Helst ska förstås sommaravslutningen hållas på skolgården och i händelse av regn i den svett och mögeldoftande gymnastiksalen, eftersom de flesta små skolor inte har någon speciell samlingssal att vara i. När det gäller vinteravslutningen är det dock inte lika kristallklart från skolverkets sida. Barnen kan förstås inte vara utomhus i femton graders kyla och snöstorm så kyrkan mitt i byn med julgranar och levande ljus är här ett visst alternativ till gympasalen.
Men julkrubban får dock inte stå framme – något barn kan ju förledas att gå fram och titta på Jesusbarnet som ligger i krubban flankerad av Josef och Maria och fråga vem det är! Framför man ett julspel med sagda personer i huvudrollerna kan skolan bli bötfälld, läste jag i Kyrkans Tidning nr 22. Helst ska inte prästen heller vara med...
När det gäller eventuella psalmer är det fritt fram från skolverkets sida för de två första verserna av Den blomstertid nu kommer, eftersom inte Gud och Jesus förekommer i texten. I denna ljuva sommartid måste däremot vara svartlistad. För den som har glömt texten låter den så här:
I denna ljuva sommartid/gå ut min själ och gläd dig vid/den store Gudens gåvor…
På julen är det svårare att hitta psalmer utan Jesusbarnet, så det är ett dilemma. För är man i kyrkan hör det ju till att man sjunger en psalm i alla fall.
Varför har det blivit så här kontroversiellt med vår fina gamla tradition att ha skolavslutningarna i kyrkan? Man skyller på att barnen som tillhör andra religioner tar skada etc.etc. Vad jag vet har det gjorts undersökningar bland muslimska föräldrar som till allra största delen var positiva till avslutningar i kyrkan eller inte brydde sig. En undersökning som kyrkokansliet gjort nyligen visar att endast 15% av alla föräldrar är mycket eller ganska negativa till avslutningar i kyrkan. Kyrkans tidning nr 22.
Det kan ju också vara roligt för ett barn att få uppleva stämningen i en vacker kyrka och få höra en kyrkorgel för första gången i sitt liv. Eftersom det brukar bli många tillfällen att besöka svenska kyrkan som vuxen vare sig man är kristen, muslim, buddhist eller ateist – t.ex. på bröllop, dop eller begravning – kan det ju vara bra för ett barn att uppleva att kyrkan inte är en farlig plats utan kan förknippas med en odelat positiv upplevelse, som ju en skolavslutning ändå är, oavsett var den hålls.
Det är konstigt att vissa av våra svenska traditioner, som t.ex. midsommarfirande med fylleri och misshandel i sitt kölvatten i många fall, omhuldas så varmt medan man försöker förbjuda andra lugna och trevliga sådana. Någon på BRIS kanske kan berätta om hur många barn som ringer efter jul- och midsommarfirande till dem jämfört med efter skolavslutningarna i kyrkan…
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är…
