Förr i tiden stod kvinnorna för nästan all nödvändig konsumtion – det var nämligen de som nästan alltid skötte inköpen till hemmet och familjen.
Det var naturligtvis också till kvinnorna reklamen i Husmodern nr 45 1934 riktade sig i första hand. (Bilderna går att klicka större.)
Det här var bara en liten del av den dåtida husmoderns arbete innan det fanns tvättmskin, diskmaskin eller kylskåp. Husmodern 45 1934
Det fanns förstås skötsamma män som lämnade hela avlöningen – oftast varje vecka – till sin fru, som förutom hushållet även skötte ekonomin. MM berättar att hans pappa gjorde så och att det var hans mamma som skötte både hemmet och ekonomin under alla år. Tror att hon bara gav pappan lite fickpengar till tobak och annan privat konsumtion.
Hemma i min egen familj var det tvärtom. Min pappa stod för familjens inkomster och min mamma fick be om pengar varje gång hon behövde
något. Han betalade dock snällt alla räkningar i slutet av månaden, t.ex. alla
hushållsvaror som en springpojke från affären kom hemcyklande med nästan varje dag. Det
var aldrig någon diskussion om pengar då. Men skulle hon köpa något annat och
bad om en hundralapp (som räckte till mycket under 40- och 50-talen) brukade
han alltid fråga om det var nödvändigt eller vad hon skulle ha den till.
Min mamma hade ingen större insyn i familjens ekonomi, som i och för sig var mycket god. När min pappa tyckte han behövde en ny bil, gick han helt sonika och köpte sig en. Jag kommer aldrig ihåg att han någonsin diskuterade bilköpet med min mamma, trots att hon hade körkort.
Till hans försvar måste jag anföra att han själv aldrig unnade sig någonting förutom en ny bil då och då. Han varken drack eller rökte, köpte kläder eller gick på restaurang om han inte var absolut tvungen i sitt jobb. Mammas fickpengar gick bland annat till kläder till henne och oss barn - även om vi aldrig fick några presenter utom vid födelsedagar och jul, och dessutom till lotter på kyrkliga basarer eller andra välgörande ändamål.
Min mamma hade ingen större insyn i familjens ekonomi, som i och för sig var mycket god. När min pappa tyckte han behövde en ny bil, gick han helt sonika och köpte sig en. Jag kommer aldrig ihåg att han någonsin diskuterade bilköpet med min mamma, trots att hon hade körkort.
Till hans försvar måste jag anföra att han själv aldrig unnade sig någonting förutom en ny bil då och då. Han varken drack eller rökte, köpte kläder eller gick på restaurang om han inte var absolut tvungen i sitt jobb. Mammas fickpengar gick bland annat till kläder till henne och oss barn - även om vi aldrig fick några presenter utom vid födelsedagar och jul, och dessutom till lotter på kyrkliga basarer eller andra välgörande ändamål.
Det här var ett måste även när jag var ung om man skulle gå bort. Husmodern 45 1934.
En intressant artikel hittade jag här på Wikipedia där det
står hur konsumtionsvanorna har förändrats. Men fortfarande är det kvinnorna som står
för hushållskonsumtionen och männen för kapitalvarorna. Hur konsumtionen
fördelas mellan kvinnor och män kan man se här enligt den undersökning som redovisas:
Kvinnor
·
gör mer än 80 procent av besluten om vad
som köps i hushållet
·
köper oftare billigare basvaror som mat,
kläder och hushållsartiklar
·
shoppar mer
Män
- använder mer än 80 procent av hushållets
inkomster (det där går inte ihop sig för mig…)
- köper oftare dyrare kapitalvaror som hus, bilar
och elektronik
- reser mer och flyger oftare
·
äter mer kött.
Jag skulle
också kunna lägga till – männen åker mer bil och taxi och går ut och äter mat.
De gånger jag åker förbi busshållplatserna i Mogata och Söderköping är det
nästan bara kvinnor och ungdomar som står där och väntar. Mycket sällan ser man
en ung man eller en man i medelåldern med portfölj t.ex.
Viss
konsumtion anses som lyxkonsumtion och moraliskt förkastlig. Det är speciellt
kvinnorna som står för denna, enligt artikeln i Wikipedia. Om en prinsessa
köper en handväska för 30,000 kr blir det stor debatt i media om det, men om en
prins köper en Porsche bryr man sig inte. Trots att den absolut billigaste
kostar ca 600,000 och den dyraste ca 1,400,000. (Det var den lite mindre varianten av
Porsche jag kikade på.)
Samma gäller
cigaretter som kostar cirka 54 kr för ett paket. Det blir ungefär 20.000 om
året för en person som röker ett paket om dagen. Ingen debatt i media om att
det är moraliskt förkastligt att röka. Skadligt – visserligen - men inte lika moraliskt
förkastligt som att köpa en handväska för samma summa pengar.
Bilden på Porschen har jag hämtat här.
