Bloggträff med Eleonora

Tulpanmönstret på underläggen, som jag är så förtjust i. (Bilderna går att klicka större.)

En av höjdpunkterna under min Stockholmsvistelse förra veckan var när jag träffade bloggvännen Eleonora. Det är alltid lika trevligt att ses. Som den infödda stockholmska hon är visar hon mig nya lunch- eller fikaställen och tar mig med på fönstershopping eller liten rundvandring i speciella affärer, som jag inte visste fanns tidigare.  

Den här gången åt vi lunch på Kafferepet på Klarabergsgatan, en litet intimt café där vi åt bakad potatis med skagenröra. Det fanns ingen hiss till övervåningen, där maten serverades, så det var ingen plats för mig och Mirren med barnvagn att besöka, men det var precis perfekt för två damer i mogen ålder som vi. Så mycket hade vi att prata om att lunchen tog över en och en halv timme…

Efter lunchen fortsatte vi diskussionen medan vi gick till Svenskt Tenn, som jag var nyfiken på sedan de byggt om affären. Många vackra saker som vanligt och dyra. Det blev ingen kretongsoffa denna gång heller, men väl nya tulpantabletter till matbordet. Mina gamla tulpanunderlägg är så slitna så blommorna knappast syns längre.

Eleonora vid hyllorna med lampskärmar på Svenskt Tenn

På vägen till Östermalmstorgs tunnelbanestation passerade vi Nordiska Galleriet på Nybrogatan, enligt Eleonora Stockholms trendigaste möbelaffär. Perfekt möblemang för de lägenheter som säljs i Svenska Dagbladets annonser – de där lägenheterna med helvita väggar och som saknar mattor och gardiner.

Stolen som Eleonora blev särskilt förtjust i

När vi hade varit därinne en stund och jag konstaterat att möblerna och lamporna och övriga tillbehör inte var något för varken mitt hem eller min kassa utan att kretongsofforna på Svenskt Tenn fortfarande intog favoritplatsen i mitt hjärta, tog vi tunnelbanan till Slussen där våra vägar skildes.

Eleonora tog tåget hem till Saltsjöbaden medan jag åkte vidare till Västertorp, där jag möttes av Mirren och alla barnen på väg hem från förskolan till Mälarhöjden.