söndag 4 september 2016

1321 Om kramar, kommentarer och bloggläsning

Tittade in hos Karin på Åland häromdagen och såg att hon tyckte att det var för mycket kramar i kommentarerna. Jag brukar jämföra bloggen med att brevväxla, så som man gjorde när jag var ung. Man skickade aldrig iväg ett brev utan en hälsning i slutet. Jag själv skrev oftast Kära hälsningar från Ingrid som avslutning.



Jag blev lite förvånad när jag brevväxlade med några engelska (okända) flickvänner - de skrev oftast Love i slutet av breven och dessutom en massa X som jag fick veta betydde kyssar. Jag vill fortfarande gärna skriva något efter jag kommenterat hos någon. Tycker nästan det känns lite oartigt att bara skicka iväg kommentaren utan någon underskrift. I synnerhet som jag inte är döpt till Musikanta utan heter Ingrid i förnamn.

Tycker det bara är trevligt när det står kram efter kommentaren och skickar gärna iväg en sådan också när jag svarar. Om jag får en kommentar utan någon hälsning respekterar jag detta men skriver gärna Ingrid efter, givetvis utan någon kram.

Det var egentligen inte detta inlägget skulle handla om utan att tiden då jag sitter vid datorn blir oproportionerligt lång i jämförelse med annat som jag sysselsätter mig med om dagarna. Jag gillar ju att skriva och inläggen tar ofta många timmar med redigering av mina bilder till dessa. Men till god bloggsed hör ju också att man ska läsa andra bloggar än sin egen.

Min blogglista är väldigt lång och jag får i det närmaste ångest varje gång jag tittar och ser alla nya inlägg som dyker upp. Häromdagen tänkte jag gå in och läsa alla nya inlägg som visade sig i högerkanten på bloggen men efter två timmar hade jag bara hunnit till hälften - jag ville ju skriva en kommentar till alla också.



Så nu tar jag bort min blogglista och går bara in och läser hos de bloggvänner som kommenterar hos mig i fortsättningen. Som väl är har jag inte så många kommentatorer som en del av mina bloggvänner så tiden kommer förhoppningsvis att räcka till för att både läsa bloggar och kommentera.

34 kommentarer:

www.sognafaret.no sa...

For en fin tanke du hadde i dette innlegget. Jeg har også en "lang" liste på høyre side som jeg følger med på. Når de oppdaterer bloggen sin så kommer innlegget på toppen av listen.Innimellom så går jeg inn og sletter blogger på min liste. Blogger som ikke oppdaterer annet en gang i måneden eller så, ikke deler noe annet enn å si at nå var det lenge siden forrige innlegg gitt. Når jeg leste ditt innlegg så tenkte jeg akkurat at nå er det jammen på tide med en runde for å renske opp igjen. En kommer jo innimellom til en blogg ved den tilfeldighet som en har lyst til å følge. Da synes jeg denne funksjonen med at siste oppdatering legger seg på toppen av listen, så jeg slipper å kikke inn på en blogg som ikke er oppdatert på en stund. Jeg følger også opp oppfordringen... Klem fra Lillian ;)

Bloggblad sa...

Jag har väl lite tur då, som har så många bloggvänner som mer eller mindre lagt av. Det blir inte så många att läsa.
Dessutom räknar jag med att det räcker att mitt namn och min bild syns vid min kommentar, så jag skriver sällan mitt namn eller kram eller sånt.
Jag är ju inte en sån som kramas hej vilt... Och kramizar är jag fullständigt allergisk mot!

Annika sa...

Låter bra att ta bort om du får ångest av bloggrollan! Att blogga och läsa bloggar ska ju vara ett nöje snarare än ett krav och när det inte är det längre får man ändra runt.

Jag tänker nog lite annorlunda om listan. Min blogg var ett redskap i min svenskakurs en gång i tiden och bloggarna som jag la till då var en service till mina studerande om de ville läsa mer och annat vardagligt på svenska. Jag har fortfarande den inställningen att bloggarna jag har i rollan är en service till andra eventuella läsare - sånt som jag tycker är intressant och spännande att läsa och tänker mig att andra kan ha nöje av också. Sen får rollan väl delvis fungera som bokmärken till mig själv också så jag ser om något nytt har kommit till i bloggar jag är intresserad av - men jag har aldrig känt pressen att läsa allt eller kommentera på allt.

