Liten man vid stor rauk. (Bilderna går att klicka större.)
Det är HeLena som står för oktober månads fredagstema och det första har rubriken Stenar. Ett ämne som är ofantligt om man börjar tänka efter men som verkligen sätter fantasin i rörelse. Här kan man hitta allt ifrån månstenar, ädelstenar, gravstenar, runstenar, tegelstenar – stenar finns ju lite överallt i det oändliga, stora som små, och fanns långt innan människan uppstod på jorden.
Vad jag tänkte på vid vår resa till Frankrike nyligen, var att byggmaterialet var sten i alla byggnader och murar där nere. Människan har ju i alla tider använt sig av det material som finns tillgängligt i deras närmiljö för att bygga bostäder. Vid stränderna har stenpirar och stenbarriärer anlagts som skydd mot havet.
Hus i St. Paul de Vence - även muren är som synes byggd av sten.
Med hjälp av stora stenar som skydd mot havet har man anlagt en alldeles ny liten plage i Menton och forslat dit sand.
Redan under antiken kunde man slå valv, men det var romarna som började använda valven i monumentala byggnader och vanliga hus. MM står under en rundbåge - stenarna är udda till antalet och med en slutsten överst. Bakom honom syns ett valv med en spetsbåge. De två översta stenarna är cirkelsegment som lutar sig mot varandra. Det läste jag här och här. Intressant! Bilden från St. Paul de Vence.
Här nere försvann skogarna redan för tusentals år sedan så ville man bygga sig ett hus fanns bara sten att tillgå. I Sverige var det ju bara de mest förmögna som hade råd att bygga sig hus och slott av sten förr i tiden. Även om husgrunderna för det mesta bestod av sten även för vanligt folk.
Mur av ölandskalksten med cikoria i förgrunden.
"Vägen" till Mirrfamiljens sommarhus på Öland är kantad av en stenmur.
För senare tiders barn är stenarna på Öland nära sommarhuset en ständig källa till glädje. Finns ingenting så roligt som att klättra och hoppa på stenarna, både på land och i vattnet. Dessutom är det en daglig sysselsättning vid stranden för dem att kasta stenar i vattnet och se hur det plaskar.
Bäst att hålla mamma i handen när man ska balansera på stenarna på stranden.
En sten kan bli en båt och ett skohorn en paddel.
Stenar är till för att klättra upp på och hoppa ner från.
Den stora stenen till höger är ett bra riktmärke när man ska hem från stranden. En sten i handen får man bara kasta om man inte kastar PÅ någon eller något...
Från stranden i Nice har jag tagit hem några ljuvligt släta små klapperstenar. Jag behöver bara blunda när jag håller dem i handen för att höra bruset från vågorna och rasslet från stenarna när dessa förs tillbaka ner i havet.
Klapperstenar på stranden i Nice.
Klappersten ur Nordisk Familjebok 1911.
25 kommentarer:
Sten ja! Först: tack för definition av klappersten, för jag undrade faktiskt lite över det när vi var på Öland. Först igår kom jag mig för att tömma kassen med sten som vi släpade med därifrån. De fick ligga på ett rabarberblad i betong som åttaåringen gjöt i skolan när hon var sju, och så klämde jag dit ett par värmeljus ovanpå. Det blev fint i höstmurret.
Från Spanien, dit vi ju flög, hade jag bara med mig en halv deciliter stenar ... men tänk att man är så fascinerad av sten ändå! Alltid, hur många gånger som helst!
Det allt överskuggande intrycket av Irland var att allting där var av sten. Hela ön är av sten och allt är byggt av sten och hela rubbet är överdraget av en grön hinna som antingen är klätterväxter eller mögel (eftersom det ju regnar precis hela tiden).
På något sätt är stenarna besjälade, talar till en...
Ett härligt stenigt inlägg! Tack!
Karinkram!
Miss Gillette:
Synd att du inte är med på fredagstemat - skulle sett fram emot dit steninlägg om inte annat. Visste inte att det fanns så mycket sten på Irland t.ex.
Smög också med mig ett par små klapperstenar från Nice - MM är mycket noga med att det inte blir någon övervikt...
Har en kasse med sten under mitt stora "skrivbord" (gammalt matsalsbord) som jag ska måla djur på när andan faller på.
Pettas Karin:
Tack för vänliga ord - värmer som vanligt! Har också svårt att motstå stenar - de väcker minnen till liv som lavastenarna som jag drog hem från Vesuvius en gång.
Kramar från Ingrid
musikanta: Jag kan visa lite stenbilder nån dag framöver. Har så många sommarbilder som jag njuter av fortfarande.
Irland var jag på för så längesen att jag ännu inte ägde nån digitalkamera då, så därifrån blir det inga foton dock.
Det var ett fint inägg om stenar i olika former.
Raukar är ju verkligen speciella.
Och ja, nog fick de slita för när de skulle röja markerna från sten.
Finfina Bilder..
Kram!
Vilka fina stenbilder, vilket fint tema! Och i någon Tranströmerdikt finns en rad om universum som greppar - eller kanske tanken som greppar verkligheten - som handen griper en solvarm sten. En bild som känns rätt och upplevd, som alla Tranströmers träffsäkra skildringar av det vi redan känner till, fast vi inte visste.
Stenar har ju alla nån form av relation till så det här är ju ett jättebra tema! Kul med stenvalven, sådana har har alltid imponerat på mig, inte minst i katedraler.
