söndag 1 december 2019

1714 Det borttappade nothäftet

Sedan jag spelade på julottan i Sankt Anna församling förra året har ett nothäfte varit spårlöst borta. Kent, som alltid brukar ta reda på noterna när jag har spelat någonstans, bedyrade att det inte fanns någonting kvar när vi lämnade kyrkan. Det var ett extra kärt nothäfte eftersom det bland annat innehöll en relativt lättspelad variant av Koppången, som jag framförde som postludium.


Jag började förstås med att gå igenom alla nothögarna i nothyllan. Det tog sin tid. (Bilderna går att klicka större.)

Som jag har letat sen dess. Min nothylla är full med noter och även en orgelbänk som jag inte använder i vardagsrummet. Så jag lyfte fram hög efter hög med noter och gick igenom alla.

En del noter, som jag också letat efter många gånger, hittade jag, men inte just detta nothäfte. Det värsta var att jag inte kom ihåg rubriken på häftet - annars hade det väl varit en lätt match att köpa eller beställa ett nytt. Livet går vidare, tänkte jag och jag fick väl lära mig något nytt arrangemang av Koppången då.


Även den extra orgelbänken i vardagsrummet (bakom flygeln så den inte syns) är full av noter. Inte heller här fanns nothäftet jag letade efter. 

Igår skulle jag göra mig i ordning för att ackompanjera adventspsalmer och behövde mappen med gamla julsånger. Det var Internationella gruppen i församlingen som skulle ha sin adventsbasar i Sankt Laurentii församlingshem. Medan folk satt och drack kaffe skulle det sjungas psalmer med anknytning till adventstiden. Psalmerna krävde ingen övning för min del, men jag tänkte att jag kanske kunde spela lite andra populära julsånger också mellan varven. Och då kunde det vara bra med lite noter.


Mappen med gamla julsånger som låg i nothyllan.

Så jag hämtade en mapp med julsånger från nothyllan. Och si, där bland alla andra julnoter låg mitt älskade nothäfte! Jag hade haft med mig mappen till julottan. Inte för mitt liv kom jag ihåg att häftet hette Vid älvom på berg och i Dalom och var sammanställt av Leif Lundberg. Min lycka var fullständig och jag kom att tänka på kvinnan i Lukasevangeliet kapitel 15 när hon hittade sin borttappade silverpeng och ställde till med en stor fest för alla sina grannar och vänner.


Om jag till äventyrs skulle glömma vad häftet heter har jag ju dokumenterat det här. 

Det blev en mycket trevlig eftermiddag i församlingshemmet med fika och psalmsång. Förvånar mig lite över att människor fortfarande tycker det är så roligt att sjunga de gamla jul- och adventspsalmerna. Det var ingen brist på önskemål utan nästan en hel timme gick åt att bara sjunga och spela.


Många hade slutit upp för att sjunga julpsalmer, fika och köpa lotter när Internationella gruppen hade sin julbasar. 

En av de älskade julpsalmerna är nr 116 - Nu tändas tusen juleljus. Den kan man ju sjunga under hela advents- och jultiden. De flesta som var där kunde alla verserna utantill. Här nedan kan man höra hur det lät.



Har du också tappat bort något som betytt mycket för dig och trott att du aldrig skulle få se det igen? Blev du lika lycklig som jag blev när du hittade det igen? Skriv gärna och berätta i kommentaren. Jag kanske sammanställer det till ett nytt inlägg.

10 kommentarer:

em sa...

Glad att höra att du hittade ditt nothäfte.
Så väl jag känner igen situationen - irritationen när man inte hittar vad man letar efter, och sedan den stora glädjen när det saknade dyker upp, ofta när man minst väntar det - och inte sällan på ett oväntat ställe!
Margaretha

Bloggblad sa...

Det var trevligt att höra dig spela igår.Jag ser att jag kom med som en röd fläck i fjärran. Men jag satt med Beate och Kerstin som också gått Caminon i Spanien, så det blev mer prat än sång för vår del.

Ingrid sa...

Det som inte är stulet kommer igen, sägs det ju.
Maken var ute och plöjde på hösten och när han kom hem var plånboken borta.
Den hittades på våren när han harvat och vi plockade sten. Gissa om han var glad! Sedlarna var en enda hård klump så vi fick skicka upp den till Riksbanken för analys och det visade sig att det var över 1200:- i den.
Ha en fin måndag!
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Margaretha:
Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg när jag var så lycklig sist. Jo, när jag hittade ett tjockt silverhalsband som jag fått av Mirren efter några års fruktlöst letande. Jag hade gett upp hoppet när det plötsligt låg där i en liten ask som jag av någon anledning inte öppnat trots att den åkt ut och in från nattygsbordet när jag städade.
Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Kan förstå att ni hade massor att prata om. Visste inte att Beate också gått Camion. Det var i alla roligt att folk var så sångglada.

Musikanta sa...

Ingrid:
Hoppas ni fick tillbaka pengarna. Men han kanske visste VAR han tappat pengarna? Jag brukar inte stoppa nothäften eller notböcker i mappar, så detta kom som en total överraskning för mig. Men visst blir man glad när man hittar något som varit borta länge.
Önskar dig också en fin måndag.
Kram tillbaka från Ingrid

Gerd ♥ sa...

Härligt att du hittade nothäftet!
Jodå, det är flera gånger som jag tappat bort saker och som dykt upp så småningom. En gammal lådkamera från min pappa hade jag ställt högt upp i ett skåp när vi flyttade in i ett hus och varför just där, vet jag inte. Den hittades efter några år då jag flyttade från huset. Klart jag blev glad. Ett minne.

Jag tror faktiskt att inget har kommit bort på riktigt mer än en sak. Och där tror jag att jag slängt den av misstag.
Glad måndagskram!

Musikanta sa...

Gerd:
Du hade kanske fler saker som du glömt på den där högsta hyllan? Undrar vad jag ska hitta om jag börjar leta i mina garderober högst upp dit jag inte når :-).
Kram tillbaka från Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Det ÅR underbart att hitta sånt man letat länge efter, oavsett vad det är! Jaså, kan Koppången vara någorlunda lättspelad? För en expert, då.

Musikanta sa...

Aina:
Det finns olika arrangemang för orgel av Koppången. Det här hör till de enklare och det hade jag spelat tidigare utan problem.
Ingrid