Hälsningar
Birgitta

Musikanta sa...

Karin:
Det är ju helt fantastiskt, tycker jag, när man följer barnbarnens språkliga utveckling. Hur i all världen har de lärt sig den korrekta grammatiken? Och en och ett UTAN att någonsin sett ett ord nedskrivet? Hur har de lärt sig att embjörn är detsamma som en+björn? Vi säger ju aldrig bara "björn" utan "titta, embjörn". (Uttalet av n+b blir ju -m i snabbt talspråk). Någon bloggare var just inne på betoningen. Att hälsa PÅ och att hälsa PÅ.
Någon som hade undervisat SFI-elever som tyckte att det lät exakt likadant. Lite likt tonerna i kinesiskan som vi har så svårt för. Vi har ju anden och tomten också.
Ingrid

Musikanta sa...

Ditte:
Tack för uppmuntrande kommentar! Just Lindö är ett ganska snobbigt bostadsområde i Norrköping men det är ingen ö och har aldrig varit det som många nyinflyttade kanske tror. Ingen gammal Norrköpingsbo skulle någonsin komma på att säga "på Lindö".

Några gamla bekanta säger fortfarande OM om tid, men det är väldigt sällan jag hör det numera. Mina körbarn accepterade OM i början av visan utan några problem och jag tror även OPP. Kommer ihåg att Elsa Beskow skrev något om en rabarberknopp som ville opp.
Ja, det här temat gav upphov till många funderingar.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Birgitta:
Tack för rar kommentar! Om det är någon i Stockholm som säger PÅ affären är det nog inflyttade norrlänningar:-). Har aldrig någonsin hört det i min del av landet.

Att man säger "i Lidingö kommun" är ju inte så konstigt. Man säger ju aldrig "PÅ kommunen". Fast PÅ kommunkontoret jobbar väl en del.
Ingrid

Bloggblad sa...

Troligen hör barnen att björnen får betoningen, hade någon sagt titta EMbjörn, med betoning på första stavelsen, som vi gör per automatik med Torbjörn, så hade de nog inte tänkt "en".

Jag hörde aldrig över några stavningsregler när jag lärde mig läsa på egen hand som femåring. Jag tittade noga på alla nya ord och lärde mig hur de stavades. Min förvåning var stor när jag senare lärde mig att det fanns regler - ett n framför d och t - det var den första regel jag snubblade över, och kunde inte förstå... Det var ju självklart för mig.

Men nu, när jag skriver på paddan, blir det en himla massa fel...för pyttigt.

Språkfrågor väcker alltid intresse! Läser du Språktidningen? Den är himla kul.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Den hypotesen stämmer nog - med betoningen. Jag lärde mig också läsa i den åldern och jag kommer heller aldrig ihåg att jag lärde mig några stavningsregler förrän jag började i första klass. En fantastisk fröken som lärde oss "Det är lättare att stjäla en stjälk än att stjälpa en stjärna med stjärten" och "En man i skjortärmarna skjuter in skjutsen i skjulet". Jag har aldrig stavat fel på de orden sen. Men att man stavar rätt beror nog mycket på om man är visuell eller auditiv. Jag kan ju SE att jag stavar fel om jag skriver ordet.
Jag prenumererade på språktidningen för några år sen men "hann" aldrig läsa den. Ska kika i den nästa gång jag är på bibblan. När jag är ute och går brukar jag höra på "Språket" på radion. Men programmet är inte lika bra som det var förr med Lars-Gunnar Andersson, tycker jag. För mycket flams och trams.

Bloggblad sa...

Jag hr också tröttnat på P1:s Språket sen min idol slutade.

Jag säger att min son bor i Haga...visste inte att det heter på. Undrar om han vet det själv. Men han bor i alla fall på Hagagatan, inte i... F.ö. finns det, såvitt jag vet bara det ordet,mplus släkteingen Kagagatan i Lkpg, som är så långt och har a mellan varje konsonant. Kanske finns det fler?

Ölandsvindar sa...

Jag tänker direkt på mjällschampo. Är det för mjäll eller mot mjäll? Det finns någon rolig sketch om det. Skönt att språket är levande och anpassas efter tiderna vi lever i. Viktigare att alla vågar skriva än att grammatiken är perfekt. Säger jag som redaktör för en årligt utkommande hembygdsbok där jag verkligen försöker få alla att skriva om sin historia. Alla målar vi med våra ord och vår färg och ingen bör förstöra vars och ens personliga stil. När jag korrläser ändrar jag bara uppenbara stavfel eller flyttar om lite (i samråd med författaren) om det är konstiga syftningsfel så läsaren tappar sammanhanget.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...

Bloggblad:
Har inte tänkt på de många a:na i Hagagatan. Du är ju inte född i Norrköping, det är därför du inte vet att man bor PÅ Haga, haha. Det gjorde man i alla fall när jag var liten. Det var ju ett nytt bostadsområde då, så det är kanske därifrån det kommer - bor PÅ det nybyggda området Haga. Vad vet jag. Man får ju säga vad man vill, jag tyckte det bara var kul att man omedelbart vet vem som är gammal Norrköpingsbo eller inte bara på grund av en preposition.

