Från mitt liv som kantor 20

Min sista friluftsgudstjänst för året äger rum på Arkö hos Eva Wahren, min gamla klasskompis sedan flickskolan. Hon är en frejdig skärgårdskvinna numera, som lämnat det mondäna stadslivet för tillvaron på skärgårdshemmanet mitt på ön. Där bor hon permanent med sin Fredrik, född och uppvuxen på Arkö.

Segelsällskapets hus i Arkösund, gammalt grosshandlarsommarnöje. (Bilderna går att klicka större)

Det är tredje året som jag är med som kantor härute. I år är det mer än vanligt med folk, som kommit för att vara med på gudstjänsten. Några är sommargäster från ön och har inte slutat semestern än, men de flesta är Vikbolandsbor från Jonsbergs församling eller Rönö församling, som gränsar till Jonsberg.

Glada damer på väg från Arkösund ut till Arkö

MM på båten, mitt stöd på alla friluftsgudstjänster. Han fixar synten och bär och kånkar på det mesta...

Vi var så många att vi inte fick plats i den ordinarie båten. Som väl var ställde denna båt upp också med kort varsel

Traktorbilen står och väntar på oss när vi stiger iland för att köra upp de tunga grejorna och personer som har svårt att gå. Det är cirka en kilometer från bryggan att gå upp till hemmanet, där vi brukar sitta utanför ladan.

En hjälpsam kille kör upp grejorna och ett äldre par till gården

Det är cirka en kilometer att gå innan man kommer fram till skärgårdshemmanet

Inte många passerar anslagstavlan som är uppställd vid den lilla vägen utom fåren - och så vi förstås idag

Skärgårdshemmanet där Eva och Fredrik bor

I ladan plockar MM upp synten och andra damer fikabröd och goda sockerkakor, som Eva bakat. Termosar med kaffe och nybryggt te ställs fram – något man inte är bortskämd med i kyrkkaffesammanhang. Man får vara tacksam om det finns tepåsar att tillgå…

Synten och jag på sin plats i ladan

Än har gudstjänsten inte börjat

Psalmböcker delas ut, Eva hälsar välkommen och berättar om Arkö, som från början var uppdelad på nio hemman som försörjde sig på jordbruk och fiske. Nu är det bara här som någon bor permanent. Alla övriga har övertagits av sommargäster.

Eva hälsar välkommen och Pär lyssnar

Komminister Pär Lindroth är det som håller i gudstjänsten. Vi får lyssna till evangeliet som handlar om att förvalta de gåvor som vi fått och detta utvecklas suveränt av Pär i sin predikan.

Av dem som har fått många och rika gåvor, fordras det mycket, får vi höra. Man måste förvalta sitt pund väl och inte ligga på latsidan. Jag, som fått gåvan att bli musikalisk och fått chansen att lära mig spela orgel och piano känner mig lite skyldig eftersom jag inte övar så mycket som jag borde. Bot och bättring behövs…

När stolarna tog slut gick det bra att slå sig ner på berget

Sommarpsalmer förstås och O store Gud som avslutning. Passar bra i det vackra vädret. Efter gudstjänstens slut förser sig alla från det uppdukade kaffebordet inne i ladan.

Kakorna går åt som smör i solsken...

Tiden går fort när man har trevligt, och snart är det dags för uppbrott. Eva kör vår synt med tillbehör och alla psalmböcker och några äldre damer, som har svårt att gå ner till bryggan och den väntande båten. Utan en sådan här traktorbil kan man inte klara sig härute.

Eva kör själv ner prylar och damer till bryggan när vi ska hem

Inga-Stina och hennes man Hans, gammal präst, vill gärna ha ett kort från gudstjänsten

När vi stiger iland faller de första regndropparna. Vi har haft tur som har haft solsken under hela förmiddagen.