fredag 23 augusti 2019

1689 Besök på Scenkonstmuseet.

Dagen efter att Mirren, Clarissa och jag hade varit på Millesgården och som jag har berättat om här, var det dags för ett besök på Scenkonstmuseet. Ett museum som bildades 2017 och som jag varit nyfiken på länge. Det är fyra museer som uppgått i Scenkonstmuseet. Vilka det är kan man läsa om här.


Clarissa utanför museet. (Bilderna går att klicka större.)

Scenkonstmuseet är inrymt i ett gammalt hus som tidigare varit ett bageri, Kronobageriet med anor från 1600-talet. Det ligger precis bredvid hovstallarna på Sibyllegatan och som man kan skymta i bakgrunden.


Man får gå in på gården för att komma dit.

Man bara suckar när man tänker på hur mycket museerna i Stockholm anordnar för barn och på hur lite man gör på andra ställen i landet. Här kan man också anordna klassfester som Mirren gjorde för något år sedan med en av barnens klasser. Detta museum var inget undantag när det gällde att hitta på roliga saker att göra för barn. Så var det också många barnfamiljer som var där.


Många små musikinstrument för barn finns att handla här i shopen.

I shopen finns massor av saker som ett barn kan önska sig. Den ligger alldeles vid entrén så vill man handla något, t.ex. julklappar, behöver man inte betala entré. Även restaurangen, där vi fikade efter att vi gått runt på museet når man från gatan liksom inifrån museet.


Mirren och Clarissa projicerar sig själva på den stora skärmen.

Just nu var det extra fokus på musikinstrument eftersom det fanns en vandringsutställning med elektroniska instrument eller saker som man kunde pröva att spela på eller som lät om man bara rörde vid dem. För Clarissa var självfallet utklädningsrummet där barnen får prova scenkläder det roligaste. Hon har varit på museet ett par gånger förut så hon sprang dit i förväg.

 Vi var inte ensamma därinne. Roligt var att se när en pojke provade en extramage. Som en hängselbyxa med instoppad kudde.


Clarissa provade att vara balettdansös men tyckte att det gjorde ont i fötterna när hon gick på tå i de riktiga balettskorna.

Här visades också scenkläder som varit med i olika teateruppsättningar och i lådor fanns skisser till dräkter. Den som Clarissa provade hade en riktig dansös haft på sig. Den var inte särskilt mycket för stor för henne, som just fyllt åtta, så man kan ju undra hur mycket den ballerinan hade vägt?


Dräkt för ett överjordiskt väsen, kanske en älva eller en svan. (Citat från postern bredvid.)


Dräkt från Harry Martinssons och Birger Blomdahls rymdopera, Aniara.


Modell av vridscenen på Dramaten.

När Clarissa var färdig med sin utklädsel gick vi vidare till utställningen med konstiga elektroniska musikinstrument. Om man kan kalla en cykel för instrument. Den lät väldigt mycket i alla fall när Mirren trampade på den.


Samtidigt som man trampar kan man spela på ett musikaliskt manöverbord. 

Det var en konstig känsla att spela på en harpa utan strängar, men det blev vackert ljud trots det. Alla övriga prylar på bordet kom det olika ljud ur om man rörde på dem.


Ett helt rum var avsatt för riktiga instrument att spela på. Där fanns trumset, en harpa med strängar och en xylofon för barnen att leka med. Jag antar att det rummet är permanent.


Clarissa spelar harpa. 

8 kommentarer:

Karin sa...

Men vad trevligt! Gamla Kronobageriet har äntligen fått en vettig användning. Och som vanligt ska det "utsocknes" till för att jag ska upptäcka min stad. Tack för intressant och upplysande inlägg!

Bosse Lidén sa...

Vad mycket spännande att titta på och få vidröra på olika sätt. Fördelningen när det gäller utbudet har aldrig varit rättvist i vårt land. Det kan skilja sig "milslängder". Men ibland kan det hjälpa rejält med ett team av eldsjälar.

Musikanta sa...

Karin:
Det här är det absoluta favoritmuseet för barnbarnen. De har blivit lite för stora för Junibacken numera. Det var även roligt att vara där som vuxen.
Ingrid

Musikanta sa...

Bosse Lidén:
Hej och välkommen till min blogg. Jag har ju träffat på dig hos andra av mina bloggvänner och var lite nyfiken på dig. Roligt att se dig här i alla fall. Det är ju inte bara på barnsidan det är "orättvist". Jag tänker på oss som bor på landet där kollektivtrafiken knappast existerar och jämför det med besök hos barnbarnen med en buss på andra sidan gatan som går var sjätte minut på dagen och var tionde på kvällen. Och som man kan åka med ända till Kungsträdgården om man har lust. Om man inte bara åker till Odenplan där tunnelbanan finns...
Ingrid

Lena i Wales sa...

Intressant!
Där har jag inte varit, trots att min son bodde på Sibyllegatan, fast lite längre upp. Ditt måste jag ta mitt barnbarn. Inte så långt från var hon bor nu heller.
Tack för ytterligare ett trevligt inlägg!

Klimakteriehäxan sa...

Där har jag naturligtvis aldrig varit. Men så bor jag ju i stan också ...

Musikanta sa...

Lena i Wales:
Det kommer att bli en högtidsstund för både dig och ditt barnbarn!
Ingrid

Musikanta sa...

Aina:
Då är det väl dags att du tar en titt på museet då :-). Gärna tillsammans med något eller några barn...
Ingrid