Vad gäller det där med "kram" i ett meddelande så kanske det är en generationsfråga. Jag skulle förvisso aldrig krama någon i verkligheten som jag inte kände väl och som jag inte visste ville bli kramade (tycker själv inte om det!). Men under hela min uppväxt var det ju oftast så att man undertecknade brev, kort och meddelanden (när email kom) med kram snarare än med "hälsningar" så för mig känns det väldigt odramatiskt att avsluta ett meddelande som inte är ett affärsbrev med "kram".

Men jag brukar titta efter hur andra gör i bloggkommentarerna eller hur bloggaren själv adresserar sina läsare och sen följa kutymen som verkar finnas på den bloggen. Självklart är ju aldrig avsikten med en kommentar eller en slutfras att få mottagaren att känna sig obekväm med alltihop!
Kram ;)
Annika

Pettas sa...

Det fina i sammanhanget att vi som individer kan göra det vi själva vill i de här sammanhangen. Var och en bloggar på sina egna villkor och inte på andras. Jag följer flera bloggar som inte alls följer min och det går bra det också. Ibland kommenterar jag och ibland låter jag bli och inte blir jag ledsen om de inte kommenterar min blogg. Vi har alla vår frihet att göra som vi vill.

Nu har du berättat att du inte tänker kommentera andras bloggar om de inte kommenterar din och jag kramas när jag känner att det känns bra och äkta, oberoende om jag får en kram eller inte själv. Kramar tycker jag om Ingrid men inte när det går inflation i dem och bara för att de ska finnas. Så ser jag på det och det betyder inte att någon ska behöva ta det personligt på något sätt. Jag har förändrat mitt förhållningssätt till kramandet på Internet,inget annat.

Detta med blogglista i kanten betyder för min del att jag gärna lyfter fram andras bloggar som jag själv gärna läser.En rekommendation helt enkelt. Ibland plockar jag bort någon för att de inte har uppdaterat på länge men så kan det hända att jag lägger den bloggen tillbaka igen när bloggskrivaren åter är på gång. Jag slutar sällan följa någon som har långt uppehåll men gör det istället lite mera i kulisserna, så att säga.

Jag önskar dig en fin måndag och många kommentarer! :)



Gunnel sa...

Vissa dagar är det svårt att hinna läsa alla bloggar man vill, men det är ju ingen tidspress. Det jag inte hinner den ena dagen tar jag nästa, även om det då hunnit komma in fler inlägg. Jag har också en blogglista, och det är nog mest för att jag är lite nyfiken och vill veta när mina bloggkompisar lagt till något nytt. Då kan jag snabbt gå in och läsa även om jag inte kommenterar just då. Bloggskrivandet och kommenterandet ska vara lustbetonat och inte kännas som ett tvång, så därför tycker jag det är bra att alla gör som de trivs med. Ha det bra denna soliga måndag.

Musikanta sa...

Lillian:
Välkommen till min blogg och tack för den långa kommentaren. Jag hade nog ca 15-20 bloggar i "rollan" som Annika skriver i sin kommentar ovan. Visste inte att det hette så. I stället för att ta bort en och annan som jag kanske inte är så intresserad av tog jag bort allihopa så att ingen skulle behöva känna sig "bortvald". Förmodligen kommer jag väl att lägga upp en lista på dem som jag alltid brukar följa igen så småningom. Men just nu känns det ganska skönt - jag sitter alldeles för mycket vid datorn än som är bra.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Kramizar får mig alltid att tänka på dansband - Hazze Karlzonzz - eller vad de kan heta :-). Jag vet att du inte är mycket för kramar irl så jag brukar hålla mig på avstånd. Men när det gäller bloggen har jag väldigt svårt att skicka iväg en kommentar utan någon som helst underskrift. Precis som förr i världen när man skrev brev. Men du vet ju i alla fall vad jag heter i förnamn så då behöver jag inte ens skriva Ingrid.

Musikanta sa...

Annika:
Även om jag tillhör en helt annan generation än du håller jag helt med dig. För mig innebär inte en kram i slutet av ett mejl eller en kommentar mer än en informell vänlig hälsning. Och det är så jag tror att alla som skriver "kram" i slutet också uppfattar det.

Har aldrig tänkt på att det kan vara en service till andra bloggläsare med en blogglista på sin blogg. Jag har ju aldrig någonsin tittat på mina bloggvänners blogglistor eftersom jag har haft fullt upp med min egen.
Tack för din många bra synpunkter på detta ämne.
Kram tillbaka från Ingrid

Annika sa...

