Till och med läktaren hade upplåtits för föräldrar och anhöriga. Den brukar alltid vara stängd annars. (Bilderna går att klicka större.)
Gusums kyrka var som vanligt full med föräldrar och anhöriga som hade väntat i över en halvtimme på att deras telningar skulle komma marscherande. När flaggbärarna dök upp utanför kyrkporten började jag spela Äppelbo och under den tågade resten av skolbarnen in i kyrkan.
Klasserna sjöng sommarsånger i tur och ordning
Som vanligt stod sommarsånger på programmet. I Gusum spelade också tre flickor Idas sommarvisa på tvärflöjt och fem elever spelade gitarr tillsammans. Hade inte varit samma nöje att lyssna på kanske om de hade fått stå ute på skolgården eller kanske i jumpasalen…
Tre flickor spelar Idas visa på tvärflöjt.
Rektorn pratade, prästen pratade helt PK (som jag lärt mig av Annika vad det betyder). Alltså ingen risk för skolan att bli bötfälld för religiös påverkan. De barn med lite mörkare hudfärg än de flesta andras, verkade trivas både med att vara med och sjunga i kyrkan och vara bärare av den svenska fanan! De tog i alla fall sin uppgift med stort allvar…
Som avslutning sjöng alla Du gamla du fria så att taket lyfte sig. Den blomstertid nu kommer var naturligtvis med tidigare, men I denna ljuva fick finna sig i att bli ersatt av En vänlig grönskas. Den är nämligen mer PK…
Som ackompanjemang till uttåget – visste inte om innan att det skulle bli ett sådant också – spelade jag Vi gå över daggstänkta berg, fallera. I Ringarum fanns inte Idas sommarvisa på programmet så där spelade jag den som postludium i stället. Jag tycker den visan hör till sommaravslutningen lika mycket som Den blomstertid!
Sommarlovet har börjat...
