söndag 12 juli 2009

Caspar har kommit till världen


Caspar åtta timmar gammal (Alla bilder utom kaktusplanteringen (?) går att klicka större)

Ett underverk har sett dagens ljus, om nu ett sådant kan se detta. Nämligen CASPAR, som kom till världen till världen onsdagen den 8 juli klockan 7.10 på morgonen på Huddinge sjukhus. Han vägde 3240 gram och var 50 cm lång och var hungrig omedelbart han kom ut!


Mirrfamiljen med den lilla nya familjemedlemmen

Caspar är väldigt, väldigt liten i jämförelse med storebror Casimir. Han har mörkt, lockigt hår, små, små händer och fötter och världens lenaste hud. Men han är som är stark som en mindre björn och kan låta så att man själv inte hör vad man säger.

I fortsättningen får jag kalla Lillmirren vid sitt rätta namn, Casimir, så att man kan skilja på honom och lillebror Caspar. Båda är ju Lillmirrar numera…

Jag hann precis tillbringa en dag tillsammans med Mirren innan hon och Mirrmaken försvann till BB på Huddinge sjukhus påföljande natt vid halvfemtiden på morgonen. Det var bara att gå några trappor upp i huset och inta Mirrens plats i sängen bredvid Casimir, som sov djupt. Halv åtta på morgonen ringde Mirren och talade om att lillebror Caspar hade kommit och att hon måste tillbringa de närmaste dagarna på sjukhuset.

Jag fick alltså ett par intensiva dagar tillsammans med mitt numera näst yngsta och mycket livliga barnbarn. Farmor och farfar och farbror Anders, som bor bara tio minuters bilresa från Mirrfamiljen, kom och hämtade Casimir och mig och körde oss alla till Huddinge sjukhus redan på onsdagseftermiddagen. Där hälsade vi på och beskådade den lilla nya familjemedlemmen.


Caspar sover gott på mormors arm

För att bara vara åtta timmar gammal var Caspar mycket försigkommen, lyfte på sitt lilla huvud och försökte hitta maten när jag höll honom och tittade sedan förvånat upp på mig med stora blå ögon. Sen började han skrika, men tystnade omedelbart när jag gav honom tillbaka till sin mor…

Casimir och jag hade det trevligt under de dagar Mirren och Mirrmaken var borta och gick bl.a. till den stora lekparken och badade och gungade. Denna begivenhet tog hela onsdagsförmiddagen eftersom Casimir var tvungen att stanna på vägen vid varje grävskopa en lång stund tills han sa de förlösande orden: ”Hej då, pa-a!” Då fick jag nådig tillåtelse att gå vidare. Denna första dag hann jag inte laga någon middag åt mig själv.

Casimir vid pianot

På torsdagen avlöste mig farmor och farfar och tog med sig Caimir under några timmar så att jag fick pusta ut och röja upp i huset. Då hann jag även koka lite spagetti och ostsås och äta till lunch. På eftermiddagen var vi åter på BB och hälsade på.

Lycklig mormor

Efter lunch på fredagen kom så Mirren och Mirrmaken och lillebror Caspar hem. Även morfar och morfars kusin Inger från Australien hade tillstött. Casimir var mycket vänlig mot sin bror och klappade och pussade honom, men när morfar, kusin Inger och jag skulle åka hem till Mogata på kvällen, pekade han på mig och sa högt och tydligt: ”Momo babis!”

Sjalen har kommit till heders igen

Jag förklarade då att lillebror Caspar hade kommit hem till honom för att stanna och att jag inte kunde ta med bebisen hem. Då tittade Casimir under lugg på mig och vände sig förväntansfullt till morfar och sa bestämt: ”Moma babis”. Han var mycket besviken när inte heller morfar var beredd att överta lillebror.


Caspar trivdes inte hos någon annan än mamma när han hade kommit hem



Så fort hon tog hand om honom tystnade han...

Alltså är jag nu hemma i Mogata igen, utan ”babis”, tillsammans med MM och kusin Inger från Australien. Igår gjorde vi en utflykt till Floda kyrka, åt pizza och drack kaffe på kaffestugan Fridhem och handlade i hantverksbutiken. Dessutom hann vi med att bese den berömda kaktusplanteringen i Norrköping på hemvägen. Den har Holmens bruks 400-årsjubileum som tema i år.


Den berömda kaktusplanteringen i Norrköping år 2009

Kusin Inger från Australien och jag på en soffa i Carl Johans park


Idag ska vi ta en promenad längs Kanalen och dricka kaffe på någon uteservering, såvida det inte störtregnar, som det började göra igår precis när vi hade hunnit hem. Vi ska också gå och titta efter vad det är för något på gång i Kanalmagasinet. Där brukar det alltid vara trevliga utställningar under sommaren.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Det är sannerligen ett litet underverk! Vilket fin liten kille!

Nu när lillebror har kommit för att stanna kommer väl Casimir att acceptera faktum.

Men du...föddes Caspar verkligen 8 maj?

Grekland nu sa...

Stort grattis till den nya bebisen! Sa underbara bilder. Förstar att du är jättestolt mormor. Kram!

Musikanta sa...

Marskatten:
Tack kära Marskatt för påpekandet! Givetvis föddes han 8 juli och inte 8 maj som är MM:s födelsedag. Det fanns väl i bakhuvudet antar jag. Han kom också tio minuter tidigare än jag skrev från början...

