torsdag 17 november 2016

1352 Elena Ferrante

Så har jag då äntligen fått rumpan ur vagnen och läst ut Elena Ferrantes Min fantastiska väninna och Hennes nya namn. Att det dröjt så länge beror på att jag inte känt mig intresserad av att läsa en barndomshistoria (som det står i recensionerna). Skulle det vara något intressant att läsa om två barn i Neapel på 50-talet?


Bilderna går att klicka större.

Det var det! Det var längesen jag blev så fångad av en berättelse som den här och när jag hade läst ut boken började jag genast på nästa i serien. Hon har skrivit två till men de är inte översatta till svenska än. Den andra boken slutar med en cliffhanger, så det är möjligt att jag tar mig samman och lånar den engelska översättningen.



Det fattiga Neapel kommer så nära att man hör ljuden och känner matdoften från husen där familjerna, som kämpar för att överleva varje dag, bor. Det är inga långa beskrivningar av natur eller omgivning som Ferrante kostar på sig. Transportsträckorna är också mycket korta. Trots det är man helt uppslukad av händelserna och personerna som uppträder. De här böckerna är inte lika några andra jag läst och det var längesen jag fick en så stark läsupplevelse.



Jag tänker på att Elena Ferrante, den här fantastiska författaren som skriver under pseudonym, kunde ha fått nobelpriset i stället för Bob Dylan.Varför ge det till en popsångare när det finns så många duktiga författare runt om i världen. Vad är Dylans texter utan hans musik? Kanske bättre än de flesta popsångares texter, men värd ett nobelpris?



Hur lite Bob Dylan tycker nobelpriset är värt bevisar han ju genom att vägra komma till nobelfesten i Stockholm. Skyller på att han är uppbokad. Skulle tro att han tjänar mer på några spelningar än vad priset uppgår till. Jag kan bara hoppas att nobelkommittén tar sitt förnuft till fånga och låter den här utnämningen bli en engångsföreteelse. Annars är det stor risk att priset förlorar sin glans för alltid.

24 kommentarer:

Karin sa...

Men så bra att du berättar om Elena Ferrantes böcker och att du gillar dem. Jag har tänkt länge att jag skulle skaffa dem och läsa för det "bör" man ju... Bra och läslockande beskrivning i stället för ytterligare en"dessa-böcker-måste-du-läsa"-uppmaning!

De som läst den på lite olika språk säger att den svenska översättningen liknar det italienska originalet mer än den engelska översättningen. Den engelska är lite mer ordrik och "snirklig", medan originalet på italienska och den svenska översättningen är mer rakt på sak. Sägs det alltså. Jag har ju inte läst någon av dem och skulle inte klara av att läsa den på italienska.

Bevare mig väl sa...

Så bra att din förutfattade mening kunde ändras.
Ska se om inte jag kommer att läsa den boken ...
Om Dylan så är hans texter bra tycker jag och roligt att han fick litteraturpriset, det är bra med lite nya tankar i det väl invanda. Världen förändras och de värderingar vi har likaså. Att han inte kommer är ju upp till han tänker jag, kanske vill han inte glänsa :-)
Tack för recensionen!
Kram

olgakatt sa...

Just nu går den som radioföljetong. Jag hörde ett par avsnitt i början men lessnade. Högläsning kan bli för långsamt för mig ibland.
Jag kan lyssna när jag kör bil ensam längre sträckor men inte annars. Kanske jag tar mig för att läsa boken själv efter din varma rekommendation!

Birgitta Malmstedt sa...

Tyckte precis som du, då jag började läsa boken. Skrikiga bakgårdar i 50-talets Neapel, det är inget för mig. Hör någonstans ljudet från alla italienska filmer man såg förr...Så jag slutade läsa den.
Så fick jag veta att den går som radioföljetong med uppläsning av Gunilla Nyroos. Och se där, nu fungerar det! Än så länge i alla fall, har bara kommit till avsnitt 6 av 31.Boken är oerhört välskriven, det är inte tu tal om det. Det utlovas en intressant skildring av vänskap mellan två kvinnor och det är nog det som intresserar mig. Annars är det väl så att vi lätt faller pladask för en bok som lanseras genom skicklig marknadsföring. Såååååå himla märkvärdig är den ju inte. Tvåan skall visst vara bättre.
Hälsningar
Birgitta

Musikanta sa...

