I väntan på att få komma in till samlingssalen där förskolans luciafirande ska äga rum. Mirren med tomteflickan Clarissa i knät. (Bilderna går att klicka större.)
Första gången jag var Lucia var nog i åttaårsåldern när jag skjutsades runt till diverse föreningar där mina föräldrar var medlemmar. Kommer ihåg både att jag lussade på Kontoristföreningen där pappa var med i sångkören och på Odd Fellow, där han också var medlem. Mamma var med och ackompanjerade och hon var med i diverse kyrkliga sammanhang, där jag också var Lucia. Detta fortsatte under hela min tonårstid.
Sen blev det några års paus innan jag blev färdig lärare 1974. Sen dess och fram till min pensionering hade jag ansvar för nästan alla Luciatåg förutom det år jag var lärare i musikklasserna i Norrköping. Då var det konsert som gällde. Förutom skolans Luciatåg hade jag min egen kyrkliga barnkör varje år sen 1987 som stod för en årlig Luciagudstjänst i Mogata kyrka. Därför framkallar det inte några större känslor när jag numera tvingas att bevista ett ordinärt Luciatåg* och jag skulle aldrig komma på idén att sätta på teven en luciamorgon. Jag rörs inte till tårar när jag hör vackra flickröster sjunga Luciasången eller När det lider mot jul…
Casimir är den mittersta stjärngossen som har lite problem med sin mössa
Men, tårar i ögonen får jag när jag ser mina små barnbarnspojkar och alla övriga små Lucior, tomtar och pepparkaksgubbar på förskolan, trots att de sjunger både Staffan Stalledräng och Goder Afton. Nu senast i tisdags när jag var på pojkarnas förskola tillsammans med övriga Mirrfamiljen och farmor och massor med andra föräldrar och mor-och farföräldrar. Helt underbart!
Caspar vill bara sitta i mammas knä och vägrar att gå med i Luciatåget.
Vår lille Caspar var helt förtvivlad av någon anledning när vi kom och ville sitta i mammas knä hela tiden och vägrade gå med i tåget. Casimir fick en släng av en pepparkaksgubbes hatt efter halva ”konserten” och lämnade även han gråtande sin plats. Men innan dess hade jag fått glädja mig åt en hel del sånger, både Luciasånger och andra, framförda med verklig bravur av alla förskolebarnen.
Kanske en liten Lucia nästa år?
* Nu senast var jag med som kantor på en luciagudstjänst för att spela några psalmer och utgångsmusik.
** Kyrkan borde vara tydligare med att sätta en åldersgräns för barn om man vill att luciagudstjänsten ska jämföras med en regelrätt konsert. I så fall får man dubblera, en gudstjänst där även små barn är välkomna och en senare där åldersgränsen för barn är t.ex. fem år. Barn under fem år kan bara inte sitta blickstilla och helt tysta!
16 kommentarer:
Barn måste väl få vara med när det är högtidligt! Ska inte vara annat än naturligt. Begravningar ska man kanske avstå från de minsta, men annars är dom ju församlingsmedlemmar också.
SÅ
Du om någon har luciafirandet i blodet:)!
Vi hade lilla W, drygt ett år med oss senast på konsert och visst kvittrade han på som småbarn gör men jag upplevde att ingen störde sig över honom annat än föräldrarna. Jag tycker att man kan ha skillnad på konsert och konsert. Betalar man dyrt för att få lyssna på musik och sång så är det antagligen klokast att hålla de riktigt små hemma..är det en familjekonsert så tycker jag att det inte gör någonting alls om det uppstår extra ljud och toner.Då hör det till
Kram
Karin
SÅ:
Välkommen till min blogg. Kul att du kommenterar här på bloggen! Jag skrev ju på FB att jag blev upprörd över att en mamma (präst f.ö.) fick arga blickar från folk som satt runtomkring i kyrkan när hon hade sina små barn med sig som inte satt helt stilla.
SÅÅ fantastiskt tycker jag inte att det är att höra Luciasångerna, som du förstår av mitt inlägg. På begravningar, som du skriver, hör ju inte små barn hemma. Är de ändå med (föräldrarna kan ju ha svårt med barnvakt) brukar alltid någon av dem gå ut med dem om de skulle störa.
Kram och God Jul om vi inte hörs eller ses innan dess.
Pettaskarin:
Håller fullständigt med dig. Men kyrkan, som är gratis och till för alla borde väl också vara tolerant vid sådana familjeföreställningar som en Luciagudstjänst egentligen är.
Nu var det väl inte "kyrkan" i sig utan folk i bänkarna bredvid (ofta äldre tyvärr)som förfasade sig över småbarn som inte sitter still eller kan hålla tyst. Det är ju skillnad om någon gallskriker eller sitter och kommenterar lite tyst, som i vårt fall i Jakobs kyrka.
