Min livmoder och jag 1.

Jag har alltid haft ett gott förhållande till min livmoder – den har aldrig bråkat med mig och den har snällt ställt upp och låtit fyra barn växa därinne, av vilka tre lever idag. Jag har aldrig tänkt på att jag överhuvudtaget hade en livmoder sen jag födde mina barn, förrän en dag i februari när jag upptäckte en liten lätt brunaktig flytning på trosskyddet.

Även nästa dag fanns samma tecken när det inte slutat efter fjorton dagar ringde jag till vår vårdcentral och fick en tid ganska omedelbart hos gynekologen, som var ganska ny där. Vi har inte haft någon utbildad gynekolog på vår vårdcentral tidigare. Jag trodde de missfärgade flytningarna hade något samband med torra slemhinnor så jag var inte det minsta ängslig.

Läkaren, en vänlig och mycket proffsig ryska, tog ett vanligt cytologprov, som visade sig vara helt normalt. Men hon remitterade mig för säkerhets skull till gynekologavdelningen i Norrköping. Där fick jag träffa en annan duktig rysk gynekolog, som talade utmärkt svenska trots att hon bara varit några år i Sverige.

Efter att hon undersökt mig bestämde hon att jag skulle få en operation med narkos, alltså en skrapning av livmodern. Hon hade hittat något som inte stämde i ultraljudsundersökningen tyckte hon.

Jag opererades någon vecka därpå och fick lämna sjukhuset efter några timmar. Allting såg bra ut, hade man sagt vid uppvaket och jag åkte hem och tänkte inte mer på det.

En dryg vecka senare ringde en sköterska klockan halv sex på kvällen och ville att jag skulle komma in till gynekologen i Norrköping dagen därpå för samtal med en läkare. Golvet sjönk under mina fötter, det kändes precis som en hand hade kramat mitt hjärta och jag förstod omedelbart att någonting var på tok.

Trots att Mirren försökte muntra upp mig med att det kanske var något återbud och att det bara var ett formellt samtal, var jag helt säker på att jag skulle få ett cancerbesked.

MM och jag åkte således in dagen därpå till sjukhuset, jag med min almanacka i handen. Så när doktorn talade om att jag hade en begynnande livmodercancer sa jag att jag inte var särskilt överraskad. Han berättade att det var en god prognos och att cancern förmodligen inte hade spritt sig eftersom alla prov tidigare hade varit normala.

Nu väntar jag på att bli röntgad för att se om cancern spritt sig eller ej. Inom tre till fyra veckor ska jag opereras i Linköping och ta bort både livmoder och äggstockar. Förhoppningsvis kommer jag att bli helt botad genom denna operation om inte komplikationer tillstöter. För den som funderar på – liksom jag - vad livmodercancer innebär finns det en mycket informativ artikel att läsa här. Fyra av fem kvinnor blir botade enligt statistiken – jag får hoppas att jag kommer att finnas med bland de fyra…

Illustrationen kan man hitta på sista länken till nätet.

Illustration: Roland Klang
1: äggledare, 2: äggstock, 3: livmoderkropp, 4: livmoderhåla, 5: livmoderhals, 6: slida.
Livmoderkroppen täcks av starka väggar, uppbyggda av muskulatur. På de inre väggarna kan cancer uppstå.

Jag kommer inte att trötta mina bloggvänner med detaljer, men jag tänker uppdatera inlägget om livmodercancern då och då, mest för att det känns bra för mig själv och att det kanske kan vara till hjälp eller tröst för andra bloggare med samma sjukdom. Förmodligen är mitt inlägg ett sätt att bearbeta den information jag fått eftersom jag ännu riktigt har förstått att jag drabbats av cancer. Jag kommer att ha samma rubrik på inläggen som behandlar detta ämne, bara ändra siffrorna i rubriken. Därför är det lätt att låta bli att läsa inlägget om man tycker det är obehagligt.

Jag känner att jag bland annat behöver prata och diskutera med andra som har samma problem. Jag har förgäves sökt efter en blogg där någon berättar om sin livmodercancer men inte hittat någon tyvärr. Kanske jag hittar någon ”syster” på det här sättet.  Min profil stämmer för övrigt in exakt på den grupp av kvinnor som får livmodercancer. Jag är över 70, överviktig, menstruationen slutade sent och jag har ätit östrogentabletter sedan den upphörde. Om någon vill mejla mig direkt är adressen är ikanta@telia.com. Annars är kommentarer välkomna som vanligt.

Andra läsvärda artiklar i samma ämne finns här och här.