Karin:
Jag tror att den svenska översättningen är väldigt bra eftersom jag bara vid några enstaka tillfällen reagerade på den. För mig var boken (böckerna) en upplevelse - inget som jag läst hittills liknar den. Så kanske det är så som en del säger, antingen gillar man den väldigt mycket eller inte alls.
Men jag kanske ska vänta på del nr 3 i svensk översättning. Finns ju så mycket annat att läsa under tiden.Även om det skulle vara spännande att få veta "hur det går".
Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Bob Dylan är framför allt sångare och låtskrivare - han har ju fått massor av musikpriser så jag tycker det borde ha räckt. Att hans texter är "bra" som du skriver tycker jag inte borde räcka för att ge honom det oerhört prestigefyllda litteraturpriset. När det finns så många fantastiska författare runtom i världen som kanske verkligen skulle behövt priset. Som någon i Afrika t.ex. som kanske kunde använt det till något kulturellt ändamål. Som jag ser det är det bara ett försök från akademien att förändra något för för förändringens egen skull.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag gillar inte högläsning alls - har försökt lyssna några gånger med tröttnat direkt. Jag tycker inte att man får samma bilder i huvudet vid högläsning som när man läser själv. För att ge den här boken rättvisa skulle det behövas en MYCKET skicklig skådespelare tror jag. Det är ju så många röster som man "hör". Det vore kul om du läste boken så jag fick höra vad du tycker.
Ingrid

Musikanta sa...

Birgitta:
Jag läste boken egentligen bara för att den var nyfiken. Det var 248 före mig som hade beställt den på biblioteket, men här på det lilla biblioteket i Mogata som är öppet tre timmar varje onsdag, fanns den att låna. Så då kunde jag ju inte låta bli att låna den. Andra delen fanns också där så jag sträckläste bägge böckerna. För mig var det en enastående läsupplevelse - lite svårt att hålla isär alla karaktärerna i början men det fanns ju en lista i början av boken som man kunde gå tillbaka till. Som i rysk litteratur...
Ha det gott önskar
Ingrid

Annika sa...

Roligt att du gillade den! Jag läste serien förra våren någongång tror jag och tyckte den var fantastisk. För mig är det framförallt det där skarpa läget i vänskapen som jag tror drog in mig i berättelsen, ilskan och styrkan hos huvudpersonerna, framförallt Lila. Gav den till svärmor när hon fyllde år i augusti och hon älskade den också så den måste ju ha något som gör att den har något att säga till många olika människor.
Kram

Vi i Kasperian sa...

Jag lyssnar gärna på radioföljetongen, oftast framförs texterna bra, ibland rent lysande. I det här fallet bra, tycker jag. Bra också att man kan lyssna i efterhand via SR Play om man missat något eller i förväg om man inte kan vänta. Fast ibland bara MÅSTE man ju skaffa boken också. Den här romanen fascinerar, jag måste nog glutta i förväg!
Bob Dylan – jag är kluven. Hönan och ägget, vad kom först. Texten eller musiken?
Att tonsätta en fin och viktig text gör den inte sämre., det vittnar ju många av de gamla stora eposen om. Orden finns kvar, men tonerna är glömda. Jag kan nog inte bedöma Dylans texters litterära kvalitet, är bara en alltför glad amatör. :) Att han inte kommer till Stockholm säger väl i och för sig inget om texternas kvalitet, han verkar helt enkelt vara den typen som hatar och närmast får panik inför den här typen av evenemang och framträdanden.
Men – meningarna om detta års pristagare är sannerligen både många och delade.

Bevare mig väl sa...

Du är inne på förändring för förändringens skull läser jag nu. Må så vara. Kanske uppfattade du det som att jag med mitt "bra" inte kände till att litteraturpriset är prestigefylld?
Visst kunde någon annan mer behövande fått det givetvis!Lysande god tanke är det. Men då kanske ramarna för det prestigefyllda flyttas till välgörenhet ...
Nåja, det må vara som det är tills det blir som det blir...
Om Dylan kan jag säga att jag lite kände till hans texter innan jag fick upp ögonen för de - poesi är ju också litterärt i mina tankar med eller utan musik - och musiken gör det väl inte mindre litterärt eller kanske gör det det? Få se om han dyker upp på festen. Detta årets utnämning kanske också påverkar nästa års val och vem vet om det som skedde nu kommer att resultera i ännu en förändring ...
Tack för inspiration du gav till fortsatta tankegångar!
Kram

Musikanta sa...

AnnikaCA:
Jag håller med dig. Jag kan inte heller ta precis på det som gör att jag tyckte den här boken var fantastisk. Den bara ÄR det. Det är som om man befinner sig rakt i en teaterpjäs - man lever med i berättelsen väldigt mycket.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Berit:
För mig är det precis tvärtom. Det är musiken som finns kvar, texten försvinner om jag ens har tänkt på den. Att BD har skrivit många (rimmade) sångtexter som är speciella och väldigt fina tycker jag inte gör att han förtjänar nobelpriset i LITTERATUR. Han tycks i alla fall inte sätta särskilt mycket värde på det.
Vad gäller Ferrante skulle jag ha väldigt svårt att hålla isär personerna om jag inte fick titta tillbaka på personföreteckningen i början då och då. Det måste vara svårt om man bara lyssnar till boken - där har man ju inte den chansen.
Ingrid

Musikanta sa...

tOVE:
Jag menade inte alls så, men jag tycker att texterna ska vara mer än bra för att förtjäna ett litteraturpris. Jag vet väl att du vet att det är ett av världens mest prestigefyllda pris. Men det tycker tydligen inte årets litteraturpristagare eftersom han varken svarade när han fick det och inte ens tänker och komma och hämta det.

