Många har frågat mig om jag inte kände skuld över att ta upp en plats på universitet som någon yngre skulle ha fått. Studenterna på språklinjerna är tyvärr så få att man även tar emot sådanan gamla herrar och damer som jag med öppna armar. Bra att veta för den som har funderat på att läsa vidare efter pensionen. Dessutom blir man väldigt väl behandlad - åtminstone i Linköping där jag läste.
På den engelska fristående kursen tror jag att vi var omkring 150 studenter på 20-poängsnivån. (Sen jag slutade har de ändrat poängen till 30 tror jag, men jag har inte hängt med riktigt så att jag skriver som det var förut.) På 40-poängsnivån var vi ca 30 st och på 60-poängsnivån inte mer än 13-14. De som gick vidare till 80 poäng var inte mer än 4-5 stycken. På lärarprogrammet är det förstås fler, men fristående kurser är ju öppna för alla. I alla fall har det varit fantastiskt roligt, både att läsa och att träffa alla trevliga lärare och ungdomar.
25 kommentarer:
Jag upptäckte det härförleden, att de gör så, men sen om man googlar på nåt speciellt, så kan man hitta rätt artikel ändå.
Jag har klippt ur artikeln om dig och sparat bland "urklipp".
Bloggblad: Jag samlar också på urklipp, jag förväntar mig ett nytt att klistra in ganska snart!
Ny layout! Vet du, jag tycker den är snyggare, och den passar dig. Tänkte på förra gången jag var inne här, att det blev mina färger... Ljusgul bakgrund är mer du!
Bloggblad: Kul att du tyckte om min nya färg på bakgrunden. Jag håller på att samla ihop lite frågor om layouten som jag har tills nästa gång vi ses.
Men vad ROLIGT det var att läsa artikeln om dig! OCH grattis!! vad KUL! Peters, min mans, farfar skaffade sig en historieexamen till sin 80 årsdag! Det är aldrig försent!
OCH det är urkul att du fick din fil.kand.
Livets vägar går snirklande och krokigt.. aldrig rakt och självklart! Det kanske var tur att du inte hamnade i Peru..?
Kram..
Ps. Tack snälla, för din omtanke borta hos mig!
Du ser verkligen jätteglad ut! Och jag förstår precis frihetskänslan... NU - ÄNTLIGEN!!!
Men, skuldkänslor för att ta upp plats... en ung människa kan ju hoppa av - eller dö - ska den känna skuld omattutifallatt... Och gäller bara livets roliga för ungdomar? (Det sista var retoriskt, för visst vet jag att många unga verkligen tror att livet är slut nånstans mellan 50 och döden. Och att vi borde sitta hemma och virka då.
Grattis! Men jag tror jag har sagt det forut... och verkligen en kul artikel att lasa! Bra gjort!!
(Jag kan inte begripa att folk har fragat dig om du kanner skuld. Unbelievable for mig. Helt otroligt.)
Annika: Trevligt med en kommentar från dig. Artikeln hjälpte i alla fall den trevliga reportern att komma igång med sin C-uppsats som hon hade börjat på för fyra år sedan och som är det enda som fattas till hennes examen. Hon trodde det var kört eftersom det gått så lång tid sedan hon började. Hon ringde till universitet dagen efter vår intervju och fick klartecken att fortsätta med handledning och allt. Så intervjun kanske har varit till någon nytta i alla fall.
Elisabeth: Tack för att du överhuvudtaget orkar kommentera. Jag tänker så mycket på dig. Det var när jag var som mest deprimerad efter min skilsmässa som jag funderade på Peru, men som väl var träffade jag min nuvarande man istället och stannade kvar i Sverige. Kanske det i alla fall finns någon mening i det som sker trots att man inte kan se någon som helst ljusning i tillvaron just när man är som mest ledsen.
