Sergels torg Luciadagen, innan snön kom. (Bilderna går att klicka större.)
När jag är uppe i Mälarhöjden och hälsar på, passar Mirren, Clarissa och jag på att göra små utflykter medan hon är föräldraledig och de små pojkarna i förskolan. Vi hade tänkt oss Skansens julmarknad denna Luciadag och att åka dit med spårvagnen från Sergels Torg. Men när vi kom fram till torget såg vi precis att spårvagnen åkte iväg. Mirren tyckte då att det var lika bra att äta lunch på Kulturhuset när vi ändå var där.
Efter lunchen var klockan så mycket att det inte var någon idé att åka till Skansen utan vi beslöt att promenera till Gamla Stan och gå på julmarknaden där i stället. Samtidigt tipsade Mirren om att Eva Spångberg hade en utställning med figurer från den heliga natten i Storkyrkan. Jag är väldigt förtjust i Eva Spångbergs träskulpturer och sörjer bara över att jag aldrig kom att besöka hennes utställning i Gamla Hjälmseryd i Småland medan hon levde.
Nyputsad Sankt Göran och drake med knäböjande jungfru bredvid.
Kyrkan glänste i guld överallt, uppfräschad för miljoner med anledning av kronprinsessbröllopet. Interiören var en slående kontrast till Eva Spångbergs enkelt snidade och underbart vackra träfigurer. Vi stannade länge framför dessa i stum beundran.
Josef och Maria rider till Betlehem för att skattskriva sig. Heliga tre konungar i bakgrunden
Caspar, Melchior och Balthasar
Den gravida Maria på sin åsna på väg till Betlehem
När vi sett oss mätta på utställningen gick vi vidare till Stortorget där julmarknaden var i full gång. Jag förälskade mig i en ljusängel, men insåg att den skulle vara besvärlig att transportera hem till Mogata med Swebus. Inte heller hade jag så mycket kontanter med mig som den kostade och jag avböjde stoiskt Mirrens förslag om att låna pengar av henne som jag vet att hon aldrig vill ha igen…
Något för en som samlar på änglar...
...eller på tomtar.
Vid börstrappan stod även Herman Lindqvist och blev intervjuad och fotograferad och som jag passade på att fotografera när han inte såg det. Efter ytterligare en liten sväng i Gamla Stan var det dags att bege sig till tunnelbanestationen där för vidarebefordran till förskolans luciafirande, som jag berättat om här.
14 kommentarer:
Tänk om det hade funnits så ärtiga barnvagnar när jag fick barn på det bruna 70-talet...
Fin julkrubba, enkel och osentimental.
Vad mycket roligheter du är ute på! Som vanligt är jag ganska yrvaken vad gäller julklappar och skulle behöva bli magiskt förflyttad till en stor fet stad med massor av saker att upptäcka att de nära och kära måste få, men i år är tiden extra knapp. Begriper inte riktigt hur det ska gå, men det brukar det ju göra ändå på nåt sätt.
Bloggblad:
Jag köpte en begagnad barnvagn för 150 kr och fick en hel kartong med babykläder plus åkpåse på köpet när Åsa var nyfödd. Den hade en hiskelig gröngul färg, men den var praktisk och bra även om man inte kunde svänga så elegant med den som man kan med Mirrens.
Miss Gillette:
Att slå in en bra pinne från skogen i julklappspapper hade nog räckt för två och ett halvt-åringen, tror jag. Nu ska de få var sitt paket med olika slagverksinstrument, vilket jag tror kommer att bli mycket populärt (åtminstone av barnen). Trumpeter av tomma hushållsrullar finns redan.
Jag menar bara att saker och ting till barn inte behöver vara så dyra för att uppskattas. Bra grejer vet jag att spel är t.ex. eller saker som man kan pyssla med. Vacker dagbok till den äldsta nobelpristagaren kanske vore något...
Spelar på midnatssmässan i Mogata kyrka på julafton så något julfirande f.ö. för vår del blir det inte förrän på juldagen då jag åker upp till Mälarhöjden.
musikanta: Barnen är inte så svåra. Åt dem har vi klappar klara, och det blir inte särskilt mycket prylar. Fast Lillis ska få trumstockar, för hon vill bli trummis. Båda mina har passerat den ålder då paketet i sig är roligare än innehållet. Däremot sprider vi ut klapparna över flera dagar för att undvika den där märkliga stämning som kan uppstå när man öppnat alldeles för många paket och överväldigas av en tomhetens besvikelse och börjar gråta otröstligt (har inte hänt oss men andra vi känner), och den sortens mekaniska, glädjelösa paketöppnande som uppstår när man inte riktigt klarar att ta emot fler nya saker. Det är ju inte kul för dem när det blir så.
Den svåraste att ge klappar åt är älskade Maken. Åt honom vill jag alltid hitta det perfekta, det han inte själv visste att han ville ha men som han nu blir överväldigad av, och full av beundran över att jag kunnat komma på nåt så mitt i prick. (Som jag väl knappast behöver påpeka har detta ännu inte inträffat. Och jag är lika stressad vartenda år.)
Vilket fint reportage!
Jag var själv i Hjälmseryd flera gånger och såg Eva Spångbergs enastående utställning. Vet du vad som händer med Hjälmseryd? Kanske kommer hennes hem att bevaras som museum?
Tack för fina tips till en stockholmare om vad man ska göra i Stockholm! Det ska utsocknes till för att man ska upptäcka sin stad.
Eva Spångberg måste jag allt bekanta mig med.
Miss Gillette:
Upptäckte mycket tidigt att mina "stora" barnbarn fick alldeles för många paket och vadade i leksaker, så jag har satt in en slant på fonder till alla sen de var små - både till jul och födelsedag. Den största fyller 22 nu, så han har väl ett litet kapital nu antar jag om han inte redan gjort av med pengarna...
MM får aldrig någon present sen jag gav honom en vacker (som JAG tyckte) och dyr islandströja till hans 40-årsdag för 22 år sen. Den satte han aldrig på sig förrän tio år senare, när han upptäckte att den var bra när han skottade snö. Så blev jag av med det problemet! Ingen annan får köpa något till honom än han själv...
En jul utan julpynt, släktingar, julmat, julsprit och julklappar är inte så dumt det heller. Det brukar finnas ett stort julkryss i tidningen som vi kan roa oss med tillsammans :-)!
Minerva:
Roligt att se dig på min blogg igen! Det blev ju tyvärr aldrig av (som så mycket annat här i livet) att besöka Eva Spångbergs utställning som jag hört så mycket talas om.
Jag vet inte heller vad som blir av den,jag kan inte tänka mig annat än att man ska behålla anläggningen. Man får hoppas det i alla fall. Jag får höra med min kusin i Växjö som har nära anknytning till Hjälmserydsstiftelsen. Det var roligt att se julkrubban i Storkyrkan i alla fall.
Karin E:
Vad inte Mirren vet om Stockholm och vad man kan hitta på - i synnerhet för barn - är inte värt att veta. Hon gör utflykter till olika muséer eller annat sevärt VARJE fredag när pojkarna är lediga från förskolan.
Så jag som i alla fall har bott i Stockholm i tre år, har fått se många nya och intressanta platser. Och även restauranger...
Du kan ju läsa på Wikipedia om Eva Spångberg också. Jag tyckte att nekrologen i tidningen var lite mer personlig, därför länkade jag till den.
musikanta: _Det_ ska jag önska mig nåt år! Fast vi måste nog ha varsitt korsord allihop. :-)
Så mycket trevligt du och Mirren hinner med vid dina besök hos familjen!! På Stortorget var jag med dotterdottern en söndag em och det var såå mycket folk och all trängsel förtog bort den ev julstämning vi kunde ha haft. Istället gick vi till Tea House och tog 5 0´clock - inte dumt alls.
Fint reportage du har gjort med så fina bilder därtill. Kram på dig och ännu en gång: GOD JUL
Miss Gillette:
Det är ganska kul att lösa korsord ihop om de är tillräckligt svåra. MM är en fena på kryss men går ibland bet på gamla ord och uttryck som jag kan - han är ju bevars nio år yngre än jag så han skyller på det...
Jag har också ganska lätt att se vad det ska bli för ord utan att ha sett "frågan" först om jag har en del bokstäver.
Eleonora:
Tea House får vi besöka nästa gång jag kommer upp. Jag är ju aldrig i Stockholm på helgerna och det är skönt eftersom det sällan är särskilt mycket folk en vanlig vardag. Men det är klart att det var trångt en söndag innan jul på Stortorget!
Vi hinner nog med att säga GOD JUL igen innan julafton, vad tror du?
Många kramar från Ingrid
Skicka en kommentar