Inte heller
verkar det vara särskilt moraliskt förkastligt om man i en familj på två vuxna personer
köper en vinbox för 200 kr i veckan. Det blir i alla fall över 10,000 om året.
Någon kanske höjer på ögonbrynet men familjen blir inte uthängd i media för den
skull. Om en man köper en diamantring till sin fru eller sambo för 20,000 kr är det bara ett bevis på hur mycket han älskar henne. Andrahandsvärdet på ringen är förstås bättre än det på handväskan...
Miljömässigt
är en handväska för 60,000 kr (jag hittade ingen så dyr handväska på nätet, men de finns naturligtvis) mer miljövänlig än en begagnad bil för samma
pris, läser jag vidare i artikeln. I vår familj är det jag som står för (nästan)
all shopping eller onödig konsumtion, vilket i sig är moraliskt förkastligt. MM köper sig bara ett par strumpor någon gång ibland. Kapitalvaror, elektronik och bil köper vi förstås alltid
gemensamt när det behövs.
Husmodern 1927. OBS. den stora tvättgrytan bakom hemmafrun (!) där man kokade all vittvätt innan man sköljde och manglade lakan och dukar.
17 kommentarer:
Synnerligen tänkvärt!
Jag har läst nånstans att bråk om pengar är den vanligaste grälorsaken i familjer. Det har vi, tack och lov, aldrig gjort.
Men jag skulle ha väldigt svårt att be om hushållspengar....
De få gånger jag åker buss, har jag noterat att ytterst få svenska män i arbetsför ålder åker buss. Kvinnor av alla åldrar, invandrare av alla åldrar - men få medelsvenssongubbar mellan 25-65.
Fast... vem är jag att döma. Just de gubbarna kanske åker när jag inte gör det... (bäst att gardera sig så att ingen dömer mig som ålders-könsrasist).
Jag minns inte heller att det någonsin var diskussion om pengar. Vi hade nog inga att diskutera... Mina föräldrar gav tioende till Frälsis och levde sparsamt och enkelt, så vi hade faktiskt råd med en campingsemester på sommaren!
Det är mycket jag inte förstår, det är med 80%+80% måtte ju bli en rysligt bra inkomst, eller..? Och hur får folk i sig en hel vinbox i veckan, vi klarar inte ens en flaska, har vi problem med alkohol då?
Det där med kapitalvarorna är ett problem om det blir skilsmässa, han tar snöskotern och motorcykeln och hon sitter med en bunt kvitton på mjölk-ost-limpa.
Ackja, ekonomi är inte lätt.
Men annonserna är så underbara, högklackat och silkesstrumpor i tvättstugan.
Det är inte så svårt mamma. Kvinnor bestämmer 8 av 10 inköp t ex mjölk, limpa, barnstrumpor, apelsiner, tvättmedel, stövlar, potatis, drickyoghurt och mannen köper två saker: en flaska wiskey och en ny bil. Kvinnorna gör alltså många billiga inköp medan männen gör få men dyra. På så sätt står kvinnorna för 80 % av antalet inköp medan männens 20 %-iga andel står för 80 % av värdet. Plättlätt.
Jag blir så glad när jag läser din humoristiska skrivning! Kanske mindre glad om man tänker på hur tex våra stackars mammor fick "slava" förr i tiden. Men men jag kan inte minnas annat än att min mamma alltid var glad och hon sjöng mycket ofta. Pappa var mycket generös mot henne och hon fick handla i de finaste affärerna när det var dags att förnya garderoben. Han var alltid så stolt över henne och tacksam över att hon hade valt honom till livspartner. Och hon å andra sidan, uppskattade att hon fått en snäll, vänlig, generös, nykterist till äkta man. Hon hade 5 bröder och inte helt ovanligt att dom tittade i glaset titt som tätt.
Hoppas du får en trevlig helg! Nu ska jag laga mat till min barndomsvän, som kommer på lunch om en timme. Kram fina Ingrid.
Olgakatt:
Vi bråkar heller aldrig om pengar - jag brukar få det jag vill ha (inom rimliga gränser) om jag är tillräckligt envis.
Förstår egentligen inte varför min mamma fann sig i att alltid be om pengar - hon hade ju kunnat jobba (som hon helst av allt ville) eftersom hon var utbildad sjuksköterska. Men eftersom det var sambeskattning på den tiden skulle min pappa förlora på att hon jobbade - marginalskatten skulle blivit mycket högre, så han var emot det. Han gillade väl att ha koll också, antar jag.
Hushållspengar behövde hon iofs aldrig be om, han betalade alla räkningar utan knot. Men hon kanske ville köpa presenter och annat emellanåt...
Bloggblad:
Det är ungefär samma sak på tunnelbanan - åker ofta hem i rusningstid till Mälarhöjden även om jag inte åker på morgonen. En välklädd herre i åldern 30-60 år väcker nästan uppseende. Det är även mycket få yngre svenska män som nyttjar det kommunikationsmedlet.
