1918 Efterlängtat besök

Det var ganska längesen jag hade någon utställning och tavlorna som jag målat samlar sig på hög. Jag har också tröttnat på de flesta men nänns inte slänga dem. Då kom jag att tänka på att Oscar, vid något tillfälle, när Kalles familj var hemma på besök, sagt att han gillade en av mina tavlor. Ett utmärkt tillfälle att bli av med den tänkte jag och samtidig bjuda på lunch. Oscar är son till Anne-Sofie som är min son Kalles sambo.

Det var den här tavlan som Oscar gillade. (Bilderna går att klicka större.)

Jag ringde därför Kalle och frågade om han, Anne-Sofie och Oscar kunde komma hit, äta lunch och samtidigt hämta tavlan. Anne-Sofie har jag inte träffat på väldigt länge på grund av pandemin så det var extra roligt  att hon ville följa med. 

Kalle frågade också om han kunde hjälpa oss med något och jag tänkte att det kunde vara bra att få hjälp med att rensa öppningarna till hängrännorna på taket. Jag får ångest bara av att tänka på att Kent skulle klättra dit upp. 

Från vänster Oscar, jag, Anne-Sofie och Kalle. Vi väntar på att lasagnen ska bli varm.

Efter att vi ätit lasagnen (vegetarisk förstås som jag gjort dagen innan) gjorde gossarna sig redo att ta sig an uppgiften. Det var välbehövligt eftersom alla öppningarna på taket var helt igentäppta av löv. När Kalle väl hade tagit sig upp dit följde (trots mina protester) Kent också efter. Oscar avdelades att stå nedanför och hålla i stegen. Allt gick galant och både Kalle och Kent kom ner till marken igen utan några incidenter. 

Inga problem för Kent att ta sig upp på taket. Men skönt att veta att Kalle var däruppe och tog emot honom.

Efter att takrensningen var klar serverades kaffe med nybakta jordgubbsgrottor, som också uppskattades. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge förrän vi ses igen. 

Glad över sällskapet, att vi fick hjälp med hängrännorna på taket och att lasagnen blev lyckad var jag!.