Här är ljudnivån ganska hög redan innan man kommer dit och folk rör sig hela tiden fram och tillbaka mellan borden och salladsbuffén. Diskussionens vågor går heta mellan tuggorna vid många av borden med unga lunchgäster. Vi är inte de enda barnfamiljerna heller som upptäckt denna oas.
Inte undra på att besöksantalet på Kulturhuset gått upp med 31 % sedan 2010. Över 3 miljoner besökare förra året, läser jag i Svenska Dagbladet. Nu är förstås även Stadsteaterns publik inräknad, men det är ändå ett anmärkningsvärt antal.Väldigt många barnfamiljer har också upptäckt Rum för barn på fjärde våningen. Vi var där, Mirren och jag, med Casimir och Clarissa för en dryg vecka sedan. Tvååringen var i tryggt förvar hos farmor. Här finns ett stort läsrum med sköna stolar att krypa upp i och många böcker att låna för stunden. Ett litet lekhus att klättra i för dem som har svårt att sitta stilla en längre stund.
Och så längst bort i lokalen ett stort rum där man får rita och måla. Om man vill måla med riktiga plakatfärger vid ett staffli kostar det 30 kr. Men då får man också instruktion av en trevlig dam om hur man ska blanda färger och en generös tillgång till färg i små färgkoppar och många penslar.
För mitt fyraåriga barnbarn, Casimir, som har blivit mycket intresserad av att rita och måla den senaste tiden, är detta ett eldorado. Det var en fröjd att se honom så intensivt koncentrerad med att måla vid sitt staffli nästan en halvtimme.
18 kommentarer:
Vad mycket roligt det finns att göra med barn! Jag funderar på om det fann när mina var små och om jag utnyttjade det... Hm... I Finspång fanns det bara söndagsskola. När vi bodde ute på landet, på Klinga (minns du?) så fanns kyrkans barntimmar inom nästan gångavstånd. Här i Sörping? Dans (där Mirren var med) körsång (där Calle bara busade) ...
Jag gillar också Kulturhuset och har varit där många gånger, både med och utan barnen. Fast så fint som det är nu, har inte mina, nu vuxna, barn upplevt. Kram!
Tack för tipset, dit ska jag gå med tjejerna nästa gång vi är i Stan och måla.
Finfin fågel i blogghuvudet också.
bloggblad:
Kommer aldrig ihåg att gjorde någonting sådant som var roligt med stackars Mirren. Hon sjöng ju i barnkör med viss framgång och dansade balett med mindre, men jag vet att hon inte tyckte att det var särskilt roligt något av det.
Sen var det ju det att man jobbade jämt - Mirren är ju föräldraledig med relativt stora barn och då kan man ju hitta på saker. Busfabrik etc. fanns inte då, inte heller museer med rum för barn. Det är väl för att ta igen det som hon hittar på så mycket.
Suss:
Du kan ju läsa vad jag skrev i kommentaren ovan till Bloggblad. Men det är väl så fortfarande att utbudet i Stockholm är enormt i förhållande till landsorten. Alla museer i Stockholm håller ju sig med speciella avdelningar med aktiviteter för barn. Jag gillar Kulturhuset starkt eftersom det är så pass barnvänligt!
Kram tillbaka!
Miss Gillette:
Ja, dina tjejer kommer att gilla det är jag säker på. Och den trevliga läsavdelningen också. Vi hade ju tur när vi var där eftersom vi kom en timme innan stängningsdags. Annars är det risk att hela skolklasser är där.
Inte vilken fågel som helst - en UGGLA som just har flugit ner från en gren. (Hen håller alltså inte i en flagga som jag först trodde...)
Vad härligt det ser ut när Casimir står där och målar, han ser ju helprofessionell ut! Jag har alltid gillat Kulturhuset men nu var det ett tag sen jag var där, måste nog bli ett nytt besök nästa gång jag åker till Stockholm.
Ingabritt:
Där finns ju det mesta, teater, restauranger, caféer, bibliotek och som sagt rum för barn. Dessutom nära till tunnelbanan och de stora varuhusen. Skönt att slinka in när man har tröttnat på shoppingen och vintervädret.
Ha en skön fortsättning på helgen och kram från Ingrid.
Hej på dej!
Vad fin din blogg är och inlägget kul att både se och läsa. Väldigt kreativt. Väldigt roligt att göra sådant här tillsammans.
Underbar ugglebild högst upp! Och det som växer fram på staffliet ser också lovande ut!
Ingela:
Tack för rar kommentar. Visst är det roligt för en mormor att få komma med på sådana äventyr med barnbarnen. Jag har ju lyckan att ha fått två kullar barnbarn (23 år mellan det äldsta och yngsta) och uppleva deras småbarnsår igen - något som jag inte kunnat tidigare på samma sätt eftersom jag hade dubbla jobb på den tiden.
Kram!
Karin:
Han har i vilket fall som helst lämnat huvudfotingstadiet. Här är ugglan både försedd med kropp, vingar coh klor. Är det inte också lite av tysk expressionism över konstverket på staffliet?
Ingrid, som dock inte önskar barnbarnet en osäker framtid som konstnär :-).
Lyckliga du, som har dina barnbarn så nära.
Kram från Eva
Eva:
Ja, det är en lycka som jag är väl medveten om. Att jag dessutom är pensionär och kan resa och hälsa på dem när jag vill är ytterligare ett plus. Hade inte alls samma chans när mina nu stora barnbarn var små tyvärr!
Kram tillbaka från Ingrid
musikanta: Apropå din bloggpost om Peter och vargen och att barnbarnen blev så taggade på instrument hade jag tänkt tipsa om en bok som mina tjejer fick av Mormorn i julklapp, men jag har inte hittat den förrän nu så jag tar det här istället. Boken heter Drillar och draköron och är av Ane Gustavsson och Lennart Hellsing. En cd medföljer, och medan man lyssnar på styckena kan man följa med i boken där de olika instrumenten beskrivs och illustreras. Verkligen bra och fin. (Innehåller dessutom ett väldigt klatschigt stycke av Sibelius som jag själv fastnat för.)
Gullapojken så fin han är där han står framför staffliet. Underbar plats ni har upptäckt.
Ha det gott min vän och kram!
Miss Gillette:
Tack för tipset! Ska höra efter den nästa gång jag är i Stockholm. Låter som en utmärkt present!
Ingrid som åker iväg redan i kväll.
Eleonora:
Ja, han är en underbar liten kille och väldigt söt också. Det blir, som du förstår, ofta besök på Kulturhuset när vi är på stan, Mirren och jag med barnen.
Kramar!
Jag blir lite stolt när jag läser om Rum för barn och bildverkstaden. Där jobbar nämligen en väldigt trevlig tjej som kallas Irre (hon heter Irina och är mörkhårig) och som är min systersons flickvän. Hälsa från mig nästa gång!
Skicka en kommentar