Fantastiska föräldrar som, trots att de hade så litet pengar att röra sig med, gav tionde till frälsis. De har nog många stjärnor i himlen!
englundskan:
Det är inte jag som gjort undersökningen - jag är dålig i matte så jag reflekterar inte så mycket - men att det blev så många procent måste väl bero på nåt.
Äsch, det det med vinboxen drog jag bara till med. Den räcker väl en vecka kanske om man dricker två glas vin var per dag, som en hel del gör utan att därför klassas som alkoholister. Jag själv har en vinbox med vitt vin stående i svalen sedan ett halvår tillbaka - den blir nog aldrig tömd om jag inte bjuder någon som kan dricka upp den.
Ännu värre är om de är sambor och inte har skrivit något. Då får ju var och en bara det som den har köpt. Och hur många kvinnor står för hälften av bilen eller motorcykeln eller t.o.m. lägenheten i vissa fall?
Ja, jag tänkte också på det med elegansen i tvättstugan. Måste vara svårt att tvätta i högklackat!
Mirren:
Tur att Mirrmaken i alla fall inte köper whisky eller champagne. Han ger ju bort flaskorna om han får dem i present till tacksamma släktingar.
Du glömmer att männen ofta har de dyrare hobbyerna, golf och segling t.ex. Där går det åt mycket pengar. Men det var bra att jag fick det här uppklarat :-).
Eleonora:
Min mamma fick inte slava som många andra hemmafruar i annonsen gjorde. Hon hade både hembiträde och städerska trots att hon inte hade något förvärvsarbetade. Men hon hade inga egna pengar att förfoga över, vilket jag tror var upphov till en stor otillfredsställelse för henne eftersom hon var så beroende av min pappa.
Så underbart att ha vuxit upp i en familj med föräldrar som var så lyckliga tillsammans enligt din beskrivning. Det är väl därför du är så rar och nöjd med livet själv, som du är. Min mamma var ganska olycklig emellanåt - jag tror det berodde på att hon inte fick jobba utanför hemmet som hon ville.
Kramar tillbaka från Ingrid
Väldigt intressant och rolig läsning. Och så dessa underbara bilder! Den där vita björn i tvättstugan är bara för mycket! Och corseletten. Den marknadsfördes som en smidigare variant av de mer bastanta korsetterna.
Karin:
Tack! Det är alltid roligt att få lite uppmuntran. Det är mycket annonser för korsetter och korseletter i de här gamla tidningarna - det var väl inte förrän på 70-talet som man slängde dessa plagg och behån.
englundskan igen:
Det var kvinnorna som gjorde 80% av inköpen och männen som gjorde av med 80% av lönen, som Mirren mycket riktigt påpekar. Jag ser det nu när jag går in och läser artikeln igen.
Kan bara instämma igenkännande i det mesta. Och jag undrar: har någon mer än jag undrat över varför Gyllenhamar stavades med ett m med ett streck över m:et? Det där har alltid förbryllat mig och det var med ett igenkännande leende jag nu såg logotypen igen.
Tack för ett roligt inlägg!
Monet:
Jag måste skriva och fråga företaget eftersom loggan fortfarande finns kvar på paketen än idag. I alla recept som jag hittat på nätet däremot stavas Gyllenhammars som det ska. Kanske för att man vant sig vid den gamla skrivningen? Jag hade inte tänkt på det förrän du påpekade det :-). Märkligt är det i alla fall!
Ha det gott!
Det var ett intressant inlägg och jag kom att tänka på när jag läste i min mors kassaböcker sedan jag blivit vuxen. Hon skrev upp alla utgifter och det var en ganska fascinerande läsning. Bl.a. stod det ½ limpa. Man delade alltså i affären och hon kunde köpa en halv. Jag frågade och hon sa, att de hade inte råd med en hel. Det vore otänkbart idag. Jag vet att de inte hade så mycket att röra sig med, men när jag frågade hur de hade råd att röka, för det gjorde de på den tiden. (Senare slutade båda). Det var aldrig någon som ifrågasatte rökandet, det skulle man bara göra. Tiderna förändras. KRAM!
Suss:
Kul att inlägget fick dig att reflektera över dina föräldrars ekonomi. Jag har aldrig köpt en halv limpa, men annars fick man ju köpa allting över disk på den tiden - kaffe, ost, korv eller vad det nu kunde vara. Förmodligen gick det väl också att dela på en limpa om man hade velat.
När jag började röka i tonåren var det snarare de som inte rökte som det var något fel på! Ungefär som folk nu anser att en helnykterist måste väl det vara något fel på... Tyvärr har inte avståndstagandet till alkoholen kommit så långt än som till tobaken.
Jag slutade röka för 36 år sen (när jag träffade MM) och det är jag väldigt glad för. Även om jag bara rökte mindre än ett halvt paket cigaretter om dan måste det ändå ha kostat en hel del pengar som jag kunde använt till något nyttigare.
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar