St.Paul-de-Vence och Marc Chagalls grav.

Bilderna går att förstora för detaljer.

I min lilla utmärkta guidebok Provence & Côte d'Azur läste jag att Marc Chagall ligger begravd på kyrkogården i St.Paul-de-Vence. Här nere säger man förresten bara St. Paul. Ytterligare en anledning alltså att resa dit, eftersom Chagall är en av de konstnärer jag tycker allra mest om. Under en tid bodde Chagall i Vence, några kilometer från St. Paul.

Den gotiska kyrkan är från 1100-talet och där hittade MM också en minst sagt mycket märklig gravsten. Något för den latinkunnige att tolka…

Den gotiska kyrkan byggd på 1100-talet.

 Verkar helt fantastiskt att gravstenen är från 1077, men årtalet står faktiskt på stenen. Lättare att läsa när man vet att V för det mesta står för U.

Vägen ner till kyrkogården gick genom de trånga gränderna med sitt utbud av konst och kläder. Väl framme vid kyrkogårdsmuren hade vi en strålande utsikt över bergen och dalarna ner mot Medelhavet.

Ytterligare en skulptur att ha hemma i hallen eller i trädgården...

Här fick jag inte fota, men farbrorn till höger hann inte fram för att avvärja det.

Här kunde man handla designat bröd...

...och här inte alltför dyra dockor.

Lite färg på frukostbordet piggar upp!

På kyrkogården - eller hellre kyrkogårdarna - eftersom de var tre stycken nedanför varandra, strålade solen obarmhärtigt utan minsta tillstymmelse till skugga. Hade vi tittat lite mer noggrant innan vi steg nerför trappan, hade vi upptäckt Chagalls grav direkt. Nu gjorde vi inte det, vilket hade till följd av att vi letade igenom alla kyrkogårdarna under en timme ungefär.

Hade vi tittat lite mer noga hade vi nog upptäckt Chagalls grav redan innan vi kommit ner på kyrkogården.

 Hänförande utsikt från kyrkogården med Medelhavet i bakgrunden.

De flesta blommorna på gravarna var konstgjorda, men just de här var äkta.

Marc Chagall var ju jude och på de judiska gravarna lägger man stenar som bekant. Det hade naturligtvis inte varit så svårt att upptäcka graven om vi tänkt på det från början. Men rundvandringen bjöd på andra intressanta – och sorgliga – upptäckter. Som gravstenen på bilden nedan med den lille pojken som helt oväntat rycktes bort från sina föräldrar.

 "Till vår älskade ängel Francis. Din oväntade död fick våra hjärtan att brista. Vaka över dina föräldrar, som aldrig glömmer dig, från din himmel. Regrets..."

Vi hittade naturligtvis Chagalls grav till slut, bara några meter från trappan där vi gick ner. Utsikten från kyrkogården var betagande – bara den var värd besöket där.

Chagall vilar här tillsammans med sin andra hustru Vava, Valentina Brodsky. Många är de som lagt stenar på hans grav. (Om man tittar på kortet över kyrkogården igen så upptäcker man graven längst bort till höger i bild.)

 Utsikten mot norr från kyrkogården.

På hemvägen från kyrkogården passerade vi ett litet torg där några pojkar sparkade fotboll och där några flickor gick och drog dockvagnar. Annars såg jag inte till några barn – kanske var de i skolan om det överhuvudtaget fanns några fler barn i byn. Inte heller såg jag till en enda hund eller katt under hela besöket.

En liten flicka drar sin ryggsäck efter sig. Ryggsäcken är försedd med små hjul, kanske något att ta efter för svenska tillverkare.

Ett japanskt par passar på att fira sitt bröllop i kändisbyn.

På vakt utanför stadsmuren.

Svårt att låta bli att fotografera...

Man måste nog vara väldigt förtjust i hästar för att gilla den här.

Apelsinträd vid busshållplatsen på hemvägen.

Att gå på promenad i gränderna dagarna i ända skulle väl bli ganska enahanda i längden även om utsikten från byn är helt enastående. En naturälskare skulle nog känna sig instängd i den här miljön…

Så tänkte jag när jag gick min promenad ute på landet igår ner till min björk och inte såg något annat som rörde sig än en dam som var ute med sin hund och några får som stillsamt betade i sin hage.