tisdag 22 mars 2011

Frisläppt ur fängelsehålan

När Mirren var i fyraårsåldern fick hon en docka och en dockvagn i present. Dockan var mycket populär vid den tiden och döpt till Skrållan redan i affären. Förutom att kunna säga ”Mamma” kunde hon också säga: ”Jag vill ha plättar” och ”Nu är jag snäll igen”.
Skrållan tillsammans med Dolly. (Bilderna går att klicka större).

Det var en ganska stor investering för oss då eftersom jag gick med B-avdrag på speciallärarlinjen i Linköping och MM :s lön var mycket blygsam. Dessutom hade vi höga amorteringar på vårt nyköpta lilla hus i Söderköping.

När Mirren hade tagit av det sista presentpapperet och vi hade lagt Skrållan i hennes famn tittade hon stort på oss och frågade: ”Vad ska jag göra med den här?” Vi bäddade ner Skrållan i dockvagnen och där fick hon ligga tills några kompisar kom hem någon gång och ville leka med henne.

Sedan vi flyttade till Mogata 1990 har Skrållan sovit oavbrutet i en av klädkamrarna. Hon är således mycket väl bibehållen. När vi hade besök av Mirrfamiljen på nyåret hittade dock Casimir Skrållan och dockvagnen och körde ut henne i ljuset. Eftersom vi har ett enplanshus gick det bra att promenera med henne inomhus.

Skrållan utanför huset för första gången i vår

När familjen hade kört iväg till Stockholm igen på nyårsdagen hittade jag dockvagnen tom i det kombinerade sy-, stryk- och leksakslåderummet. Ingen Skrålla så långt ögat kunde se. Jag letade lite halvhjärtat efter henne, men tänkte att hon dyker väl upp när jag städar nästa gång. Det gjorde hon inte. Hon fanns ingenstans trots att jag tittade under alla sängar, i alla garderober och övriga krypin och bakom alla möbler.

Visst tänkte jag på att be Mirren fråga Casimir om han visste var hon var, men jag glömde alltid bort det. Men efter middagen i lördags kom Casimir plötsligt dragande med dockvagnen. I den satt Skrållan. Vi undrade förstås var han hittat henne. ”Hon har varit i fängelsehålan”, förkunnade han högtidligt. ”Men ville komma ut”.

Det visade sig att han stoppat in Skrållan i vår gamla torktumlare, som inte fungerar, men har fått stå kvar i groventrén på grund av att vår nya inte hade samma mått och inte gick in i det tomma utrymmet.

Fängelsehålan

Casimir är mycket fascinerad av fängelsehålor, som påträffas lite varstans i barnlitteraturen, bland annat i filmen Skönheten och Odjuret, som han är mycket förtjust i. Skrållan får nu återgå till sin skönhetssömn i klädkammaren. Det kan hon behöva efter nästan tre månader i fängelsehålan...

18 kommentarer:

Annika sa...

HAHA, stackars lilla Skrållan!!
Men vad FIN hon är efter all dessa år!!
Jag minns den dockan!! Just vad hon sa, och hur det lät.
Jag hade en nästan likdan dockvagn som mirren, och SOM jag älskade den!!
Dockvagnen är också så väl bibehållen, din alltså. Wow, jag har knappt en enda pryl kvar fån min barndom för vi lekte väl sönder dem på hårdhänt sätt :-)
KRAM!!

Äventyret framtiden sa...

En riktig solskenshistoria.
Allt kommer fram som inte är i tjyvahänder brukar man säga på Åland:). Fängelsehålan!!;), visst är barn för härliga.

Kramar!

Marie A sa...

Fängelsehålan, underbart.
Vilken fin bild på vårdagjämningshimlen.
Kram
Marie

Musikanta sa...

Annika:
Mirren lekte aldrig med dockor vad jag kommer ihåg. Det är väl därför Skrållan är så välbevarad som hon är. Tyvärr har hon tappat talförmågan annars, är det inget fel på henne.
Många kramar från Ingrid.


Karin:
Jag hade aldrig någonsin tänkt på att titta där, så om inte Casimir något hade behagat befria Skrållan från "fängelsehålan" hade hon nog fått vara kvar där för evigt. Men NU vet jag bättre tills nästa gång något försvinner mirakulöst :-)!
Många kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Marie:
Kul att du kommenterar!!! Ja, för en gångs skulle hade jag kameran redo. Solnedgångar försvinner ju så fort annars...

Inte har jag tänkt på att en torktumlare kan bli en fängelsehåla förut - man blir ständigt överraskad av barnens fantasi!
Vi ses snart.
Kramar!

Miss Gillette sa...

*skrattar*

Jag hade inga dockor över huvud taget som liten. Jag ville inte ha några för jag fattade inte vad man skulle ... ja ... göra med dem. Det var mjuka djur och bilar som gällde. Mitt livs första docka var en liten ful men hjärteknipande sak som jag köpte på loppis för kanske fyra år sen. Mitt livs andra är en paaapi (=Barbie) som jag fick i julklapp av min yngsta dotter förra julen enligt principen "ge bort det du helst vill ha". Så nu har jag nog faktiskt precis allt.

olgakatt sa...

