(Bilderna går att klicka större)
MM behöver nya skjortor med kort ärm och Mirrmaken behöver nya med lång. Riktiga Arrowskjortor, som vi köpte förra gången till ett pris långt under det svenska.
Vi bestämmer oss för att åka tunnelbana i stället för taxi och ger oss iväg på promenad de två kilometerna till Hepingmen Station. Det kostar bara två yuan varje gång att åka tunnelbana. En yuan är lite mer än en krona. Skjortorna fanns förra gången på Landau, ett av de stora moderna varuhusen i centrum så vi åker dit. Här är MM på väg ner till tunnelbanan.
Det är många trappor upp och ner till tunnelbanan. Hissar kan jag inte se några och rulltrappor finns bara i enstaka fall – ifall de fungerar. Både barnvagnar och rullstolar är sällsynta i Peking. Jag såg kanske högst tio stycken barnvagnar under hela vistelsen där. Antingen går småbarnen själva eller bär man dem på armen. Bebisar under sex månader såg jag överhuvudtaget inte till.
På Landau finns det minst 20 olika avdelningar som säljer skjortor av olika europeiska och kinesiska märken. Dock inte Arrow. I informationen har man uppenbarligen inte hört talas om detta märke. MM hittar skjortor av märket Nino Ferletti (?) till reapris. Här på de stora varuhusen säljer man inga piratkopior som på marknaderna och alla priser är fasta. Expediterna på Landau ställer gärna upp för fotografering.
Skjortor till Mirrmaken får vi väl köpa en annan dag i den lilla affären, som bara sålde Arrowskjortor, en bit från där Mirren bodde, tänker vi. Det är långt att gå i värmen från Landau till tunnelbanan. Vägen dit kantas av nybyggda affärskomplex och hotell.
På flera håll i tunnelbanan är väggarna utsmyckade med vackra mosaiker. Från Hepingmen Station tar vi taxi till hotellet, jag är ganska trött efter en promenad på cirka fyra kilometer och efter alla trappor upp och ner i tunnelbanan. Det kostar inte mer än tio yuan och det kan det vara värt.
Efter vila och dusch – de närmaste dagarna duschar jag fyra gånger varje dag – går vi och handlar mat på Merry Mart några kvarter från hotellet – vi och något tusental andra kineser. Vi slår på stort och köper en liter konjak för 14 yuan som smakar lite som likör. Alldeles utmärkt. Bröd, smör, ost, juice och yoghurt till sen lunch – utan konjak dock. Som man kan se cyklar många till varuhuset.
Ut igen – det gäller att ta vara på de få dagarna. Taxi till Hepingmen och tunnelbana till Qianmen Street, där man nyuppfört hus i gammal stil och gjort en exklusiv gågata emellan dessa. Gatan och husen är fortfarande under byggnation men H&M har en stor lokal, som redan är i bruk, med massor av skyltfönster. Liksom hos konkurrenten Zara som ligger vägg i vägg.
Vi fortsätter vår promenad med den jättelika affärsgatan Wang Fu Jing i sikte. En lååååång promenad i kvällsmörkret. Största delen av Wang Fu Jing är gågata och det är mycket folk och mycket roligt och spännande att titta på. Det är mest kineser som är ute och flanerar och handlar. Vi ser få västerlänningar. Kanske är det för hett för turister från väst vid denna tid på året. Vi handlar lite kinesgodis – rullar med sesamfrön och honung. De är sega men ganska goda. Vi skippar dock tvärgatan denna gång där de säljer grillade kackerlackor, skorpioner och annat smågodis...
Utanför en shop står kejsaren själv och säger välkommen in. Han är klädd i gult siden – ingen annan än kejsaren fick bära den färgen när det begav sig. Utanför en annan en ganska trött kinesisk kurtisan - geishor finns väl bara i Japan...
Hem med tunnelbana och taxi från Hepingmen. Hade ingen svårighet att somna den kvällen.
PS. fortsättning på Kinaresan följer så småningom eftersom jag ska åka till Stockholm och hälsa på Mirren några dagar och det inte lär bli något bloggat däruppe.