Aurorabuddha: Tack för din kommentar! Här i Sverige ska vanliga människor inte göra ovanliga saker. Är man över 70 ska man definitivt inte läsa på universitetet. Det är ju gratis att läsa på universitet i Sverige. Jag tror att det är därför många frågat om jag inte tog upp en plats för någon annan.
Bloggblad: Virka och möjligen passa barnbarnen. Och stillsamt och förnöjt vänta på slutet. Fast jag var inte ett dugg bättre när jag var 45 år. Då tyckte jag att en dam i min studiecirkel i franska var alldeles förskräckligt gammal. Förstod inte varför hon skulle läsa franska överhuvudtaget. Men som min gamla mamma sa (hon blev 95 år): "Man är ju samma människa inuti".
Hej igen! Jag ville bara kommentera om det du skrev pa min blogg om att se siffror som farger. Ifall du inte kommer tebax och laser vad jag svarade...
Kolla synestesi.se - du ar inte ensam!
Dom har en sida med lankar till artiklar ocksa... himla intressant.
Grattis!! Det ar tufft att ga emot strommen och gora nagot annorlunda i Sverige. Desta mer imponerande att du gav dej sjutton pa att lasa tycker jag!
Anita: Det var lite kärvt i början innan man blev accepterad av studenterna. Först ville dom helst inte ha med mig i grupparbetet men efter ett tag kom de underfund med att jag faktiskt var en tillgång eftersom jag alltid gjorde mina uppgifter samvetsgrant och kom med många idéer. Efter ett tag hade de nästan glömt bort att jag var ett halvt sekel äldre ungefär. Åtminstone behandlade dom mig likadant som kompisarna.
Aurorabuddha: Tack snälla du för kommentaren om siffrorna och färgerna. Jag har varit inne och tittat på synestesi.se som du tipsade. Jätteintressant läsning. Hade ingen aning om att det var andra som upplevde samma saker. Tänk vad man lär sig genom att blogga!
Jag jobbade som Neuropsykolog i Sverige, innan jag flyttade hit - det ar val darfor jag visste det har...
Jag ar glad att du hittade bloggarna och kanske andra "synestetiker" ocksa?
Aurorabuddha: Förmodligen var det därför eftersom jag aldrig har hört talas om det förut. Du måste berätta vad en neuropsykolog gör för något. Jag har en aning om vad en vanlig psykolog sysslar med. Men neuropsykologi är en specialicering som jag inte vet något alls om.
http://blog.graffen.dk/2007/12/07/HowManyLegs.aspx
Ja, alltsa, en neuropsykolog ar en san som jobbar med folk som har... antingen forvarvade hjarnskador av olyckor, eller folk med hjarnskador pga sjukdom, tex tumorer i hjarnan eller demenser av olika slag.
Vanliga arbetsuppgifter ar att testa (kvarvarande) hjarnfunktioner med olika psykologiska test, ge forslag till eventuell kognitiv behandling, och stodsamtal...
Himla intressant jobb, faktiskt.
Aurorabuddha: Tack för din kommentar. Mycket intressant att få reda vad en neuropsykolog har för uppgift. Jag förstår att det måste ha varit ett mycket omväxlande och intressant jobb - men samtidigt krävande och svårt. T.ex. att berätta för anhöriga om patientens tillstånd.
Så imponerad jag blir! Gratulerar!
Jag tycker det är roligt att du har hittat till min blogg, hoppas vi "möts" fler gånger.
Så kul att du tittade in till mig så att jag fick komma hit och läsa artikeln om dig. Jag blir verkligen imponerad.
Jag som har stor anledning att förbättra min italienska borde göra som du, plugga, men inte gör jag det!
En förklaring kanske krävs - jag har en dotter som är gift på Sicilien och där har vi våra enda barnbarn. Mina studier i italienska på 70-talet gjorde att vi semestrade en påsk på Sicilien och det skulle vi aldrig gjort. Där förlorade vi vår dotter till en tjusig italienare.
