fredag 24 november 2017

1496 - Månadens illustratör november 2017 - Sven Hemmel

Som så många gånger tidigare var det en gammal bok som jag hittade i bokhyllan som gav mig inspiration till månadens illustratör. Nämligen Sven Hemmel. Det är han som för all evighet gett oss bilden av Ture Sventon, den berömda privatdetektiven. Han som inte kunde säga s- och följaktligen tyckte om temlor och inte semlor och som hade en egen flygande matta. Åke Holmberg skrev dessa älskade böcker om Ture Sventon.


Bilderna går att klicka större.

T.ex. "att ta reda på en bortflugen kanariefågel, skugga en spårvagnsförare eller att leta reda på en man med bruna skor på Odenplan."

Just den här boken är Kents, men jag vet att jag läste många av böckerna när jag var i tio-elvaårs-åldern och älskade dem. Jag fattade naturligtvis inte då hur roliga och ironiska böckerna egentligen är utan tyckte bara de var väldigt spännande. När boken kom ut 1949 var det något helt nytt med att man kunde frysa in varor och det är mysteriet med det försvunna frysskåpet Nordpolen som dominerar berättelsen.



Ture Sventon hälsar på hos kylskåpsingenjör Hjortron. Hans barn Lasse och Lisa blir sedan involverade i jakten på Nordpolen.

För Sventon, Lasse och Lisa
går nu färden på den flygande mattan till arabiska öknen där vännen Ali Ben Hassan El Omar Hussein Mohammed - alias - Omar - väntar i sitt "välsydda tält". Denne är djupt bedrövad eftersom hans favoritkamel, Juvel, har rövats bort. Och av vem, om inte av Sventons ärkefiende, Ville Vessla, som också på ett märkligt sätt har dykt upp i öknen.


Kylskåpsassistent Mattson - alias Ville Vessla.

Den ökände skurken Ville Vessla har arbetat som kylskåpsassistent åt kylskåpsingenjör Hjortron under täcknamnet Mattson för att komma åt frysskåpet som Hjortron har uppfunnit. Eftersom Nordpolen var en helt revolutionerande upptäckt ville Vessla komma åt ritningarna, som tyvärr gått förlorade (genom att Hjortron själv tänt eld i spisen med dem). Därför var Mattson tvungen att stjäla hela skåpet. Hur han kunde få ner det och sig själv till öknen är ointressant - han och skåpet finns bara där plötsligt.


Det är i den här staden som pastejbagare Muhammed på Karavangatan - boven i dramat - bakar sina berömda pastejer "Beduinens hemlängtan" och "Kameldrivarens söndagsdröm." Här i källaren blir Lasse och Lisa tillfångatagna när de har irrat bort sig i staden efter att ha gett sig ut på en promenad själva. I källaren återfinns även Juvel som har ett blått och ett brunt öga. Nordpolen finns också i ett angränsande källarrum.

Den otroligt skicklige privatdetektiven Ture Sventon som "liknade en hök, en mycket vaksam hök med genomträngande blick" får plats hos Muhammed som pastejbagare, något förklädd. Även vännen Omar får plats som springpojke.


Omar förklarar den något udda kostymen med att han tidigare jobbat i rörledningsbranschen och där var alla klädda i sjömanskostym.


En enormt stor pastej har bakats för att bjuda alla tältsömmare i Omars oas på. 

Naturligtvis befrias både barnen och kamelen ur källaren genom Ture Sventons enastående förmåga att lösa kniviga problem. Även Nordpolen räddas. Men hur detta sker vill jag inte avslöja. Det är en mycket genial lösning, så mycket kan jag tala om.

Sven Hemmel levde mellan 1906 och 1982. Han utbildade sig till teckningslärare på Tekniska skolan i Stockholm, den som nu heter Konstfack. Han är främst känd för illustrationerna till de många Sventonböckerna.

Nedanstående bokomslag har jag hämtat från nätet. Böckerna är väl värda att läsas om.





4 kommentarer:

Gunnel sa...

Ture Sventonböckerna minns jag väl. De t skulle vara kul att läsa om dem, för jag tror man hade uppfattat helt andra saker med boken idag. Kram

Musikanta sa...

Gunnel:
Absolut! Det var en högtidsstund att läsa om den här boken. Han är så rolig.
Kram tillbaka

Karin sa...

Underbart finurliga illustrationer. Jag gillade dem mycket som barn och studerade de mest detaljerade bilderna hur länge som helst.

Musikanta sa...

Karin:
Ture Sventon och Bill den förskräcklige - de kan aldrig se ut på något annat sätt än i originalillustrationen. Det är väl därför aldrig någon illustratör har vågat ge sig på figurerna. Jag upptäcker så mycket nytt hos illustratörerna genom bloggen. Hade väl aldrig tänkt så mycket på dem tidigare.