I Rhododendrondalen

Ännu en fantastisk dag med strålande sol och värme att se fram emot. Termometern visar bara +6 grader än så länge men de sista dagarna har den stigit till +20 – 25 grader vid middagstid.

Jag tänker tillbaka på förra söndagen, den 18 maj. Då var det +4 grader på morgonen och den temperaturen höll i sig hela dagen. Det var den första söndagen som jag var ledig sen vi kom hem från Italien och det passade bra eftersom Mirren med familj var på besök över helgen.

Ett besök i Rhododendrondalen i Norrköping stod på agendan denna söndag. "Dalen" ingår som en del av Åbackarna, ett älskat promenadstråk på ömse sidor av Motala Ström. Perfekt att svärma i när jag bodde i närheten i min ungdom, numera mer använt som motionsslinga av hurtiga motionärer.

Mirrfamiljen på promenad vid Åbackarna

Inte nog med att det var kallt denna söndag – det blåste också en isande nordanvind, därav alla tjocka ytterkläder. Vi frös och huttrade alla utom Lillmirren, som trivdes alldeles utmärkt med att titta på och klappa några hundar som var ute och gick med sina mattar och hussar. Den lilla andfamiljen med de små ungarna som simmade efter mamman tilldrog sig också hans intresse.

Andmamman med sina ungar

Roligast var det förstås, tyckte Lillmirren, att plocka stenar och jord och försöka stoppa dem i munnen. Mer om Lillmirrens bravader hittar ni här.

Härligt med lite grus att stoppa i munnen

Vi började vår promenad på norra sidan av Motala Ström och efter att ha följt stigen som går utmed vattnet kom vi fram till Femöresbron. För sådär 65 år sedan kostade det nämligen 5 öre att gå över bron och man fick lägga sin peng i en bössa vid den lilla stugan på Norra sidan. Numera är stugan en del av örtagården som man kan gå in i innan man passerar bron och titta på alla växter som är prydligt ordnade i den lilla trädgården med namnskyltar på varje växtplats.

Den prydliga örtagården vid Femöresbron

Mirrmaken med Lillmirren på Femöresbron

När vi gått över bron var vi snart framme i Rhdodendrondalen. Här blommade, som namnet anger, givetvis Rohododendronbuskar av alla slag och färger i överdådig mängd. Vi tog många fotografier framför buskarna, mellan dem och i dem. Om en vecka är allting överblommat och det gällde att föreviga alla tillsammans med de vackra blommorna medan tid var.

Blommande Rhododendronbuskar i olika färger

Lillmirren vill helst gå själv - med hjälp än så länge

Lite till mans började vi bli stelfrusna. Vi stannade inte så länge utan fortsatte längs med Strömmen där ett av Sveriges hårdast bevakade fängelser speglade sig i vattnet tvärsöver. Det är gammalt och slitet och det finns planer på att lägga ner det. Än så länge har inte något beslut kommit om något nytt. Varje gång man har haft planer på att bygga ett nytt någonstans har det lämnats in ilskna protestlistor till politikerna från människor som inte vill ha ett storfängelse inpå knuten.

Ett av landets hårdast bevakade fängelser

Lite längre fram hamnade vi mitt i det vackra Industrilandskapet, som vissa politiker ville riva under 60-talet. Det fick vara kvar som väl och är nu en sevärdhet för turister.

En del av Industrilandskapet med rådhuset i bakgrunden

I en av de gamla fabrikerna har universitetet sina lokaler och en annan fabriksbyggnad har man gjort om till eleganta och dyra bostäder. Snart skymtade vi Fräcka Fröken som var slutmålet för vår söndagspromenad och där tinade vi så småningom upp.

Universitetets Campus ligger i den gamla fabriksbyggnaden