Stockholmsfilharmonikernas dag

Konsertsalen fylldes snabbt med barn och deras familjer. (Bilderna går att klicka större.)

Förra veckan tillbringade jag tillsammans med Mirrfamiljen i Mälarhöjden. Därav min bloggpaus. Med tre barnbarn under fem år har man underhållning hela dagen utan dator. För att vara lite originell ska jag börja med att berätta vad vi gjorde på lördagen, samma dag som jag åkte hem till Mogata med Swebus.

Mirren hade sett i tidningen att det var Stockholmsfilharmonikernas dag, vilket innebar att Konserthuset var öppet mellan 11 och 16 på dagen och det var gratis inträde för alla. Klockan 11.30  skulle hela orkestern spela sagan om Peter och Vargen av Prokofjev.

Vi samlade ihop alla barnen och stuvade in oss i bilen och körde till Hötorget. När Mirrmaken parkerat bilen och vi kommit upp ur underjorden ställde vi oss i en kö, som t.o.m. var längre än min barndoms matinéköer. Den sträckte sig runt hela konserthuset och in mellan höghusen bakom. Eftersom det inte var några biljetter att samla in, gick det ganska fort sedan man öppnat även ingången mot Kungsgatan.

Kö runt hela konserthuset av förväntansfulla föräldrar och barn

Våra barn var förvånansvärt tålmodiga trots att det var blåsigt och kallt

Vi gick direkt till stora konsertsalen, som snabbt började fyllas, och fick bra platser på parkett. Till min glädje återsåg jag ”min” flöjtist som var bland de första musikerna på plats. Det visade sig sedan under konserten att det var han som var fågeln i sagan och spelade alla solopartierna på sin flöjt med den äran.

Jan Bengtsson på plats med sin flöjt

Vi fick bra platser bredvid varandra inte långt ifrån scenen

En rund, lite äldre farbror, berättade sagan om Peter och Vargen med stor inlevelse och hög och välljudande stämma. När han satte på sig varghandskarna med klorna när vargen gjorde sin entré var det knäpptyst i salongen förutom musiken. Helt fantastiskt med tanke på att hela salen var smockfull med barn i alla åldrar från den minsta bebis till barn i skolåldern.

Orkestern övar lite innan dirigenten anländer till podiet

Här tackar orkestern, dirigenten och berättaren för applåderna

Efter att sagan var slut och applåderna tystnat fick barnen pröva på instrument i foajéerna. Men då var både Mirrmaken och pojkarna hungriga så det blev en skyndsam promenad i snålblåsten till Vapiano vid Kungsbron. Där åt alla pasta, en del med köttfärssås och Mirren med aubergineröra.

När alla ätit färdigt och blivit mätta (utom Clarissa, som man glömde bort att mata i den allmänna uppståndelsen – hon meddelade dock detta tydligt efter en stund) följde alla med mig till Cityterminalen inte långt därifrån och vinkade av mig.

Mirren berättade senare att hon fått spela Peter och Vargen om och om igen när de kommit hem och att Casimir nu visste precis vilka instrument och melodier i sagan som representerade djuren, jägarna, farfar och Peter.