För mig är Bob Dylan alltid först och främst en musiker och sångare och kommer alltid att vara det. Det är musiken som stannar i mitt hjärta - inte texterna. Jag hade bara en hum om texten till Blowing in the wind innan han fick utnämningen. Iofs är det ju många författare som har fått nobelpriset som man inte hört talas om. Men nu kanske man äntligen kan ge Joyce Carol Oats nobelpriset. Förut har man ju inte velat ge priset till någon som skriver bestsellers...

Kram tillbaka från Ingrid som är glad över att du engagerade dig i diskussionen.

Eleonora sa...

Jag köpte boken för sisådär 2 veckor sedan och har av olika anledningar inte kommit igång med läsandet - så den ligger och väntar på mig vid soffbordet. Har börjat med en serie på Netflix och så snart den tagit slut blir det bokläsning. Spännande efter din rescention.

Hoppas allt är bra med er båda. Jag har varit såväl hos tandläkare, reumatolog och röntgen av diverse kroppsdelar och tiden rinner fort iväg när man har långa (och ytterst besvärliga) resvägar att krångla sig förbi Slussen till dessa möten.

Ny Iphone har jag också skaffat mig och jobbar hårt för att lära mig alla finesser som finns att tillgå på denna severäna handdator.

Ha det gott och kram från
Eleonora

Veiken sa...

Positiva överraskningar är alltid välkomna! Det gäller att komma över tröskeln bara.
Jag håller med dig till 100% när det Gäller Bob Dylan. Han fick Polarpriset, det kunde stannat vid det! Kramar

Musikanta sa...

Eleonora:
Synd om dig med så trassliga kommunikationer. Du lär väl knappt hinna med något annat den dagen du är tvungen att ta dig in till stan?
Lycka till med din nya I-phone. Jag borde också lära mig alla finesser som min I-phone har. Fast jag är glad att jag kan ringa och sms:a i alla fall. Fotar med den gör jag bara om jag inte har kameran med mig.
Önskar dig en skön helg.
Varm kram från Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Bli inte skrämd av persongalleriet i boken bara. Man får gå tillbaka då och då och titta på vem som är vem. Men i den andra boken hade jag lärt mig :-).
Skönt att någon håller med mig om nobelpristagaren. Varför ska man ge priset i litteratur till någon som redan är miljardär och dessutom sångare och låtskrivare i första hand. Och som dessutom så tydligt visar att han inte uppskattar det särskilt mycket.
Kram tillbaka från Ingrid

Geddfish ♥ sa...

Jag kikar bara in och säger trevlig helg!
Läsandet får jag ta upp nästa år. Just nu har jag så mycket för mig. Men det är jättebra med boktips!
Lördagskram, Gerd ♥

Äventyret framtiden sa...

Jag märker att jag inte hänger med i svängarna riktigt som vanligt, för för min del var både namn och titel okänt men nu har jag blivit nyfiken :) Kan tänka mig att lyssna på boken/böckerna som radioföljetong, ska se om jag lyckas få tag på den/dem den vägen. Men annars lär de väl finnas som pocketböcker på Arlanda kan jag tänka mig. Är snart på väg mot Madeira bara vi har kommit över nyåret och trettondagen.
Tack för tipset och för intressanta diskussioner i kommentarsfältet.

Musikanta sa...

Gerd:
Jag ska strax göra mig i ordning för att åka till Mälarhöjden och hälsa på dottern och barnbarnen. Kommer att vara med på sjuåringen Caspars avdelningskonsert på skolan i morgon. Han spelar oboe så det blir roligt.
Söndagskram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag rekommenderat att du läser boken istället för att lyssna. Persongalleriet är så stort och många har smeknamn och efternamn som låter ganska lika. Hade aldrig klarat boken utan att gå tillbaka till personlistan i början. Den finns även med i den andra delen.
Underbart att se fram emot en resa till Madeira igen!
Kram från Ingrid till dig och Uffe.

Klimakteriehäxan sa...

Jag hade tänkt strunta i Ferrante, enligt principen att "en bok som ALLA andra läser behöver väl inte jag också läsa" (så avstod jag exempelvis da Vinci-koden) men så upptäckte jag att den här finns som radioföljetong så nu är jag mitt i. Ganska bra men inte svindlande bra.

Musikanta sa...

Aina:
Jag rekommenderar att du läser den istället. Då hör och ser man annat än det som förmedlas av uppläsaren. I min fantasi lever den sitt eget liv utan inblandning av någon högläsare.
Ingrid