lördag 24 oktober 2009

Höstutflykt till Öland

Jag hoppar över fredagstemat denna vecka. Det blir ändå ett inlägg fyllt av oktoberfärger och dofter – och höstkänslor. Vi har nämligen varit på Öland några dagar i början av veckan, MM, Mirren, Lillmirren, Minimirren och jag. Detta fantastiska landskap som är så olika under sommar- och vinterhalvåret.

(Bilderna går att klicka större)

Nu – i motsats till i somras – var det nästan ingen trafik på vägarna och skyltarna med ”Stängt” hängde lite överallt över caféer och restauranger. Inte heller såg man särskilt många människor som var ute och rörde på sig. En och annan, som promenerade med sin hund, såg vi när vi åkte hem sent på tisdagseftermiddagen – annars satt väl de flesta inomhus och åt eller tittade på TV.

Mirrfamiljen är nyblivna ägare till ett sommarhus på Ölands östkust, några mil norr om Borgholm. Jag, som alltid är nyfiken och älskar Öland, ville naturligtvis passa på att åka ner och inspektera sommarhuset - eller husen, eftersom det finns tre stycken på den sjutusen kvadratmeter stora tomten – innan det kanske blev omöjligt att ta sig dit. Och jag ville gärna se var vi skulle bo några veckor nästa sommar, MM och jag…


Det största huset där vi övernattade, ligger bara femtio meter från havet. Det byggdes på sextiotalet och då hade inte lagen om att man inte fick bygga närmare stranden än trehundra meter på Öland ännu trätt i kraft…


Nedanför tomten
, som är omgärdad av stenmurar, sträcker sig strandängen ända ner till vattnet. Går man lite till vänster ligger där en fin liten sandstrand där man kan bada ganska ostört eftersom närmsta granne är några bondgårdar någon kilometer bort. De hus som man ser på bilderna i fjärran är antingen båthus eller hus som står tomma på vintern och hyrs ut till sommargäster på sommaren.


Och så kossorna förstås, eller stutarna som vi upptäckte att det var när vi tänkte gå in och klappa dem. Jättelika vidunder av skotsk Gallowayras som går ute året om, snälla men nyfikna enligt en skylt vid en av elgrindarna…


Det var inte lätt
att hitta fram till huset sent på söndagskvällen i beckmörkret, eftersom vägen dit sista biten, egentligen inte är någon riktigt väg utan bara lite grus lagt ovanpå marken här och där. Som tur var hade vi med oss ficklampor. Mirren hade bara varit där två gånger tidigare när det var ljust, men efter lite felkörning ut i strandängen hittade vi dit till slut…


Mirren hade varit förutseende och lagat mat som skulle räcka till alla i minst tre dagar. Så när vi fått igång elen så var det bara att värma crêpsen med kantarellstuvning. Däremot tog det ett halvt dygn att värma upp hela huset, men vi sov gott i tröjor, långkalsonger och sockor den första natten…


Från det stora fönstret i vardagsrummet kan man se havet. Ett femtiotal meter ut i vattnet finns ett litet skär med stora stenar omkring. När vi tittade ut genom fönstret efter frukosten, satt det två stycken stora fåglar där, alldeles stilla. MM hade tagit med sig sin kikare och då såg jag att det var två havsörnar. För mig var det en upplevelse eftersom jag aldrig sett havsörnar på så nära håll förut. Det var en imponerande syn när de plötsligt lyfte och flög iväg…

En råbock hoppade också fram ur buskaget framför huset, när vi satt där och tittade. Helt orädd stod han en stund och lyssnade och gick sedan lugnt därifrån. Mirrmaken har börjat att röja upp i detta, som har fått växa sig vilt och mäktigt under årens lopp. Det tog två hela dagar för honom att få passagen på fotot fri från träd och buskar så att man kunde se havet från fönstret…


Vädret var inte det bästa – lite duggregn och grå himmel och grått hav - men vi promenerade förstås ner till stranden efter lunch och Lillmirren fick ägna sig åt sin favoritsysselsättning – att kasta stenar i vattnet. På ena sidan tomten ligger ett majsfält och där kunde han också plocka majskolvar som blivit kvar efter skörden. Minimirren hängde med i sjalen under alla promenader och tittade sig nyfiket omkring när han inte sov...









Man blir trött av att vara ute i friska luften halva dagen...


Att få ha denna underbara natur alldeles för oss själva i några dagar och bara dela den med de tunga stutarna, fåglarna och fladdermössen var en underbar upplevelse.

På tisdagseftermiddagen när vi skulle åka hem, kom solen fram en liten stund så att vi kunde ta några foton av det blå havet och naturen med alla sina höstfärger som det ännu fanns något kvar av.


Huset ligger på en stor udde så att man kan se både soluppgång och solnedgång från detta.


10 kommentarer:

Eleonora sa...

Jag säger bara det - SÅ UNDERBART med alltihopa!!!!

Bloggblad sa...

Åh, vilket härligt ställe! Gudomligt vackert. Då förstår jag varför det var så tyst från dig. Jag trodde det var den här helgen ni skulle åka ner dit.

Ebba Christina sa...

Åh så underbart. Jag tillbringade några sommrar utanför Byrum som ligger några mil norr om ert ställe. Öland är fantastiskt....kram...../Ebba

Musikanta sa...

Eleonora:
När det är så vackert så här års kan man ju tänka sig hur det är på våren när orkidéerna blommar...
Många kramar!

Bloggblad:
Nej, det var ju inte precis någon tid för bloggande där nere...
Jag är glad att vi fick en halv dag med några solglimtar så att vi fick se lite blått hav!

Ebba:
Jag räknar med att ta med mig mina akrylfärger och lite dukar till våren...
Landskapet inspirerar till måleri - inte så långt ifrån fanns några vackra väderkvarnar...
Jag förstår att du räknat ut var stället ligger eftersom du har varit i krokarna. Jag vill inte tala om den exakta positionen eftersom det ligger lite ensligt, och man vet ju aldrig...

Varm kram och tack för senast! Mina damer i VIS-kören beundrade ditt smycke som jag hade på mig idag!

Marianne sa...

Det låter helt underbart! GRATTIS till Mirrfamiljen som har hittat ett så fint ställe! Där kommer ni att få många sköna stunder.

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Jag ska vidarebefordra ditt grattis om en liten stund när jag ska ringa Mirren. Visserligen är det mycket arbete som återstår innan det är färdigrenoverat (den förre ägaren började men hann inte avsluta) men de har vanan inne.

De har renoverat två hus och två lägenheter innan detta...
Fast då hade de inte två barn under tre år förstås! Få se om mormor och morfar kan hjälpa till med att vara barnvakter i sommar åtminstone...
Varm kram/M

Grekland nu sa...

Vad härligt det låter (och ser ut på dina fina bilder)! Det är ju tur att Mirren kommer att behöva lite barnvakt... Det var minst 20 år sen jag var på Öland, skulle vara roligt att få återse denna trevliga ö snart.

Eleonora sa...

Mitt-i-veckan hälsning till dig. Kramis

Mirren sa...

Grekland nu:
ja, visst är det tur så man kan få komma till Öland och njuta av den underbara naturen. Det ser nog ungefär likadant ut nu som för 20 år sedan! Det är ju byggförbud nära stränderna...
Kram!

Eleonora:
Tack för hälsningen!
Varm kram tillbaka!

Musikanta sa...

Grekland nu och Eleonora:
Jag skrev kommentaren från Mirrens dator i Stockholm - det var därför det står att kommentaren är från henne. :-)
Kramar till er båda från Musikanta