PS. Jag tror inte det heter "rollan" alls - det är nog bara min svengelska som spökar ;) . Jag tror det kallas blogg roll i engelska blogger och visste inte hur man säger på svenska!

Klimakteriehäxan sa...

Haha vilket sammanträffande! Endera dagen (åtminstone denna vecka tror jag) publicerar News55 en krönika om kramandet som jag skrev för några dagar sen!

Anna/notonmusic sa...

Kan känna igen bloggstressen du skriver om, det känns som om man vill hinna läsa allt som skrivs av de man följer, men jag har fått lov att reducera min goda vilja av samma skäl som du. Det blir för många timmar vid datorn helt enkelt. Så nu blir det lite "ryck-vis" "då och då istället, när jag har en stund över och då läser jag de senaste inläggen. Kan inte hjälpas att man missar ett och annat. Ha en fin vecka! Kram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag tycker att det var bra att du tog upp det här ämnet - jag började ju själv reflektera över det då. Av ren artighet brukar jag för det mesta följa de bloggvänner som ofta kommenterar hos mig - det sitter ju i sedan ungdomen att man svarade på brev när man fick dem. Sedan är det ju alltid så att man är mer intresserad av vissa bloggar än andra och följer dem av rent intresse.

Som jag skrev till Lillian ovan vill jag inte plocka bort någon i blogglistan - gjorde det med några stycken för något år sen med den påföljden att en av dessa blev väldigt ledsen.
Ingrid

Musikanta sa...

Aina:
Kul! Ska gå in och kika i din blogg.
Ingrid

Musikanta sa...

Anna:
Ska se om det funkar med tiden om jag går in och läser bara hos kommentatorerna hos mig. Har gjort precis som du, läst bloggar ryckvis och känt att jag missat en hel del. Sen är det ju några bloggar som alltid är undantagna, som dotterns blogg som jag alltid kollar upp. Man vill ju gärna höra vad som händer med barnbarnen :-).
Kram tillbaka från Ingrid

Karin sa...

Intressanta reflektioner och spännande att läsa om hur olika personer förhåller sig till bloggandet, blogglistor och kommentarer. Det där med att skriva under kommentarerna med en hälsning eller ej har jag nog tänkt att det verkar klappat och klart med kommentarsrutan, som ju börjar med "Karin sa..." (om det är jag som kommenterar). Så jag har väl inte tyckt det finns plats för att klämma dit mitt namn en gång till, egentligen. Men jag har nog inte tänkt särskilt mycket alls egentligen.

Listan över bloggar som jag följer ändrar jag då och då, mest beroende på om bloggarna är aktiva eller ej. Om det inte varit något inlägg på ett halvår eller så går jag in och markerar dem som "vilande" och då syns de inte i min högerspalt. Ingen har protesterat hittills... Men inte sjutton läser och och kommenterar alla bloggar som jag tipsar om. Jag ser det mer som tips till dem som läser min blogg, om andra bloggar som kan vara intressanta.

Oj, oj. Jag ser när jag läser igenom detta att jag nog inte tänkt igenom något alls egentligen, varken kommenterandet eller blogglistan. Det blir som det blir och är som det är.

Men kram i alla fall!

olgakatt sa...

Bloggandet och kommenterandet gör man ju som man vill med, förstås. Det är ju själva idén. Kommentarer är väldigt trevligt liksom jag tycker att det är artigt att svara på kommentarerna. Det är ju diskussionen som är intressant. Har själv inte reflekterat alls över kramande eller icke sådant i bloggeriet förrän Pettaskarin tog upp det.
Min blogglista är också väldigt lång och jag borde verkligen städa I den och ta bort sådana som inte gjort inlägg på flera år!
Här kommer i alla fall en kram till dig ;)

Musikanta sa...

Gunnel:
Jag saknar redan min blogglista så jag lägger nog upp den igen. Men som du skriver, det ska givetvis inte kännas som ett tvång att läsa allting som kommer upp i den. Idag har jag så många kommentatorer så att det tar ännu längre tid än vanligt att gå in och läsa hos alla som jag lovat mig själv, haha.
Ha det gott själv önskar Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Känns väldigt trevligt att få en kram från dig, haha. Tack för din spontana kommentar i detta ämne. Det är ju inte meningen att det ska vara så där logiskt och genomtänkt (fast jag tycker visst att din kommentar är det) det man skriver, då skulle man ju aldrig våga kommentera.