Just nu kom jag på "stenarna där barn jag lekt" inspirerad av dina barnbarnsbilder.....
Miss Gillette:
Kul att få se dina stenbilder vad det lider...
Jag kommer ihåg när man hade vanlig kamera och fick vara mycket sparsam med bilderna. Och hur mycket pengar det kostade att framkalla och ändå så blev inte bilderna särskilt bra. Fantastiskt när man tänker på hur utvecklingen har gått framåt bara under de senaste åren.
Annika:
Roligt att du uppskattade mina bilder. Det var rätt kul - på de senaste bilderna från Frankrike var det ju stenar på nästan varje bild.
Kramar tillbaka!
Karin E.:
En underbar bild av Tranströmer, man kan nästan känna värmen av stenen i handen när man läser den raden. Jag ska ägna lite av helgen till att läsa hans poesi - bättre sent än aldrig...
Olgakatt:
Visst är det roligt med ett sånt här ämne som ger så många associationer! Stenarna där barn jag lekt hade ju verkligen varit en passande underrubrik...
Man lär sig också en hel del genom sådana här ämnen, som t.ex. skillnaden mellan rundbåge och spetsbåge. Jag har ju naturligtvis sett att den ena var rund och den andra spetsig, men visste inte att den förra hade en sten i toppen medan den senare hade två.
Åh, så fina stenbilder. Speciellt de på barnbarnen såklart.
Västmanländskan:
Här behövs inga dyra lekredskap. Hade andra underbara bilder på när de hoppade upp och ner från stora och små stenar ner i vattnet. Tyvärr utan badbyxor - så där blev det bara privat tittande...
Ha en skön fortsättning på helgen önskar Ingrid
Vilket bra tema!
Stenar är intressant och kan berätta så mycket för oss och tack snälla för alla bilder du visar och för den bra texten därtill.
Diamanten - en sten icke att förglömma - älskad av de flesta kvinnor - inte vardagsvara precis men underbart vackert gnistrande!
Trevlig helg söta Ingrid.
Eleonora:
Ja, temat satte verkligen igång fantasin. Jag hade bra hjälp av mina bilder också förstås.
Diamanter är ingenting för mig - senast hade jag "slarvat" bort en diamantring som jag hittade efter ett halvår.
Den var inte ens min utan jag hade den till låns av Mirren, som hade så många ringar att det räckte, tyckte hon. (Doktorsringen bl.a. :-))Den åkte direkt ner i bankfacket när jag återfann den.
Jag önskar dig en skön fortsättning på helgen!
Varma kramar från Ingrid som både har storstädat och promenerat idag!
Vilka härliga bilder. Vi lyfter på en massa stenar då vi letar efter våra cachar(se geocaching.com)
Jättefint inlägg! Stenar berättar många historier och ja, otroligt mycket jobb att plocka bort alla stenar ifrån åkern.
Ha en fortsatt skön helg!
Kram
Eva:
Jag förstår det - stenar är bra att gömma saker under. Barnbarnen har upptäckt det :-)!
Kramar!
HeLena:
Tack för rar kommentar! Nu, när jag har skrivit färdigt inlägget, har jag kommit på massor av nya saker som jag kunde ha skrivit...
Kul med ett tema som sätter igång fantasin så till den milda grad.
Kramar!
Jag skrev också om detta med barn och stenar i mitt temainlägg denna veckan (eller ja, förra var det ju faktiskt). Stenar finner man ju verkligen på de mest möjliga och omöjliga ställen. Valvbyggande har t.ex alltid fascinerat mig.
Sten är ett härligt material och jag plockar gärna med mig några hem, var jag än är. De som är slipade av havet är extra sköna och smakar semester om man dristar sig till att slicka på dem.
Tack för den här Mentontrippen och alla fina bilder!
Underbara Bilder och fin tolkning av temat tycker jag! Själv hann jag inte med förra fredagen. Dina Ölandsbilder väcker barndomsminnen även hos mig som ju "vuxit upp" i skärgården längs ostkusten. Då det har mest varit stenstränder och klippor för min del. Vi var på Öland varje sommar också. Så ja, att sitta och filosofera på en sten vid vattnet är något jag fortfarande älskar! och E älskar att undersöka stenar samt kasta dem i vattnet. :-)
Kramar!
Bejla:
Jag har just läst ditt härliga inlägg om stenar och tycker att det är kul att vi har ungefär samma vinkling av temat! Barn - företrädesvis pojkar i det här fallet - som älskar att hoppa och klättra på stenar.
Tänkte inte på det här med olika valv förrän jag googlade på det. Man lär sig mycket genom att blogga :-)!
Suss:
Jag håller med dig om att de fina klapperstenarna är speciellt härliga. Jag har aldrig tänkt på att man slicka på dem för att känna smaken av semester - men jag ska genast försöka!
Saltistjejen:
Roligt att du tyckte om mina bilder från Öland och kunde uppliva minnen därfrån! Jag är oerhört förtjust i den öländska naturen - tycker att den är den vackraste som finns, trots att jag också tillbringat de flesta somrarna i min ungdom ute i skärgården.
Kristi Himmelsfärdshelgen - där headern är ifrån - var speciellt underbar eftersom det var vackert väder och alla oxlarna blommade.
Lilla E. får väl komma hem nästa sommar till Sverige och kasta sten i vattnet - en sysselsättning som pojkarna kan ägna sig åt i timtal. I NY har hon väl inte så stor chans...
Kramar från Ingrid
Skicka en kommentar