måndag 16 december 2013

872 Decemberbesök i Mälarhöjden

Kom hem i fredags från Mälarhöjden, där jag tillbringat några dagar. Med mig hade jag en präktig förkylning vilket har resulterat i att jag inte har kunnat sammanfatta mina intryck från besöket förrän nu. Men sedan jag sovit bort febern i över tolv timmar känner jag mig frisk och redo att skrida till verket.



Naturligtvis måste också jag titta på NK:s julskyltning. (Bilderna går att klicka större.)

Min blygsamma insats hos Mirrfamiljen denna gång har bestått i att jag hämtat och lämnat barnbarnen på förskolan respektive i förskoleklassen. Det tar en förälder ungefär en timme att göra detta i vanliga fall. Om man då lägger till minst 45 minuters resa till jobbet varje dag för båda, förstår man att det inte går ihop sig alls egentligen, eftersom båda arbetar heltid.

Så Mirren har löst detta problem genom att hon ger sig iväg tidigt på morgonen till jobbet innan barnen vaknar. Då kan hon gå lite tidigare från sitt arbete så att hon hinner hämta barnen på eftermiddagen. Mirrmaken lämnar barnen på morgonen och stannar kvar sent på sitt jobb. Så är det att vara arbetande småbarnsföräldrar idag om man bor i Stockholm och måste åka tunnelbana eftersom det inte finns parkeringsplatser inne i stan. För övrigt skulle det väl ta minst lika lång tid att köra bil med köer morgon och kväll.

I vilket fall som helst hade jag dagen ”ledigt” mellan lämningarna och hämtningarna. Dessa tillbringade jag med att promenera runt i city och titta på julskyltningen. Det är alltid spännande att se vad NK har hittat på. Det var inte bara jag som var där, många förskolor hade lagt sin utflykt dit och ibland var det svårt att komma fram till skyltfönstret för att få en titt. Men det var nästan roligare att titta på barnen.


Man måste i alla fall beundra fantasin hos dem som designat julskyltningen.


Lussedags.


Tänker draken månne roffa åt sig julklapparna?

Sen jag beskådat skyltningen och tagit bilder gick jag vidare till Drottninggatan. En god vän tipsade mig om en bokhandel nästan framme vid Riksbron där de säljer fina julkort med kuvert för en och två kronor styck och stickers för fem kronor kartan. Som vanligt inhandlade jag några sådana.


Jag fick hålla ordentligt i kameran när jag tog bilden från Riksbron med Operan i bakgrunden.

Vädret var fint men det blåste ordentligt när jag gick över Riksbron till Gamla Stan. Mitt mål var att handla en ängel av den polske träsnidaren Jósef Muniak i Storkyrkobutiken. Jag köpte en likadan som Mirren har. Det fanns fortfarande några änglar kvar till min stora lycka.


 Vad som är märkligt är att ängeln ser nästan grotesk ut när man fotar den i samma höjd som den står på bordet. Ögonen har konstnären tydligen målat så att man ska se ängeln uppifrån - och det gör man ju för det mesta. Blicken blir då en helt annan. Den bör alltså inte stå högre än man själv. 

Efter det var det dags att ta tåget vid T-Centralen i Gamla Stan för att åka hem och hämta barnbarnen.



 Bellmansgatan, där jag en gång som trettonåring höll på att bli inackorderad hos en operasångerska för att utbilda mig till pianist. Min mamma avvärjde som väl var detta, eftersom hon visste att jag inte gillade att öva...


Lite inspiration till mina fantasihustavlor kanske.

11 kommentarer:

Karin sa...

Kul med dina Stockholmsreportage! Hör av dig nästa gång så vi kan hitta på nåt; stan är full av osedda utställningar, eftersom jag alltid tror att jag ska göra det sen...
Behöver en puff från icke- Stockholmare!

Eleonora sa...

Trevligt besök du har gjort på egen hand - nästan en upprepning på den tur vi gjorde med bokbesöket på Drottninggatan och köp av ängel i Storkyrkan. Så roligt att det fanns en ängel kvar då du nu hade bestämt dig. Jag minns att den var ganska dyr!

Du är snäll du som ställer upp så ofta för de dina på Mälarhöjden. Så länge man orkar är det ju bara det roligaste man kan göra för att få träffa sina små barnbarn. Och underlätta för föräldrarna.

Ha det nu så gott ni båda.
Kram från
Eleonora

Annika sa...

Trevligt med dina rapporter från Stockholm. Roligt att det var lyckat, som det ju är för det mesta då du åker upp dit. Så skönt det måste vara för Mirren och maken då du kommer och avlastar lite. De har verkligen ett pussel med jobb och dagis. PUST!!
Hoppas att de alla har ett långt jullov.
Ja, såklart ni såg NKs skyltning. Denser fin ut, i år också!!
Gillar änglar.
Fina Bilder från min stad.
Kram!!

Musikanta sa...

Karin:
Jag hör gärna av mig - jag har ju dagarna "ledigt". Det är ju alltid roligare att gå och titta på en utställning tillsammans med någon.

Musikanta sa...

Eleonora:
Den här gången var det inte så långt mellan hämtningarna - jag hann bara åka fram och tillbaka och gå en sväng på stan. Onsdagen tillbringade jag på Junibacken med pojkarna och Mirren tillstötte på eftermiddagen, så jag kunde åka hem vid tretiden - lagom för att hämta Casimir.
Varm kram från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Stockholm är alltid lika vackert. Just den här dagen när jag gick en liten tur i Gamla Stan sken solen också. Det finns så mycket att upptäcka där förutom boutiquer...
Kram från Ingrid

Västmanländskan sa...

Föräldrarna var säkert mycket tacksamma för din hjälp!

Skönt att höra att du mår bättre. Kram!

Musikanta sa...

Ulrika:
Jag får väl hoppas det. Jag kan ju också sitta barnvakt emellanåt så att Åsa slipper att ta med sig alla tre när hon ska handla.
Förkylningen har satt sig på rösten nu, men det är ju bara att hålla tyst...
Kram tillbaka!

Ölandsvindar sa...

Stackars nutida småbarnsföräldrar säger jag. Vilken lyx det var att kunna vara hemma när barnen var små. Jag finansierade det hela med ett och annat dagbarn. NK:s julskyltning är speciell. Jag minns också när vi fick följa med farmor till PUB och se deras julskyltning i hela "trapphuset" i mitten av varuhuset.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Kerstin:
Det skulle vara väldigt svårt för en kvinna, som vår dotter i det här fallet, att överhuvudtaget få ett kvalificerat jobb om hon hade varit hemma med sina tre barn minst fem år till, eftersom hon har ägnat tiden innan barnafödandet åt att skriva en doktorsavhandling. Då skulle hon vara över fyrtio utan annan arbetslivserfarenhet än inom universitetet. Nu har hon som väl är fått ett bra jobb som hon trivs med.

Men visst är det ett pussel för dem att få allt att gå ihop - det är ändå hon som får ta det största ansvaret eftersom maken har ett arbete som innebär många resor - även utomlands - och mycket sena kvällar ibland.

Jag är ledsen över att jag inte bor lite närmare men som väl är har hon sin rara svärmor som bara bor 10 minuters bilväg därifrån. Hon brukar rycka in när det kör ihop sig helt, som väl är.

PUB ska jag gå och titta på nästa år om jag får tillfälle att komma upp innan jul.
Kram från Ingrid som önskar dig och de dina en God Jul.