Inte undra på att barnfamiljer inte går till svenska kyrkan när övriga församlingsbor har den inställningen till små barn att de inte får synas eller höras.
Frikyrkan är mycket bättre när det gäller det, där har man speciella ledare som tar med sig barnen till en annan lokal med sång och andra aktiviteter för dem medan gudstjänsten eller konserten pågår.
En fortsatt skön fjärde advent önskar jag er båda!
Kram från Ingrid
Gudsonen Karl, 3 1/2, var med på vigsel i kyrkan för en tid sedan. Det var sagt i inbjudan att alla barn var välkomna även om gudbarnens föräldrar var litet skeptiska. Karls far tog ändå ut Karl när han strax efter inledningen vrålade med sin värsta röst: "Jag ska riva hela kyrkan!" Ganska uppenbart att han inte var road och inte tänkte uppföra sig.
Den här gången var han dock nöjd med sin roll som tomte i Luciatåget på sitt dagis. (Vad nu tomtar har i Luciatåg att göra, egentligen, när man tänker efter. Fast det ska man kanske inte göra, tänka efter alltså, med Lucia som är en salig? blandning av hedniskt och katolskt skrock.)
Jag tycker att det beror helt på vad det är för konsert. Om sångare/musiker har övat länge och folk åkt långt för att lyssna, då är det vidrigt att få stunden sönderskrikt av barn och kanske föräldrar som jagar sitt barn längs altargången.
Om det är luciatåg eller lite lättsammare sångstunder stör det inte så mycket. Eller under en gudstjänst - då får man stå ut med att barn finns och hörs.
Jag har blivit jättesur som åhörare när barn skrikit och stört när jag åkt flera mil för en konsert. Då gäller inte "Låt barnen komma till mig" - för är det det föräldrarna är ute efter, kan de gå till söndagsskolan med barnen och inte på en konsert.
(Jag märker att jag går igång här... )
O Ingrid vilket gulligt inlägg. Dina små sockersöta barnbarn ser så goa och rara ut. Klart att de små ska få vara som vanligt med spring i benen och bus i ögat även om det är Lucia. Det är ju det som "gör" hela tillställningen.
En som är glad är jag, som nu sitter med en ny fin HP och har fått allt installerat av snälle sonen. Dessutom har han ordnat så att han kan gå in på min dator och göra ev justeringar. Så nu är det bara för mig att lära och läsa in all info på de nya skärmbilder som dyker upp.
Vilken härlig tid du hade hos Mirren (som alltid) och tackför alla dina fina bilder. Sköt om dig och stor julkram får du från
Eleonora
Olgakatt:
Självklart tar någon av föräldrarna ut barnet om det skriker eller stör så rejält. Vad jag menar är att man borde ha överseende om ett litet barn pratar då och då eller rör sig lite upp och ner i kyrkbänken.
Varför i all världen ville gudsonen riva kyrkan - hade det varit på tal hemma innan eller? Han är ju så stor att det borde gått att förbereda honom på vad som komma skulle.
Kyrkan är ju en väldigt främmande plats för de flesta barn, och man behöver nog prata igenom innan hur man bör uppföra sig där - åtminstone när barnen är så pass gamla. Mindre barn är ju helt oberäkneliga...
Apropå tomtar i Luciatåg har de väl ungefär lika mycket att göra där som stjärngossar och tärnor :-). För att inte tala om pepparkaksgubbar!
Ingrid som lider av en förkylning svår (fri travesti från Kattresan)och tror emellanåt att hon har lunginflammation (nätet igen).
Bloggblad:
Är det en konsert, som är så viktig, bör man noga ange en åldersgräns för barn t.ex. fem år. Då brukar de flesta kunna sitta stilla i någon timme. I vårt fall med "Julens sånger" i Jakobs kyrka förra året stod det ingenstans att det var en regelrätt konsert. Vi betalade över 400 kr i inträde och fick gå ut efter en kvart med de två barnen eftersom de pratade och folk vände sig om och stirrade hela tiden. VARFÖR kunde man inte upplyst oss om det när vi löste biljetter i entrén till kyrkan? ALDRIG att jag sätter en fot mer i den kyrkan! Ska kyrkan användas enbart som konsertlokal, ska man banne mig få reda på det innan!
Sen kan man ju förstå, med den inställningen till barn i kyrkan som de flesta som sitter i kyrkbänkarna har, där medelåldern ligger någonstans mellan 65 och 80, att man inte får några barnfamiljer till Svenska kyrkan överhuvudtaget.
Vadå, söndagsskola? Var finns dom? I alla fall inte här ute hos oss någonstans. Skillnad som natt och dag när Mirren berättade om första advent i Botkyrka Pingst, där barnen togs om hand efter en stund av ungdomsledare och fick en trevlig stund med passande aktiviteter och lite kristet budskap medan övriga församlingsbor deltog i ordinarie gudstjänsten. Där var det helt fullsatt, flera hundra - både av unga och gamla och barn. När såg man ett barn på en vanlig gudstjänst i kyrkorna här ute på landet senast?
Eleonora:
Tur att det finns någon som håller med mig i alla fall :-) vad gäller barn i kyrkan på en vanlig Luciagudstjänst.
Så skönt att du fick support och får om det strular till sig med datorn igen. Bra med söner och svärsöner som är duktiga!!! MM klarar ju det mesta, men om det verkligen kniper så griper svärsonen in med support direkt på min dator. Finemang!
Stor kram till dig från Ingrid som nästan har tappat rösten av den besvärliga förkylningen som har varat sen jag kom hem från Stockholm. Tål inte huvudstadsbakterierna tydligen...
Jag tycker också att det beror på vad det är för konsert.
Erkänner att jag ka bli tokirriterad på barn som inte uppför sig, och kanske ännu mer på deras fldrar.
Om jag betalt för ngt och vill se och höra det vill jag inte bli störd av skrik och spring. Nej tack.
Då tycker jag att fldrarna får ta ut sina barn, för det ÄR störande för ALLA.
Sorry, jag går också igång lite på sånt här, precis som Bloggblad.
Har jag betalt vill jag höra och se allt och inte störas av varken barn eller pratande vuxna.
på ett luciatåg som anordnas utan att man betalar är det en annan sak, tycker jag.
Haha, jag är precis tvärtemot dig. Jag vill ha det pampigt och storslaget och perfekt på Lucia. OCH jag rörs till tårar.
Dagislucior är nog bara kul om man har småbarn eller barnbarn. Men jag förstår att de som har det tycker det är jättegulligt.
Och ja, klart barnen får höras och synas där!
Men jag tycker inte att skrikanade och störande barn ska få förstöra ett dyrt luciatåg i en fullsatt kyrka.
Tackar SVT av hela mitt hjärta för det otroligt vackra Luciatåg som de visade.
Vi resonerar alla olika, och alla kan inte älska storslagna luciatåg lika mkt som jag gör.
KRAMAR till dig!!
Så underbart att få vara med och se sina barnbarn i luciatåget, även om en "gick i strejk". Jag hoppas jag får vara med om det också, även om jag har 70 mil till mitt lilla hjärtegull. Hon är dock bara ett halvår än så länge. Kram!
Karl var förberedd så gott det gick men när han går i baklås är det kört. Varför det skulle rivas begriper ingen, kanske något med ett legobygge han rivit och inte kunde få ihop igen som spökade. Familjen vill garanterat inte riva några kyrkor, tvärtom.
Annika:
Jag har varit kantor sedan 1987 och har aldrig varit med om att ett skrikande barn inte omedelbart tagits ut av de stackars föräldrarna, som nästan blivt tillintetgjorda av alla dödande blickar innan de hunnit ut ur lokalen.
Sen vill jag fortfarande framhålla att kyrkan INTE är en konsertlokal i första hand. Är den det, ska man också sätta en åldersgräns för barn, precis som på bio.
Alla har nämligen inte fattat än att kyrkan ska jämföras med en vanlig teater- eller konserthall där "vanligt" folk lärt sig sedan urminnes tider att där får man inte ens hosta.
Har man hört samma Luciasånger i snart 70 år är det kanske inte så svårt att förstå att man inte faller i trans när man hör dem. Skillnad för dig, Annika, det är ju då kanske du blir extra påmind om Sverige. Jag hade säkert uppskattat det lika mycket om jag hade bott utomlands i många år, som du. För mig har Lucia alltid inneburit jobb och jag skulle aldrig frivilligt gå och lyssna på en högtidlig Luciakonsert. (Om inte barnbarnen kommer att gå i Adolf Fredriks förstås! DÅ minsann ska jag sitta på första bänken och gråta!!!)
God Jul och varm kram till dig om vi inte hörs förr.
Suss:
Det får du säkert, tiden går fort och snart är hon en liten Lucia. Något att åka 70 mil för att vara med om.
Kramar!
Olgakatt:
Jag känner igen det. Vilken bra förklaring! Han kanske var hungrig, eller bara fruktansvärt frustrerad. Hans sätt att sätta ord på sina känslor. Det verkar helt plausibelt att det där med att riva kom från incidensen med Legot. Han skulle nog kunnat riva allt omkring honom verbalt, om det hade hänt en stund innan de gick.
Hur en del barn reagerar på frustration har jag lärt mig från en fantastiskt bra bok, som jag rekommenderar till alla föräldrar. Har de inte egna barn så kanske det finns kompisar som reagerar annorlunda än man tänkt sig om de blir frustrerade. Den heter Explosiva barn av Ross W Greene. Sörjer bara över att den inte fanns vid den tiden då jag var lärare. Då hade JAG reagerat på ett annat sätt än jag gjorde många gånger.
Skicka en kommentar