Ja, vad ska man säga om ämnet när man som jag är yrkesmusiker? Kanske musiken inte räknas till de konstnärliga ådrorna, vad vet jag? I alla fall är det inte mycket att orda om, musik är för mig ganska mycket synonymt med jobb nuförtiden.
Jag har googlat på ”konstnärlig ådra” och där göre sig inte musiker besvär. För det mesta är det färg och form som gäller, men även hundtrimning och svetsning kommer upp som variant. Vävning och broderi kan också ingå i begreppet ” den konstnärliga ådran”, liksom övriga textila hantverk. Keramik och guld- och silversmidemåste måste naturligtvis också höra dit, liksom fotografering.
Så där kanske jag kan vara med på ett hörn. Skämt åsido har jag alltid älskat att teckna och måla från det jag var väldigt liten. Jag fick inte mycket leksaker som barn, men kritor och papper i obegränsad mängd. När jag blev lite större hade jag eget konto i färghandeln, där jag fick köpa så mycket färger, penslar och papper och pannåer jag ville. Jag målade och ritade överallt under hela min uppväxt.
Att öva piano var ett nödvändigt ont, att rita var bara underbart roligt. Jag ritade av alla mina släktingar så fort jag kom åt och förärade teckningar till alla på födelsedagarna. Den senaste teckningen jag gjorde var nog den av Mirren när hon var tre veckor gammal. Sen kom det annat emellan…
Sedan fyraåringen Casimir för någon månad sedan uppvisade ett oanat intresse för att rita och måla, har jag dock fått ta upp mina teckningsstudier igen. De senaste alstren har varit skorpioner och igelkottar. Fåglar, fiskar, sköldpaddor och krokodiler står på agendan nästa gång! Och dinosaurier inte att förglömma…
18 kommentarer:
I min bok är verkligen musiken en konstnärlig ådra!
Utan tvekan.
SÅ för mig räknas det ABSOLUT!
Jag brukade också teckna väldigt mkt förr, men nu har fotograferingen tagit över istället.
Tycker bebisbilden på Mirren är jättefin!!
OCH jag är impad av Casimirs igelkott. SÅ FIN!!!!
Kramar till dig!!
Visst är det musikaliska en konstnärlig ådra om någonting. Du besitter du dessutom andra sådana.
Härlig bild på Mirren....
talangen går vidare. Det syns.
Karinkramar!
Annika:
Ja, musiken får väl räknas dit då,även om den inte kommer så direkt som förmågan att skapa diverse konst- eller hantverksalster. För att bli en bra musiker måste man ju öva ett oändligt antal timmar och dagar innan man når något resultat.
Tecknandet och målandet kan man vissserligen utveckla till fulländning genom övning, men skickligheten i att föra en penna eller att se färger finns där ofta redan från början. Jag blev imponerad över att lille Casimir redan kan dra spikraka, långa streck.
Du är verkligen ett bra exempel på att fotografering hör till de sköna konsterna!
Kramar fraån Ingrid
Pettaskarin:
Roligt med temat denna vecka, annars hade bilderna på Mirren fortfarande legat gömda djupt i MM:s låda...
Nu tänker jag sätta in dem i IKEA-ramar och hänga upp dem bland Mirrens "konstverk" på vår långa köks- och matrumsvägg till allmän beskådan Kan vara kul för barnen att se att även deras mamma har varit liten.
Att kunna dra spikraka streck på fri hand lärde mig en arkitekt en gång att det var förutsättningen för yrket. Casimir kan det och det är ju en bra början :-)!
Kramar från Ingrid
Att du har en konstnärlig ådra märks verkligen. Dels på ditt sätt att behandla ordet och dels på den söta teckningen du har gjort av Mirren-Åsa! Du borde kanske fortsätta teckna mycket mer - om du har tid.
Sköt om dig min vän och trevlig helg till dig och MM. Kramis
Nog hör musiken till "de sköna konsterna" alltid!
Ruskigt säker bebisbild! *bugar imponerat*
Trevlig helg!
Eleonora:
Jag har en målarlåda, ett staffli och några dukar som bara står och väntar på att jag ska måla något. Hade jag inte haft datorn, skulle jag nog kommit igång för länge sen.
Jag önskar dig också en skön och vilsam helg!
Vrm kram från vännen Ingrid.
Olgakatt:
Ja, när jag googlade på "konstnärlig ådra" kom jag faktiskt in på en sajt där en som spelade dragspel sades ha densamma :-).
Både musiken och poesin hör naturligtvis till de sköna konsterna, jag håller med dig om det.
Men om man säger att någon har en "konstnärlig ådra" tänker man nog först och främst på bildkonst eller konsthantverk, tror jag.
Miss Gillette:
Det var så länge sen, så jag har nog legat av mig en hel del. Men nu börjar jag bli tvungen att träna upp mig eftersom barnbarnet förväntar sig nya förlagor (som han ritar fritt efter givetvis).
