Så här mycket kläder fick plats i en garderob sen jag rensat ut en del - lika mycket i den andra... (Bilderna går att klicka större.)
I söndags kväll bestämde jag mig för att städa sängkammaren och bädda om. Men innan jag gjorde det, skulle jag städa och röja ur mina två garderober, som jag har därinne. Det var nämligen ett tag sen – kanske något år eller så…
När jag vaknade i måndags morse strålade solen från en klarblå himmel och termometern visade redan 27 grader. Men, har man bestämt sig för att städa, så har man. Det visade sig bli ganska intressant, eftersom jag hittade flera plagg, som jag inte visste att jag hade köpt, och några som jag letat efter länge.
Jag rensade ut fem par skor och packade ner ett stort antal tunikor, byxor och kjolar, som hade krympt avsevärt. Konstigt – skorna krymper också! I en plastbox i en av garderoberna där jag, om det kommer gäster, slänger ner sådant som brukar ligga på stolen i sängkammaren i några lager, hittade jag också spännande kläder. Bl.a.en mysdress, som jag också totalt glömt bort att jag hade.
Lite smått och gott som jag hittade i plastboxen i garderoben
Men den största överraskningen var nog den ”den lilla svarta”, som jag köpte på NK när jag träffade Eleonora första gången. Jag inte behövt använda den än – jag hade inte ens klippt bort kartonglappen som sitter på den. Jag hade ingen aning om att jag hade en sådan svart klänning, men vet att jag letat överallt i Norrköping efter en att ha om man skulle bli bortbjuden på någon finare tillställning eller på en begravning där jag inte spelar. För när jag spelar, måste jag alltid ha långbyxor för att ha koll på fötterna på pedalen.
Två sådana här IKEA-boxar fick jag fulla med kläder som krympt...
Garderoberna blev ändå fulla trots att jag nästan rensat ut hälften. Och vad ska jag egentligen med alla dessa kläder? På vintrarna går jag för det mest klädd i termobyxor och gamla cashmeretröjor från inre Mongoliet, köpta i Kina för ett antal år sen. På somrarna är det jeans med någon randig tröja till som gäller. Och på några finare tillställningar har jag inte varit på många år. Och lyckligtvis inte på någon begravning heller annat än som kantor.
I en pappkartong som stod på garderobshyllan hittade jag två blå-och vitrandiga bomullströjor till de tre, som jag redan har. Mirrens bröllopsklänning, som hon hade för femton år sen när hon gifte sig, låg i en annan liten pappkartong. Den får väl ligga där ett tag till – den tar så lite plats. Inga djur, varken små eller något större, hittade jag i alla fall! Inte heller några spår av sådana.
Så nu kan jag med gott samvete hänga in mina två par stretchjeans, ett par röda och ett par benvita, som jag hittade på rea idag och den mörkblå toppen, som MM hittade åt mig på stången där det var 25% rabatt på reapriset…