Musikanta sa...

Kerstin:
FÖR eller MOT funderar jag ofta mycket på när jag skriver. Just här går det väl vilket som. Du ger själv ett exempel på i din kommentar hur betydelsen kan förändras bara genom en preposition:"där jag verkligen försöker få alla att skriva OM eller SKRIVA om...". Jag förstår att det är den sistnämnda betoningen som du menar :-).

Det där med syftning är förrädiskt. Jag måste själv rätta minst ett syftningsfel varje gång jag skriver ett inlägg. Annars håller jag med dig om att man inte ska gå in och rätta för mycket i det som andra skriver. Jag själv brukar korrekturläsa Församlingsbladet som Kent är redaktör för. Det är samma där som du berättar.
Kram från Ingrid

Veiken sa...

Språk är fantastiskt och det är ändras hela tiden på gott och ont. Det kallas visst utveckling! ;)

Pettas sa...

Prepositioner är små ord med stor betydelse.
Tack Ingrid för ett mycket trevligt och intressant inlägg!

Stor KRAM!

Eleonora sa...

Ojoj Ingrid - så många svar du fick ang. dessa prepositioner! Jag har läst alla kommentarerna och skrattat och smålett till och från! Jag har inga käpphästar eller dylikt när det gäller vårt språk MEN hen vägrar jag att säga - Det heter HAN - HON - DEN - DET och inget annat!
Tack för trevligt inlägg!
Eleoonora

Annika sa...

Den där bilden känner jag SÅ väl igen. Den första du lagt upp. Den boken måste jag ha haft för det ringer igenkänningsklockor då jag ser den. SÅ fin! Och "Nu ska vi sjunga" är en klassiker som jag har härhemma också, och som jag sjungit ur för Karolina om och om igen :-)
Men, jag skulle gärna se fler bilder från första boken.
Prepositioner är ngt även många svenskar som bott utomlands länge ofta får problem med. Ibland får jag själv tänka till också, men jag har ändå rätt bra koll jämfört med många andra.
Hen har jag inget emot alls. Tycker att det är ett jättebra ord.
Kramar!!

Margaretha sa...

Så roligt att läsa om alla prepositioner. Vet inte hur det är idag i skolorna - om man lägger ner lika mycket vikt på grammatiken som när vi var små. Hoppas det, så inte språket utarmas.

Roligt att se Nu ska vi sjunga, det var ett tag sedan man öppnade den sångboken.

Kram Margaretha

Musikanta sa...

Veiken:
Tur att språket utvecklas och förnyas som vi människor :-). Mest på gott, tycker jag. När jag var liten var det vanligt att man skrev "fingo" och "gingo". Fast man fick välja bort det om man ville och skriva "fick" och "gick" istället.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Och tack Karin för rar och uppmuntrande kommentar!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Underbart att du orkat läsa igenom alla kommentarerna! Alla kommer med väldigt intressant sådana, tycker jag. Det är alltid roligt att skriva om språkliga saker eftersom det engagerar så många.
Jag kan skriva "hen" ibland - inte i formell text förstås - men skulle aldrig säga det högt. Det kommer aldrig att slå igenom eftersom objektet i så fall blir så konstigt.
Tack själv för rar kommentar!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Bilden är från en av FIB:s gyllene böcker - Golden Books i USA - som gavs ut under 40-talet. Jag kan skicka några fler bilder som mejl om du vill. Men det dröjer lite eftersom jag just nu sitter och förbereder kören som sparkar igång i morgon bitti.
Engelska prepositioner är jobbiga många gånger - man måste plugga i dem. Och sätta dit dem ibland när vi inte har sådana i svenskan. IN 1900 t.ex.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Margaretha:
Grammatiken kommer in i den främmande språkundervisningen. Barn börjar ju med engelska redan i förskolan numera. Och då måste man ju lära dem ett korrekt uttryckssätt. Men de gammaldags svenska grammatikplugget är borta.
Kram tillbaka från Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Du har så rätt i att våra prepositioner misshandlas grymt. Fast man kan ju förstå att det inte är enkelt för den som ska plugga in sin svenska. Har du tänkt på att Nanne Grönvall ger en liten lektion i "Håll om mig"? Jag brukar kalla den för prepositionslåten!

Musikanta sa...

Aina:
Den måste jag lyssna på, på Youtube. Sen jag skrev det här inlägget har jag funderat på vilken preposition jag ska välja åtminstone tre gånger...
Ingrid

Musikanta sa...

Anki:
Ser att jag hoppat över dig här också :-(. Tack för din rar kommentar - bättre sent än aldrig!
Varm kram från Ingrid som aldrig kommer att hoppa över dig fler gånger. Bra att du skrev mejl om det!