Bilden av Mirren är faktiskt ganska porträttlik, så den är jag glad för. Den enda bild jag har av henne när hon är så liten...
Sen kom det annat emellan... Oj vad jag känner igen mig!
Men vilken underbar blyertsteckning! Och vad bra att du får en knuff att sätta igång och rita igen med barnbarnen. Att rita är nödvändigt, så är det bara. Hjärnan mår bra av det har jag märkt och man blir på bra humör om man så bara suttit och klottrat konstiga figurer en kvart.
I gymnasiet tecknade jag oavbrutet på alla lektioner, så ihärdigt att lärarna blev irriterade. Men jag behövde det för att hålla kvar koncentrationen och inte sväva ut igenom fönstret i olika fantasier. Med pennan på pappret kunde jag lyssna på vad läraren sa. Till sist tröttnade några lärare på mitt klottrande och tog upp frågan i kollegiet: Borde jag inte hutas åt och hindras rita på lektionerna?
Min kloka bildlärare kom till min räddning. Han berättade för mig efteråt att han sagt till kollegerna att jag behövde ritandet för att kunna koncentrera mig. Och det hade han ju alldeles rätt i.
Så se till att alltid ha ett litet block och några trevliga tuschpennor i handväskan!
Karin E:
Tack för din uppmuntrande kommentar!
Jag hade också en teckningslärare (som det hette på den tiden) som uppmuntrade mig väldigt mycket när jag gick i flickskolan. Hon bjöd t.o.m. hem mig vid ett tillfälle och lärde mig skära och göra linoleumtryck!
Sitta och rita på ett papper under lektionerna skulle jag dock aldrig ha vågat - det gjorde jag däremot ständigt under långa, tråkiga studiedagar som lärare!
Så skönt för dig att du hade en förstående bildlärare som förmodligen gjorde att du fick fortsätta att rita på lektionerna!
Jag ska följa ditt råd och verkligen försöka börja teckna och måla igen. MM tjatar ständigt på mig, så jag kan inte skylla på honom heller...
Så fin teckning! Helt klart måste du ta tag i ritandet och målandet igen och att göra det tillsammans med barnbarnen ger säkert en helt ny dimension. Kul med ett eget konto i färghandeln så du fick köpa så mycket du ville! Men visst är det som du säger i en kommentar, att hade du inte haft datorn så hade du nog kommit igång igen. Ibland tänker jag på vad jag skulle ha gjort all den tid som nu ägnas åt daton? Stickat? Kollat på TV? Vet inte...
Ingabritt:
Jag funderar faktiskt på att försöka ta en datorfri dag i veckan och göra annat som t.ex. rita eller måla. Alltså inte bar städa eller göra annat tråkigt. Datorn slukar tid något otroligt, men samtidigt är det ju så roligt att skriva inlägg och kommentera och läsa andras bloggar.
Men man behöver ofta en knuff för att sätta igång, som barnbarnets förväntningar på vad nästa djur ska bli att rita...
Ha en skön fortsättning på helgen och kramar från Ingrid.
Jag tycker absolut att musikalitet är en konstnärlig ådra, det är väl självklart. Jag kan absolut inte teckna eller måla, men har alltid hållit på med musik i olika former. Min far däremot tecknade, målade, spelade fiol, sjöng och höll på med en massa annat också, så lite har jag väl fått därifrån. Jag önskar jag kunde rita så det liknade något, men det är hopplöst. Igelkotten är jättesöt! Kram
Skulle tro att någon har tappat musiken eller glömt bort den. Vi vet att den bör finnas där och det är ju det som räknas mest att vi själva får ut vårt kreativa på något och olika sätt.
Fint du tecknar också...
Suss:
Det är nog mycket träning också med tecknandet även om det kanske inte behövs så mycket som med musiken. Vissa barn har ju redan motoriken inbyggd när de är små medan ingen har det när det gäller att lära sig spela ett instrument.
Fast man ser ju på de stora konstnärerna att de tecknade och målade ständigt som barn.
Jag vet inte om jag håller med dig riktigt om att musiken hör till uttrycket "en konstnärlig ådra" - jag tycker att musikaliteten är ett sinne för sig. Men definitivt räknas musiken till de sköna konsterna i ett vidare begrepp. Spännande att höra vilken form av musik du håller på med! Du får berätta i något inlägg!
Igelkotten är en stor favorit även hos mig. Men den senaste skorpionen är inte dålig den heller. Får be om en ny nästa gång jag träffar barnbarnet.
Kramar!
Ingela:
Tack för rar kommentar. Du kanske kan läsa vad jag skriver i kommentaren ovan till Suss, så förstår du hur jag menar att musiken liksom inte räknas just till den "konstnärliga ådran" åtminstone inte på google :-). Eller hellre att man inte tänker på den direkt om man hör uttrycket. Om jag säger "konstnär" så tänker jag ju inte på en musiker eller tvärtom...
Ingrid som håller med dig om att det är viktigt att man får utlopp för sin kreativitet på ett eller annat sätt.
Skicka en kommentar