Nya fotbollen - bilden från nätet, går att klicka större.När jag var i femton-sextonårsåldern hade jag sällskap – som det hette då – med en pojke som var fotbollsfantast och en av IFK:s allra mest hängivna supporters. Han var också den som introducerade mig i jazzens förtrollande värld.
Jag var med honom vid något tillfälle på fotbollsmatch. Norrköpings IFK var då ett framstående fotbollslag med stjärnor som Gunnar och Knutte Nordahl, Nisse Liedholm och Bajdoff. Varje år på femtiotalet kämpade man om segern i allsvenskan med Malmö FF – som vann de flesta gångerna vill jag minnas.
Gunnar Nordahl - bilden från nätetJag tyckte det var urtråkigt med fotboll. Inte begrep jag mycket heller. Ibland fick man kasta bollen också i stället för att sparka. Ibland sparkade målvakten ut bollen och ibland kastade han den. Fotbollsterminologin var också förvirrande, back, center och straffområde, mittfältslinje…
Särskilt off-side var något mycket konstigt. Min pojkvän upplyste mig om att det betydde att man måste springa runt målburen en gång innan man fick göra mål fast jag såg aldrig någon som gjorde det…
Nisse Liedholm - bilden från nätet
Under de följande 40 åren tror jag aldrig att jag såg på fotboll en enda gång på TV. Men så plötsligt – för tio år sedan - vaknade intresset. Ja, inte så att jag bänkade mig på Parken och gick på fotbollsmatcher, men jag började titta på elitfotbollen i TV, på VM- och OS-matcher. Och så småningom började jag lära mig mer om vad som hände på planen.
Numera ser jag när det är off-side och när det ska bli inkast eller hörna. Jag njuter av de fantastiska spelarna och deras skicklighet och blir upprörd när någon sparkar någon på benen utan att vara i kontakt med bollen. Jag blev också besviken när den stilige Kaka i det brasilianska laget visades ut. Sen är det jätteroligt när ett otippat lag vinner mot någon av de stora kanonerna…
Kaka, bilden från nätetFör visst är de härliga att titta på, de här unga, vältränade gossarna som aldrig ger upp! Jag är full av beundran över att de orkar springa så fort, så länge och så mycket. Jag som blir andfådd efter tio meters språngmarsch!
Men MM tröstar mig och säger att det inte är så konstigt eftersom de inte gör annat än spelar fotboll. Och så har de bra betalt också. Jag får nöja mig med det och ser fram emot nästa match med min idol, the one and only Ronaldo…
Ronaldo - bilden från nätet.
7 kommentarer:
Fotboll tittar jag inte på. Däremot, när jag hade en kille som gillade speedway, blev det många lördagseftermiddagar framför tv:n med sånt.
Jag är så pass lite intresserad att jag inte visste förrän minst 25 år efteråt att jag var hemma hos Gunnar Nordahl när han bodde i Nrkpg och kompisen var ihop med sonen där ... kände igen honom i tv en gång, och min son blev helt hysterisk att jag inte hade vett nog att be om autograf...
Bloggblad:
Han var en stor kändis redan då - åtminstone i Norrköping. Han blev ju ett av de första proffsen i Sverige när han köptes till Milan i Italien. Sen återvände han väl hem när han blev gammal, vill jag minnas.
Förstår sonens reaktion senare - han (Nordahl)räknas ju till fotbollens giganter (heter det ju i sportsammanhang, haha).
Nej fy så trist med fotboll. Jag är så glad att jag är given en man som inte heller är särskilt intresserad, hans intresse är Formel 1 och det står jag lättare ut med. De gapar inte och skriker så mycket i det. : )
Och hade det varit någon annan som hade skrivit om fotboll så hade jag inte läst, men hos dig läser jag för du skriver så bra.
Kram!
Jag tycker att det är kul att titta på fotboll och gör det gärna. Min man blir så nervös när Sverige spelar så då sitter han i ett annat rum. När nu inte Sverige är med i VM klarar han av att titta, så då har jag lite sällskap framför rutan.
Marianne:
Haha, jag lovar att inte skriva mer om fotboll...
Jag har kanske blivit lite gumsjuk eftersom jag tycker om att titta på de här unga snygga killarna, som är så duktiga...
Kramar!
Eva:
Jag är glad att Sverige inte är med. Då hade det varit blodigt allvar... Nu är det bara ett skådespel och en underhållning.
Såg matchen mellan Spanien och Honduras igår och imponerades av spanjorernas skicklighet. Det ska bli spännande att se hur det går i fortsättningen...
Varm kram/M
Jag frågade honom: "Spelar du fotboll?" när jag såg en hel vägg full med inramade diplom... kompisarna som var med fick ett skrattanfall, jag förstod alltså redan då att jag borde ha vetat vem han var, men det visste jag alltså inte förrän många år senare.
Men - varken Calle eller Thomas har den blekaste aning om varför jag var glad och impad när jag hade varit på kurs och träffat Eric Ericson och Cecilia Rydinger Ahlin...
Skicka en kommentar