Officianten för julottan, min goda vän Kirsten som jag samarbetat med tidigare i Ringarum, skulle både hålla i gudstjänsten och sjunga solo med sin vackra röst. Det blev Marias vaggsång och Stilla Natt, som hon och jag framförde till bådas - och även andras får man hoppas - belåtenhet.
Orgelspelet gick också bra med några smärre incidenter, som dock inte påverkade själva orgelspelet. När jag spelade en av psalmerna fick jag registerknappen i handen – jag drog väl till för hårt. Det var registerknappen till mixturen – d.v.s. den stämma som är en kombination av nästan alla stämmor och som är allra starkast – och det var av vital betydelse att den skulle sättas tillbaka på plats. Jag skulle ju inte spela alla psalmer med full styrka…
MM var där och räddade situationen och lyckades trycka tillbaka registratorknappen på sin plats. Däremot såg han inte när en uppklistrad Maria Wiegenlied på kartong föll ner från orgelpallen och la sig snällt tillrätta på pedalerna medan jag spelade Det är en ros utsprungen. Jag lyckades trots detta trampa rätt medan jag kickade noterna fram och tillbaka med fötterna medan jag spelade. MM filmade det hela och såg tydligen inte vilket besvär jag hade. Man kan klicka fram videon till andra versen, för där började problemen.
Här spelar jag en av de vackraste psalmer jag vet, nämligen psalm nummer 122 – Dagen är kommen. En av de många härliga engelska psalmerna som införlivats med 1986 år svenska psalmbok. Här sitter mixturknappen som jag drar ut till tredje versen igen på sin plats till väsnter i bilden.
