tisdag 4 oktober 2011

St.Paul-de-Vence och Marc Chagalls grav.

Bilderna går att förstora för detaljer.

I min lilla utmärkta guidebok Provence & Côte d'Azur läste jag att Marc Chagall ligger begravd på kyrkogården i St.Paul-de-Vence. Här nere säger man förresten bara St. Paul. Ytterligare en anledning alltså att resa dit, eftersom Chagall är en av de konstnärer jag tycker allra mest om. Under en tid bodde Chagall i Vence, några kilometer från St. Paul.

Den gotiska kyrkan är från 1100-talet och där hittade MM också en minst sagt mycket märklig gravsten. Något för den latinkunnige att tolka…


Den gotiska kyrkan byggd på 1100-talet.


 Verkar helt fantastiskt att gravstenen är från 1077, men årtalet står faktiskt på stenen. Lättare att läsa när man vet att V för det mesta står för U.

Vägen ner till kyrkogården gick genom de trånga gränderna med sitt utbud av konst och kläder. Väl framme vid kyrkogårdsmuren hade vi en strålande utsikt över bergen och dalarna ner mot Medelhavet.


Ytterligare en skulptur att ha hemma i hallen eller i trädgården...


Här fick jag inte fota, men farbrorn till höger hann inte fram för att avvärja det.


Här kunde man handla designat bröd...


...och här inte alltför dyra dockor.


Lite färg på frukostbordet piggar upp!

På kyrkogården - eller hellre kyrkogårdarna - eftersom de var tre stycken nedanför varandra, strålade solen obarmhärtigt utan minsta tillstymmelse till skugga. Hade vi tittat lite mer noggrant innan vi steg nerför trappan, hade vi upptäckt Chagalls grav direkt. Nu gjorde vi inte det, vilket hade till följd av att vi letade igenom alla kyrkogårdarna under en timme ungefär.


Hade vi tittat lite mer noga hade vi nog upptäckt Chagalls grav redan innan vi kommit ner på kyrkogården.


 Hänförande utsikt från kyrkogården med Medelhavet i bakgrunden.

De flesta blommorna på gravarna var konstgjorda, men just de här var äkta.

Marc Chagall var ju jude och på de judiska gravarna lägger man stenar som bekant. Det hade naturligtvis inte varit så svårt att upptäcka graven om vi tänkt på det från början. Men rundvandringen bjöd på andra intressanta – och sorgliga – upptäckter. Som gravstenen på bilden nedan med den lille pojken som helt oväntat rycktes bort från sina föräldrar.

 "Till vår älskade ängel Francis. Din oväntade död fick våra hjärtan att brista. Vaka över dina föräldrar, som aldrig glömmer dig, från din himmel. Regrets..."

Vi hittade naturligtvis Chagalls grav till slut, bara några meter från trappan där vi gick ner. Utsikten från kyrkogården var betagande – bara den var värd besöket där.

Chagall vilar här tillsammans med sin andra hustru Vava, Valentina Brodsky. Många är de som lagt stenar på hans grav. (Om man tittar på kortet över kyrkogården igen så upptäcker man graven längst bort till höger i bild.)

 Utsikten mot norr från kyrkogården.

På hemvägen från kyrkogården passerade vi ett litet torg där några pojkar sparkade fotboll och där några flickor gick och drog dockvagnar. Annars såg jag inte till några barn – kanske var de i skolan om det överhuvudtaget fanns några fler barn i byn. Inte heller såg jag till en enda hund eller katt under hela besöket.

En liten flicka drar sin ryggsäck efter sig. Ryggsäcken är försedd med små hjul, kanske något att ta efter för svenska tillverkare.

Ett japanskt par passar på att fira sitt bröllop i kändisbyn.

På vakt utanför stadsmuren.

Svårt att låta bli att fotografera...


Man måste nog vara väldigt förtjust i hästar för att gilla den här.

Apelsinträd vid busshållplatsen på hemvägen.

Att gå på promenad i gränderna dagarna i ända skulle väl bli ganska enahanda i längden även om utsikten från byn är helt enastående. En naturälskare skulle nog känna sig instängd i den här miljön…

Så tänkte jag när jag gick min promenad ute på landet igår ner till min björk och inte såg något annat som rörde sig än en dam som var ute med sin hund och några får som stillsamt betade i sin hage.