Hos mig står det ju: "Musikanta sa..." och därför skriver jag för det mesta Ingrid efteråt. Jag ska försöka lära mig att skicka iväg en kommentar utan att skriva någonting alls efter, fast det sitter hårt åt.
Kram tillbaka i alla fall från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag tackar dig för kramen med ett stort leende eftersom jag vet att du inte brukar avsluta dina kommentarer med en sådan. Som jag skrev i svaret till Gunnel ovan - jag saknar redan min blogglista så när jag får tid kommer den nog tillbaka. Jag har redan insett att det blir ännu mer tidskrävande (fast trevligt) att gå in och läsa hos alla bloggvänner som kommenterat hos mig. Åtminstone idag, haha.

Jag skulle naturligtvis ha väntat med det här inlägget eftersom jag har vernissage på vårt bibliotek Stinsen nästa måndag och tavlorna (varav ett par inte är färdiga än) ska hängas på torsdag. Så jag hinner nog inte att läsa hos mina bloggvänner förrän till helgen...
Kram tillbaka (för denna gång) från Ingrid

Tove Olberg sa...

Just blogglistan gjorde att jag i dag kommer in då till dig. Jag såg vad ditt inlägg innehöll, jag har just ändrat den till att visa innehållet innehållet. Ditt inlägg är nu läst och jag har fått med mig kommentarer som du fått.
I stället för att skriva ner mina tankar här så kommer jag göra ett inlägg på min blogg. Finemang att du tar upp det Ingrid, efter pettasinlägg som jag inte läst än.
Tumme upp för dina genomarbetade och välskrivna intressanta inlägg, om jag inte besöker ständigt så betyder det inte att jag ändrat min uppfattning.
Kram

Ölandsvindar sa...

Förstår inte att tiden inte räcker till för allt man VILL göra. Jag har varit dålig på att kommentera en tid men det beror på att jag just nu sitter så mycket vid datorn och arbetar med årets hembygdsbok. Det är så skönt varje gång jag kan skicka ett avsnitt vidare till tryckeriet.
Däremellan måste jag sträcka på ryggen lite och då är det förstås flyttfåglarna som lockar. Stränderna är fulla av dem nu. Kramar ja, förr fick man en kram om man behövde det eller hade gjort sig förtjänt av det. Nu kramas det både hit och dit utan större känslor bakom. Men OK då! Jag skickar gärna en kram till dem som jag betraktar som mina vänner så: Kram på dig Ingrid!

Musikanta sa...

Tove:
Ska gå in och läsa ditt inlägg när jag får tid - har brått med att få ordning på mina tavlor som jag ska hänga upp på vårt bibliotek Stinsen redan på torsdag inför vernissagen på måndag. Några är inte färdiga och några behöver ramas in också. Återkommer med bloggläsning efter torsdagen.
Roligt att jag fick en kram av dig igen!
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Förstår att du har massor att göra med hembygdsboken. Sen måste du som ornitolog naturligtvis var ute och fota alla fåglar som flyttar. Det är faktiskt sådant man behöver göra hemma också däremellan som att städa, laga mat etc. etc. Just nu har jag inte tid med någonting utom att måla och göra i ordning mina tavlor till utställningen som jag ska ha här i Söderköping på Stinsen, vårt bibliotek med vernissage på måndag.
Tack för kramen och för att du ser mig som en vän även om vi inte träffats irl.
Kram tillbaka från Ingrid

Ditte sa...

Tack för ett intressant och tänkvärt inlägg. Läste just Toves också.
Vad gäller kramar så kan det säket ha gott inflation i dem och det kan handla om hur man ser saker och ting.
Förr i brev skrev man "med vänlig hälsning" eller kanske "kära hälsningar" och ibland bästa hälsningar.
Jag tycker man gör som man vill och man måste ju inte skicka kramar varje gång om man inte vill.

Att blogga och läsa bloggar ska ju vara ett nöje och något som är givande på ett eller annat sätt och man väljer givetvis vilka man vill läsa och när. Ibkand blir det oftare och ibland mer sällan och andra följer man dagligen.
Men visst är det så att tiden är en faktor, att tillbringa tid vid datorn gör att man ger tid åt det i stället för annat.
Viktigt att hitta sin egen nivå.