Kanske lika bra att Skrållan tappat talförmågan - "Nu är jag snäll igen" är nog inte PK längre, haha! Kanske tappade hon den efter sin långa vistelse i fängelsehålan, det skulle nog vem som helst göra. Eller så är det bara batteriet...

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Du är lik Mirren i det fallet. Hon hade också en del gosedjur som hon ville ha med sig. Men jag tror aldrig hon lekte med dem särskilt.

Ditt hjärta måste ha svämmat över av kärlek när du fick barbien i julklapp av din yngsta...Hon fick kanske hjälpa dig med att sköta om den?

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag tror att hon tappat den före fängelsevistelsen. Det där med att hon ville ha plättar kanske också skulle vållat en del bekymmer. Visserligen äger jag en plättlagg, men i alla fall...

Så det blir nog inget nytt batteri. Och så kunde hon ju inte säga "pappa" heller vilket hade varit med adekvat i sammanhanget.

Bloggblad sa...

Haha... det skulle nog aldrig en flicka ha tänkt ut... fängelsehåla till dockan.

Skulle inte förvåna mig ett dugg om Cecilia var en av dem som lekte med dockan, hon har i alla fall fört dockleken vidare till nästa generation. L bar omkring på en ettåring i lördags (med viss ängslig assistens från en av mormors händer) och tyckte att det skulle vara kul med en lillasyster (vilket hon förmodligen aldrig får.)

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag vet inte varför killar har sådan fascination för vad som är "lite läskit" som Casimir uttrycker det.

Han är t.ex. helt uppslukad av Mårran, trots att han går och gömmer sig varje gång hon kommer fram på Muminfilmerna. Vill alltid läsa om Mårran i böckerna...Du kanske har tittat på Mirrens videosnutt om hur pojkarna leker "mårran kommer"...

Skrållan får väl sova i väntan på en eventuell lillasyster till sommaren. Nu vet jag ju i alla fall var jag kan hitta henne om hon försvinner någon mer gång!

Mirren sa...

Bloggblad: Jag tror att du har rätt i att Cecilia lekte med Skrållan. Så vitt jag kommer ihåg var det _bara_ Cecilia som någonsin lekte med den. Själv kommer jag ihåg att du sydde en liten påse till mig. Den tyckte jag om. Jag var väldigt fascinerad över de fina kläder som du sydde åt Cecilia. Själv gick jag mest klädd i de kläder som jag ärvde av grannarna, vilket jag aldrig lidit av vill tilläggas.

em sa...

Vilken tur att han inte fängslade sin bror!
säger
Margaretha

Musikanta sa...

Mirren:
Haha, visst har du lidit av det, kanske inte när du var så liten...
M&P

Margaretha:
Som tur är är Caspar stor och kraftig för sin ålder och kan säga ifrån. Är inte säker att han skulle fått plats i torktumlaren. Men jag får nog låsa dörren dit där den andra torktumlaren som fungerar står för säkerhets skull när de är här på besök nästa gång...
Kram

Eleonora sa...

Vilken go och gullig historia! Han har ju sant den lille Casimir - det är ofta fängelsehålor i sagorna. varför egentligen??

Mina utsorterade böcker hamnar också i s k fängelsehåla dvs en mindre utnyttjad bokhylla. (så länge det finns plats) ALDRIG att jag skulle slänga en bok! Syndigt tycker jag när en författare kanske brottats med att få till en bra mening och så faller konststycket i soporna. Nä nä inte jag inte. Ibland går vissa böcker till Lions marknader.

Ha det gott och go kram.

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag är också uppfostrad (tyvärr) med att aldrig slänga en bok, vilket gör att huset svämmar över av böcker. Man borde ju kunna slänga en bok likaväl som man slänger en tidning. Där är det ju ofta duktiga "författare" till artiklarna som går i soporna.

I sagornas fängelsehålor räddas alltid den instängde till slut av någon prins och slutet blir lyckligt. Lite extra spänning även för små barn, antar jag.
Ha det gott själv och kram från Ingrid.

Ailas sa...

Kul berättelse från barnens värld. Den visar också vilken koll han hade få Skrållans fängelsevistelse. Undrar vad hon hade gjort för att få detta straff?

Själv hade jag bara en docka när jag var liten. En s k blunddocka med fina kläder. Hon fick alltid sitta på en hylla, för henne lekte jag aldrig med. I stället gjorde vi dockor av glasspinnar o dyl och sedan sydde vi kläder till dem. Vill minnas att vi hade typlappar överallt sedan.

Trevlig kväll!

Musikanta sa...

Ailas:
Jag fick också en fin och dyr blunddocka när jag var fem år. Men den ska jag berätta om så småningom. Tack för tipset!

Det lustiga är att Mirren talade om att jag VISST hade ringt och frågat om Casimir möjligen visste var dockan var. Hon hade i sin tur frågat sonen, men han hade tigit som muren, haha...
Ha en bra dag önskar Ingrid