Illustration till dagens tema. (Bilderna går att klicka större.)
Jag har aldrig reflekterat särskilt mycket över mitt
pekfinger tidigare – i alla fall inte i förhållandet till mitt ringfinger när
det gäller längden. Men nu har forskare kommit fram till mycket intressanta
upptäckter när det gäller detta. De flesta män har längre ringfingrar än
pekfingrar. Hos kvinnor är det tvärtom.
Ju kortare ringfingret är hos män i förhållande till
pekfingret, ju större buse är han. Förhållandet mellan längden på fingrarna kan
berätta om vilken sexuell läggning man har. Har en man ett extra långt
pekfinger har han större chans att göra karriär, men ju större hans ringfinger
är, desto mer attraherar han kvinnor. Och, hemska tanke, är pekfingret kortare
än ringfingret löper man större risk att bli alkoholist – gäller både män som
kvinnor. Fan tro’t! Allt det här har jag läst här i en artikel på Aftonbladet.
Som tur är, är jag tydligen rätt normal när det gäller
längden på bägge fingrarna. De är nästan lika långa. Pekfinger heter som bekant
index finger på engelska och index har bland annat betydelsen visare.
Pekfingret har ju alltid använts för att visa på saker och peka, som namnet på
svenska antyder. Det höjs också ofta i varnande eller bannande syfte.
Såg hemma hos Mirren en illustration till familjen Kantarell
av Elsa Beskow, där Alice Tegners vers handlar om den snälla mamman Kantarell,
som är så rund och god. Men på illustrationen höjer hon argt ett varnande pekfinger
mot ett av sina små kantarellbarn. Pappa däremot bryr sig inte…
Bilden har jag hittat här på nätet.
Hemma hos Mirren har Clarissa alias Lissan, ett och ett
halvt år, använt sitt lilla pekfinger länge för att peka på saker som hon vill
ha. Hon drar mig i tröjan, ställer sig på pallen och pekar på kakburken på
hyllan högt upp och säger: ”Kaka däää”. Oftast smälter jag och hon får sin
pepparkaka.
Där långt uppe finns det pepparkakor.
Men pekfingret har numera fått en helt annan användning
utöver att peka och varna. Alla de tre yngsta barnbarnen har varsin i-Pad eller padda som den
alltid kallas därhemma. Även Lissan är duktigt på att använda sin. Häromdagen
satt jag och tittade på en film med Caspar, tre och ett halvt år, när jag hörde
ett elefantvrål från köket.
Det var Lissan som hade tagit sin padda, låst upp den, satt
på den så att hon kunde se alla appar som Mirren lagt in på menyn och sen
klickat på en app som visar bilder av djur och hur de låter. Elefanten gillar
hon särskilt mycket.
Lissan stoppar en citron i trollets mun. Om han gillar det glufsar han i sig den, om inte räcker han ut tungan.
Casimir, fem och ett halvt, ägnar sig ibland åt läs- och
stavprogram på sin padda och kan redan alla bokstäver och börjar ljuda och
skriva meningar. Med mammas hjälp har han skrivit en egen bok om pojken Erik i
skogen. Den kan man läsa här.
Koncentrationen är total.
Caspar, tre och ett halvt, är mycket intresserad av en app
där man ska fästa alla ben och armar, hjärta och lungor etc. på en människa. Han
gillar också att lägga pussel på sin padda. Paddorna håller barnen sysselsatta
mellan varven så att Mirren kan få några minuters lugn och ro ibland. En del av
programmen är mest lek men många är mycket pedagogiska.
Här behövs det pekfingrar...
Lilla Lissan försöker ofta peka eller klicka på figurer och saker
i böcker och är förvånad när det inte händer någonting och när de inte rör på
sig. Inte heller rörde sig löven på trappan när hon försökte klicka på dem...
12 kommentarer:
Oj vad dom kan och vad dom får lära sig. Det är ju underbart att de får med sig den nya tekniken från början. Och det är klart det blir fallgropar och missar ibland. Hoppas du hittar till det praktiska hantverket också och kan tälja sig en träsked, t ex.
Vilka fina bilder. Helt underbar den där pekfingerbilden där Clarissa vill ha kaka. Klart man smälter då!
Vem kan motstå ett sådant litet pekfinger som visar var kakorna finns?
En robot möjligen.
Ett fint fingerinlägg! Mångsidigt, verkligen!
