onsdag 10 juni 2026

2032 Casimirs studentexamen.

 

Jag tycker inte det var så länge sen Casimir var en liten pojke - tiden har gått så fort. (Bilderna går att klicka större.)

I torsdags förra veckan åkte vi upp med Mirren till Stockholm  för att vara med på Casimirs studentexamen. Vid elvatiden på fredagen åkte vi från Tallkrogen till Nordiska Musikgymnasiet, där Casimir varit elev de senaste tre åren. Utspringet skulle ske klockan tolv, men med tanke på Stockholmstrafiken ville vi vara i god tid. 


Vardagsrummet hemma i Tallkrogen. 

För att få plats med alla gästerna på studentmottagningen hemma hade Mirren burit ner soffan, fåtöljerna och soffbordet till gillestugan. Bästa vännen Maï hade lånat ut bord och stolar.


Clarissa och Melody innan vi åker iväg. 



Kent och Mirren på skolgården.

Nordiska musikgymnasiet är en liten skola med bara sextio elever och av dessa var det bara 10 som tog studenten detta år. Sex pojkar och fyra flickor sprang ut (gick ner) från den vänstra trappan på skolan.


Kent, Mirren, barnens pappa Christian och Caspar väntar på att Casimir ska komma ner till skolgården. 


Studenterna sjunger studentsången innan de långsamt tågar ner för trappan. 


Melody, Casimirs flickvän är först att gratulera. Mirren får också vara med  på ett hörn. 


Killgånget på Nordiska Musikgymnasiet: Nando, Gustav, Kofi, Axel och Casimir.


Casimir och Mathias gör entré.

En självskriven gäst på studentfesten var Mathias Kjellgren. Han har varit Casimirs orgellärare sedan Casimir gick i årskurs tre på Lilla Akademien och är en av de största anledningarna av att Casimir redan är en så skicklig organist. (En annan anledning är att Casimir övar fem timmar om dagen alla dagar i veckan.) Mathias ackompanjerade också alla sångerna vi sjöng under festmåltiden med den äran.

Som vanligt fanns det en dignande buffé med bland annat potatissallad, potatisgratäng, ostpaj och inte minst grillat kött för dem som inte är vegetarianer. Caspar var grillmästare. Den grillade fläskfilén som jag åt smakade alldeles underbart gott. Men så hade Caspar också låtit det ligga i marinad sedan gårdagen. Han är mycket road av och duktig på att laga mat liksom Mirren.


Buffé i köket. 


Caspar med grillade kycklingspett. 

 
Tornike som har en underbar basröst sjunger en visa som Casimir ackompanjerar på piano. 

Om jag räknar Casimir och mig själv som organister var vi sammanlagt fem. Förutom Mathias var det Mirrens goda vänner Kerstin, organist i Råsunda och Roberta, organist i Lidingö. Eftersom alla ungdomarna som var där gick eller hade gått på någon musikskola så var det inte så konstigt att allsångerna vi sjöng klingade så vackert och även i stämmor. 

Maï hade fixat allsångshäften med vårsånger och studentsånger - som t.ex. O gamla klang och jubeltid.  Egentligen var det bara jag och några till som hade hört den. Den gamla studentexamen avskaffades ju redan 1968 och därmed sjöngs väl aldrig de traditionella studentsångerna längre - utom Studentsången förstås. 

Men Mathias spelade igenom den några gånger och sedan var det inga problem. Vi som var organister fick räknas som teologer, jurister fanns det också och många filosofer. Christians bror som är läkare fick dock sjunga solo. Vem som ska sjunga vad får man räkna ut i versen nedan. Det finns tre verser till för den som vill lyssna  på länken. 

O, gamla klang- och jubeltid,

ditt minne skall förbliva
och än åt livets bistra strid
ett rosigt skimmer giva!
Snart tystnar allt vårt yra skämt,
vår sång blir stum, vårt glam förstämt;
o, jerum, jerum, jerum
o, quae mutatio rerum!

Den ene vetenskap och vett
in i scholares mänger,[1]
den andre i sitt anlets svett
på paragrafer vränger,
en plåstrar själen, som är skral,
en lappar hop dess trasiga fodral;
o, jerum, jerum, jerum
o, quae mutatio rerum!


Många godsaker framdukade. 

Efter att vi ätit så magen stod i fyra hörn var det dags för tårtor och kakor. Mirren är specialist på Budapesttårtor och hade gjort fyra stycken. Melody hade bakat en cheesecake och Melodys moster den vackra tårtan med jordgubbar. Farmor Ingrid hade bidragit med två sorters kakor. 


Festen är slut och Casimir är på väg hem. Det var som synes inte bara blommor som han fick.

Mirren var glad och lycklig över att allt hade gått så bra och att alla var så nöjda och glada. Själv är jag så glad och tacksam över att jag kunde vara med. Tack Mirren för en fantastisk studentfest! Som avslutning på inlägget kommer några reels från middagen. 






1 kommentar:

Anonym sa...

Vad roligt att du kunde vara med! Jag har inte sjungit O gamla klang och jubeltid sedan slutet av 60-talet, men sjöng den i huvudet med hjälp av texten, melodin mindes jag hela, men av texten mest refrängen.
Själv har jag inte tagit studenten, som de andra i familjen. Jag gick fackskolan och sedan läste jag in fem ämnen och tenterade i för att komma in på universitetet. Så mamma slapp ordna studentfest. Brorsan gick på Fjellstedska och vägrade att köpa mössan - fest var det inte tal om.
Och snart blir det väl stort födelsedagskalas?
Kram från Bloggblad