När det gäller laster, så har jag också haft en släng av datapatiensdille och ännu svårare slog Taipe till. Men sedan jag började med min hemsida, så har de lasterna utbytts i lasten att hela tiden försöka förbättra och utvidga min sida.
Utmaningen att få den här datorn att göra som jag vill, får mig att sitta alldeles för många timmar och testa, testa och åter testa.
Ha en underbar vår!
Kram Ingrid
Stort grattis till din examen! Jag tycker att skam och skuld hör hemma i Vatikanstaten, så strunt i dem som säger sådana saker. Även om Ericson och liknande företag tror att man är slut när man är 30+ har även vi som är lite äldre än så mycket kvar att ge våra medmänniskor. Och mer blir det om vi får möjlighet att utvidga våra kunskaper.
Men nu var det allt ett tag sedan du skrev något, så bra som du skriver hoppas jag att du fortsätter snart! Kanske du har barnbarn på besök?
Jag lägger din blogg i min länklista, du får protestera om du vill att jag tar bort den.
Förresten kan du en sak som jag inte kan: Du kan lägga länkar i texten ...
Marskatten: Eftersom jag inte vet hur man skriver in länkarna till andra bloggare, där på sidan av inlägget i sin egen blogg, har jag sparat din blogg i mina favoriter så länge. Bloggblad ska komma på påsklovet och lära mig hur man gör.Jag läser din blogg varje gång jag är inne på nätet! Bra med boktips.
Ingrid: Trevligt att utbyta tankar med någon som har samma namn som man själv! Du måste berätta om dina barnbarn - talar dom både svenska och italienska? Jag kan rekommendera ett italienskt dataprogram om man inte har tid eller lust att gå på någon kurs. Rosetta Stone - jag har lyssnat på demoskivan och skulle väldigt gärna vilja köpa hem programmet. Tyvärr är det väldigt dyrt så det får väl bli någon sammanslagen födelsedagspresent och julklapp så småningom. Kram tillbaka!
Marianne: Jag är både stolt och glad över att du lagt in mig i din länklista. Om du läser kommentaren ovan så ser du att jag inte vet hur man lägger in länkar till andra bloggare. Du är med i mina favoriter i alla fall. Spännande med nyheter från Egypten, ett land som jag vet väldigt lite om. Med undantag av det som jag läste i konstvetenskapen förstås.
I helgen hade jag två dop, ett bröllop och två gudstjänster att spela på (lång restid dessutom emellan) så det har inte blivit mycket skrivet i bloggen. Resten av tiden har gått åt att läsa andras bloggar och kommentera.Ska försöka samla mig till ett inlägg i morgon.
Vad du är språkbegåvad! Klart man ska ha en plats på universitet om de finns tillgängliga för pensionärer. Ungdomarna verkar ju i alla fall lysa med sin frånvaro så fort det blir lite mer krävande.
Jag är också mycket språkintresserad och har läst en hel del, men med ålderns rätt, börjar jag nu glömma en hel del och det retar mig kolossalt.
Kram till dig min vän
Förlåt, jag glömde ju alldeles bort att gratulera dig till din akademiska examen! Så otroligt duktig och ambitiös du har varit! Du har min aktningsvärda beundran.
Stor grattiskram igen
Kära Eleonora! Jag tror inte jag är särskilt språkbegåvad men jag tycker att det är väldigt roligt med språk. Jag är även intresserad av svenskan och olika dialekter och tycker om att försöka gissa vad människor kommer ifrån.
Sen har man ju nytta av de språk som man har lärt sig tidigare om man ska lära sig ett nytt. Jag tänker mest på engelskan och de romanska språken då.
Att lära sig ett helt nytt annorlunda språk verkar dock helt omöjligt för mig. Läste en termin kinesiska för några år sedan och glömde allt vad jag pluggat in från gång till gång. Där tror jag verkligen att åldern spelar roll.
Skicka en kommentar