Så jag avslutar med hälsningar och kram från Ditte i huvudstaden.


Veiken sa...

Jag gör lite som du! Ibland hoppar jag in hos någon som är intressant och som roar mig. Det ä inte alltid jag slänger iväg en kommentar.
Jag är nog en kramgo person även i verkliga livet. När jag träffar en bloggvän och har skickat kramar länge via bloggen, är det väl dags att ge en "riktig" kram också. Det har jag gjort flera gånger och det har känts bra! Kram på dig Ingrid!!

Gerd ♥ sa...

Ett mycket bra och tänkvärt inlägg, Ingrid!
Jag tänker lite som du, där ibland.

Blogglistan kan stressa, särskilt som det har blivit många länkar i den, men det funkar inte att läsa drygt 50 bloggar per dag och även kommentera där. Jag gör lite hipp som happ och låter bli att ha dåligt samvete.
Nu såg jag din rubrik och blev intresserad!

Och jag skickar gärna med en kram, jag är kramig av mig och har ingen i verkliga livet här hos mig att krama. För visst är det bäst med riktiga kramar!

Kram, Gerd

englundskan sa...

Jag har också svårt för överdriven kärvänlighet oavsett om det är närkontakt eller elektroniskt. Därför brukar jag underteckna mina hälsningar/brev mm men kort och gott MÅ!
För det tycker jag alla ska göra.
MÅ!
k

Musikanta sa...

Ditte:
Tack för lång och trevlig kommentar. Förstår att ämnet intresserar många. När det gäller läsning av bloggar har jag faktiskt råkat ut för att någon varit ledsen för att jag inte har varit inne på den personens blogg och läst. Det var därför jag tänkte att det var lika bra att jag tog bort hela listan. Men jag tänker nog lägga upp den igen med ledning av de kommentarer jag fått på den här bloggen.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Om du visste vad jag blir glad för alla kramar jag har fått i det här inlägget! Det känns gott även om man inte har träffat alla sina bloggvänner irl. Men vi känner ju varandra ganska väl vid det här laget och jag är säker på att en kram inte skulle kännas särskilt konstig om vi träffades någon gång i verkligheten.

Varm kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

VEiken:
Att du är en glad och "kramgo" person har jag förstått länge eftersom jag ofta läser din blogg. Fortsätt gärna med kramandet, jag blir glad när det står efter din kommentar.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Gerd:
Det kanske var ett lite förhastat beslut att gå in och läsa alla bloggar som kommenterade hos mig. Åtminstone i det här inlägget. Så här många kommentatorer brukar jag inte ha i vanliga fall, haha. Har man 50 kommentatorer varje dag är det ju en omöjlighet, du skulle i så fall behöva sitta vid datorn hela dagen och halva natten.
Nej, jag får nog lägga in min blogglista igen och återgå till att kika in hos de bloggvänner som jag brukar kommentera hos.
Varm kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Kicki:
Haha, visst vore det kul om alla skrev bara MÅ i slutet av kommentaren. Men det är du som har hittat på det och det får bli ditt signum. Men visst hoppas jag att du ska MÅ (bra, antar jag).
Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Jag skickar aldrig några kramar men tar gärna emot.
Bloggandet tar kanske mer tid än man tänkt sig. Men vill man ha några besök gäller det att ligga i. Tror jag. Åtminstone som man inte heter Sanna Lundell. Eller åt det hållet.

Musikanta sa...

Hans:
Just nu känner jag mig nästan som en Sanna Lundell. Jag ångrar att jag gav ett förhastat löfte om att gå in och läsa hos alla bloggvänner som kommenterar hos mig. Jag, som för det mesta bara har en handfull kommentatorer har i och med detta inlägg kommit upp i 17 kommentarer mina egna ej inräknade.

Om jag räknar med ca 10 min att läsa och kommentera hos alla skulle jag komma upp i nästan tre timmar och det skulle nog inte räcka med det eftersom jag brukar fila på kommentarerna hos en del. Så nu blir det blogglista igen och gå in och läsa ibland när man har tid.

Angående kramar är det bara bloggdamerna jag skickar kramar till. Bloggherrarna, som jag dock uppskattar väldigt mycket, får inga på bloggen. Fast skulle man träffas irl vet man ju aldrig :-).
Ingrid