14 kommentarer:

Mirren sa...

Vilket trevligt inlägg! Men vad betyder "Svårt att inte låta bli att fotografera"? M&P

Äventyret framtiden sa...

En fantastisk promenad med dig och MM. Mycket intressant och vet du varför man lägger stenar på judarnas gravar? Okänt för min del.
Tack Musikanta!

Karinkram!

Musikanta sa...

Mirren:
Haha! Jag ska genast gå in och korrigera. Bra att du är observant1
M&P

BM sa...

Tack rara du för ditt inlägg! Det peppar och stärker mig! Ska tillbaka ikväll igen och inte låta ett dåligt möte förstöra min framtid.

Kraaam och hoppas att du har en fin dag i solen!
//BM

Musikanta sa...

BM:
Jag har svarat på din kommentar på din egen blogg.
Kram!

Musikanta sa...

Pettas Karin:
Det är lite olika förklaringar. En som jag hittat är att det ska påminna om judarnas uttåg ur Egypten - de gick ju genom öknen...

En annan är att stenarna symboliserar icke-förgängelsen. Blommor vissnar och dör men stenarna förblir likadana i evighet. Lättare att hitta stenar än levande blommor i det varma landet Israel förstås.

På de flesta av de judiska gravarna fanns det bara en liten hög med stenar. På Chagalls mängder...På senare tid, läste jag, har även de judiska gravarna börjat prydas med blommor.

Varm kram från Ingrid som just har kommit hem från trevlig körsångsrepetition.

Västmanländskan sa...

Härliga bilder. Verkar som ni hade en fantastiskt trevlig resa. Kram!

Eleonora sa...

Åter igen har du lämnat ett underbart inlägg. Tack min vän för att jag fick följa med och se så mycket.

Stor kram

Musikanta sa...

BM:
Försökte kommentera ditt senaste inlägg, men kommentaren bara försvinner hela tiden. Om du ger mig din e-post adress kan jag skicka dig den vägen.
Kram!

Musikanta sa...

Västmanländskan:
Ja, visst var den trevlig och innehållsrik - men stundtals mycket varm, puh!
Kramar!

Eleonora:
Glad över att jag får dela mina upplevelser med dig också!
Varm kram från Ingrid

olgakatt sa...

St Paul är verkligen pittoreskt! Men så knepiga människor kan vara med det här att inte få fotografera! De skyltar och visar upp för att annonsera och så får man inte ta en bild ens ute på gatan!
Priset tog i alla fall den gubben som tog min kamera och raderade en bild av ett par paket getmjölk i en speceriaffär i London häromåret. Jag gick förstås till en annan affär ett par kvarter bort och tog samma bild igen.

Musikanta sa...

Olgakatt:
Som väl är råkade jag inte ut för det - gubben bara sprang ut och viftade argt med armarna...

Annat är det tydligen INNE i en affär. MM talade om för mig att man absolut INTE får fotografera inne i ett varuhus eller i en affär - vilket jag inte hade en aning om.

Jag frågade faktiskt i Nice i informationsdisken på ett sådant - de hade sådana härligt konstiga upplysta hissar - men det blev nobben. Det måste ju vara svårt att kontrollera med alla mobiltelefoner som tar foto nu för tiden.

Varför det skulle vara farligt att ta kort på getmjölk har jag svårt att förstå :-)!

Skillnad i Kina där pärlflickorna t.ex. glatt ställde upp sig för fotografering i sin lilla shop på Pärlvaruhuset.

Suss sa...

Åh, nu vill jag också åka dit. Så mycket trevligt och intressant och jag som är så fascinerad av kyrkogårdar, där hade jag velat gå runt och titta. Roligt att du visar så många bilder. Tack för det!

Musikanta sa...

Suss:
Det är inte så svårt - Ryan Air går ju till Marseille och därifrån tar man buss eller tåg till Nice. Från Nice kan man göra många utflykter för bara en Euro.

De katolska kyrkogårdarna tycker jag är intressanta att vandra på eftersom de är så olika våra. På väldigt många kan man se foton av den avlidna - det blir liksom lite mer personligt då.