Karin
Fint inlägg och underbara bilder! Och visst, vi har har haft stor glädje av paddorna även om påståendet att jag får "en stund över" när de spelar inte riktigt stämmer. Alla tre spelar nämligen aldrig samtidigt, även om möjligheten finns i och med att vi har tre plattor. Som kuriosa kan jag också berätta att spelet som Lissan använder på den översta bilden handlar om att öva färg. Monstret säger alltså vilken färg den vill ha på maten och stoppar man in fel så äter hen inte upp det. Så även detta spel är pedagogiskt (på ett litet barns nivå). Om man behöver träna på färger låter jag dock vara osagt. Själv har jag aldrig någonsin träffat ett barn eller vuxen (som inte är färgblind vill säga) som inte kunnat färger.
Den allra nyttigaste appen är ett klockspel (Moji Klockis) med vilket Casimir lärde sig klockan som fyraåring. Appen där man ska sätta ut kroppsdelar och organ är också rolig (även om det är jag och Casimir som spelar detta). Läkaren i familjen klarade nämligen inte av det, vilket i och för sig berodde på tidspressen.
Slutligen, Caspar spelar nästan uteslutande spel där man lagar mat. Så hans intresse, både i den fysiska och virtuella världen är samma. Några träskedar blir det kanske inte, men många mål mat istället :-). M&P
englundskan:
Alla barnen nästan alltid med och lagar mat och bakar. Casimir skär t.o.m. grönsaker med skarp kniv och knäcker ägg - mormor föredrar att dra sig tillbaka vid dessa tillfällen. Dessutom bygger de hus med lego, Casimir krångliga fordon av diverse slag efter instruktion, klipper och klistrar gör halsband och skapar i trolldeg - så jag tror säkert att det snart är dags att karva en barkbåt, åtminstone för den äldste.
Ingrid
Karin:
Tack! Alltid kul med lite uppmuntran :-)!
Ingrid
PettasKarin:
Tack för ett roligt ämne att skriva om. Kan erkänna att det var Mirren som tipsade mig - sen låg ju fältet helt fritt!!! Men jag hade nog inte tänkt på mamma Kantarell om inte ämnet hade funnits i mitt medvetande :-).
Kram
Mirren:
Tack för din uttömmande kommentar om spelen på paddorna. Det kanske gör att många som är skeptiskt inställda till barn och datorer ändrar uppfattning eller i alla fall mildrar densamma.
Förtydligande: Läkaren i familjen är bror till Mirrmaken.
M&P
Åsa: Finns det som appar till datorer? För jag har elever som inte kan färgerna... och behöver ett kul sätt att öva.
Jag tror att begreppet appar brukar vara förbehållet surfplattor och smarta telefoner medan det kallas spel för datorer. Utbudet är mycket sämre vad gäller spel vilket jag tror delvis beror på att plattorna är så lättillgängliga för mindre barn. Vad gäller appar där barn övar till exempel färg så finns det ju en stor marknad för mindre barn (vilka kan använda plattor eftersom det bara är att peka och dra) medan efterfrågan för större barn förstås är mycket mindre. Ifall jag var du skulle jag se till att köpa in en iPad till undervisningen (ifall du inte redan har det). Jag vet att Stockholmsskolorna och många förskolor här använder paddor i undervisningen.
Appen som Lissan använder heter Färgmonstret och är från Wombi. Den är bra för monstret säger "jag vill ha något GULT" klart och tydligt, samtidigt som hen byter färg till gult. Ger man monstret rätt mat så tackar den (på olika sätt) medan den spottar ut ifall man matar den med fel. Förstår att många kan reta sig på detta, men samtidigt tycker barnen det är otroligt kul så man får ta det onda med det goda.
Appen som Casimir lärde sig klockan med heter Moji Klockis och har på samma sätt en lite tveksam pedagogik på så sätt att ugglorna exploderar ifall man svarar fel. Vet att det varit diskussioner bland pedagoger ifall detta är okay, men eftersom barnen älskar detta momentet så har det fått vara kvar.
Jag vet att du redan har bra koll på var det finns appar för skobruk men jag vill ändå slå ett slag för skolappar.nu På denna sida är apparna tydligt kopplade till Lgr 11 (vilket jag gissar betyder läroplanen).
Jag menar förstås skoLbruk ;-)
Bloggblad:
Jag har skickat kommentaren ovan som mejl.
I
Skicka en kommentar