Casimir är fortfarande inte sig själv men har börjat att acceptera faktum. Det kan inte vara lätt när man är van att få all uppmärksamhet från sin mamma och pappa och nu plötsligt måste dela med sig...
Varma kramar!

Musikanta sa...

Grekland nu:
Ja, det är sannerligen ett mirakel som sker varje gång ett litet barn föds...

Han är tydligen lite lugnare än sin bror och har sovit tre timmar i sträck i natt, vilket gjorde Mirren orolig, haha!
Stor kram!

tant lila sa...

Stort o varmt Grattis till mormor och Mirren (o era äkta hälfter)! Vilket vackert barn och vilken ung mormor!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Att barnet är utomordentligt vackert håller jag gärna med om.

Och mormor ser ibland ung ut på kort om hon bara inte blir plåtad i profil så att den ypppiga dubbelhakan och dito mage syns. (Hon tar bort alla sådana kort, haha!)Då ser man direkt att det är en sjuttiotreåring och inte någon sextioplussare...

Men tack i alla fall för den värmande komplimangen!!!
Kramar!

Marianne sa...

GRATTIS och VÄLKOMMEN lille Caspar! En sån snuttebAbis! Duktigt jobbat Mirren! Jag förstår att mormor är lycklig, det formligen strålar om dig på fotot!

Och inte är väl du sjuttiotre!?! Nä, du måste ha räknat fel. Det gjorde jag en gång, jag var ett år yngre än jag trodde, haha!

Jaha, jag kan tänka mig att det blir många resor till storstaden framöver.

Kramar till Mormor och Mirren!

Musikanta sa...

Marianne:
Tack för grattishälsning till lille Caspar!

Vad beträffar min ålder kan jag tyvärr inte få åren att bli färre hur jag än räknar...

Det enda tråkiga med att vara så gammal är att jag statistiskt sett har mindre tid kvar att leva än andra som är yngre.

F.ö. har jag väl aldrig haft det så bra som jag har det nu, med undtantag av att jag möjligtvis är lite tröttare än förr och inte kan dricka en halvliter vin utan att känna det dagen därpå...

Som min mamma alltid sa när hon var över 90 och folk frågade hur det var att vara så gammal. "Man är ju samma människa inuti". :-)

Ja, det blir kommer bli många resor med Swebus framöver, det är jag säker på. Det är därför jag har sagt upp alla mina körer, så att jag inte ska vara bunden utan kan resa när jag vill.
Många kramar!

Miss Gillette sa...

Grattis! Han är jättegullig. Men jag tycker det är så kul att alla heter nåt med Mirr-! Kan du inte kalla nyfödingen för Minimirren? Själv är du ju både Mirrmor och Mirrmormor, det är så skojigt och rart att jag måste fnissa.

Bloggblad sa...

Miss G: Haha... minimirr! Bra.

Det var ett rejält reportage, bäst är ju du på fotot med bäbisen!

Mirrmaken är så otroligt lik sin svärfar att jag blir full i skratt.

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Hade tänkt att kalla honom Minimirren från början. Men eftersom Mirren själv skriver ut de riktiga namnen i sin blogg så verkar det lite fånigt att inte göra det också.

Det är ju stolt klingande namn båda två! Det där med Mirrmor och Mirrmormor köper jag direkt! Tänk att jag inte kunde komma på det själv...
Kramar!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Må vara att han kanske påminner om MM något lite till utseendet, men definitivt inte till sättet, haha!

Något mer olika personer får man leta efter som du vet...

Eleonora sa...

Grattis lilla dubbelmormor! En så fin liten pojke det blev! Pojkarnas namn låter österländskt, stämmer det? Inte helt vanliga svenska namn precis.

Mirren ser ut som en nyponros där hon sitter på BB med lillen i famnen. Hon måste vara jätteglad att det hela är över och att det har gått så bra.

Bilden på dig och babyn är så underbart söt och fin! Förstår dock att det kan ha varit jobbigt att ta hand om Casimir ensam. Små 2-åringar vet minsann vad dom vill ha och hur allt ska vara "som mamma gör det". Nu blir väl resorna fler och oftare till Stockholm. Det finns ju saker som lockar, om man säger så!

Ha det riktigt gott och bra söta Ingrid och än en gång - Varmt grattis! Kramisar

Musikanta sa...

Eleonora:
Tack för din långa och rara kommentar! Man blir så glad när sådana kommer!

Mirren har alltid gått sina egna vägar, t.ex. vägrade hon att sätta på sig jeans under hela sin skoltid...

Därav de lite ovanligare namnen. Men Casimir heter alltid äldste sonen till S*te*ge*bo*rgs egendom nästgårds, så det namnet har inte varit främmande för mig eftersom jag har haft C. junior som elev i klassen i Mogata. Och Caspar är inte heller så ovanligt numera.

Jag skulle gissa att Mirren föll för Casimir för att hon själv alltid haft sitt smeknamn. Vi kallar honom också alltid för Casimirren...

Och med Caspar så behöver hon ju inte ändra märkningen till dagis på brorsans tröjor när han växer i dem. Om de inte är utslitna vid det laget förstås!

Jag har "sagt upp" mig från mina körer så att jag inte ska vara så bunden i höst. Vill gärna kunna resa till Stockholm och hälsa på när det behövs.

Ha det gott och varma kramar/M