måndag 16 januari 2012

Stockholmsfilharmonikernas dag


Konsertsalen fylldes snabbt med barn och deras familjer. (Bilderna går att klicka större.)

Förra veckan tillbringade jag tillsammans med Mirrfamiljen i Mälarhöjden. Därav min bloggpaus. Med tre barnbarn under fem år har man underhållning hela dagen utan dator. För att vara lite originell ska jag börja med att berätta vad vi gjorde på lördagen, samma dag som jag åkte hem till Mogata med Swebus.

Mirren hade sett i tidningen att det var Stockholmsfilharmonikernas dag, vilket innebar att Konserthuset var öppet mellan 11 och 16 på dagen och det var gratis inträde för alla. Klockan 11.30  skulle hela orkestern spela sagan om Peter och Vargen av Prokofjev.

Vi samlade ihop alla barnen och stuvade in oss i bilen och körde till Hötorget. När Mirrmaken parkerat bilen och vi kommit upp ur underjorden ställde vi oss i en kö, som t.o.m. var längre än min barndoms matinéköer. Den sträckte sig runt hela konserthuset och in mellan höghusen bakom. Eftersom det inte var några biljetter att samla in, gick det ganska fort sedan man öppnat även ingången mot Kungsgatan.

Kö runt hela konserthuset av förväntansfulla föräldrar och barn
Våra barn var förvånansvärt tålmodiga trots att det var blåsigt och kallt
Vi gick direkt till stora konsertsalen, som snabbt började fyllas, och fick bra platser på parkett. Till min glädje återsåg jag ”min” flöjtist som var bland de första musikerna på plats. Det visade sig sedan under konserten att det var han som var fågeln i sagan och spelade alla solopartierna på sin flöjt med den äran.

Jan Bengtsson på plats med sin flöjt

Vi fick bra platser bredvid varandra inte långt ifrån scenen

En rund, lite äldre farbror, berättade sagan om Peter och Vargen med stor inlevelse och hög och välljudande stämma. När han satte på sig varghandskarna med klorna när vargen gjorde sin entré var det knäpptyst i salongen förutom musiken. Helt fantastiskt med tanke på att hela salen var smockfull med barn i alla åldrar från den minsta bebis till barn i skolåldern.

Orkestern övar lite innan dirigenten anländer till podiet

Här tackar orkestern, dirigenten och berättaren för applåderna
Efter att sagan var slut och applåderna tystnat fick barnen pröva på instrument i foajéerna. Men då var både Mirrmaken och pojkarna hungriga så det blev en skyndsam promenad i snålblåsten till Vapiano vid Kungsbron. Där åt alla pasta, en del med köttfärssås och Mirren med aubergineröra.

När alla ätit färdigt och blivit mätta (utom Clarissa, som man glömde bort att mata i den allmänna uppståndelsen – hon meddelade dock detta tydligt efter en stund) följde alla med mig till Cityterminalen inte långt därifrån och vinkade av mig.

Mirren berättade senare att hon fått spela Peter och Vargen om och om igen när de kommit hem och att Casimir nu visste precis vilka instrument och melodier i sagan som representerade djuren, jägarna, farfar och Peter.

11 kommentarer:

Suss sa...

Peter och vargen var en favoritsaga för mina barn när de var små på 80-talet. Inte levande musik, men väl på kasettband. Det gick många gånger kan jag lova. Roligt att de gamla klassiskerna lever, för det är fin musik också.
Ha det så bra!

Äventyret framtiden sa...

Gösta Adrian Nilsson Gans tavla allra överst är fullständigt bedårande i mina ögon....

Det är tjusningen med storstaden Stockholm att man har så många härliga kulturevenemang att besöka, också för barnen.
Det var säkert en finfin upplevelse att vara med på ett hörn där alla små var idel ädel öra:)

Kramar!
Karin

Eleonora sa...

O Underbara lille Casimir, han är ju för duktig!
Skulle så gärna ha åkt in bevistat det här evenemanget, men glömde bort och när jag kom ihåg var det för sent.
Så roligt att ni alla kunde vara där och speciellt för barnen.

Ha det bra min rara vän. Kram

Karin sa...

Välkommen tillbaka till bloggen! Vilken fin musikupplevelse med och för alla barnen. Och GAN-tavlan är ju underbar. Utställningen på Waldemarudde förra året?

Musikanta sa...

Suss:
Ja, nästan alla barn tycker om sagan. Spelade den mycket under musiken i skolan och sen fick barnen rita och måla. Det här var ju extra kul eftersom det var en levande orkester och berättare!
Kramar!

Musikanta sa...

Pettaskarin:
Visst var det en upplevelse för mig att få komma till konserthuset igen - ca 55 år sen sist...

När det gäller barnen och kulturupplevelser är Stockholm i särklass, åtminstone med det jag har att jämföra. Vore bättre om föräldrarna tog en semestervecka där i stället för Mallorca och gick med barnen på kulturhus och museer, där det överallt finns saker helt anpassade för barn. För att inte tala om Junibacken och Skansen...
Kramar tillbaka!

Musikanta sa...

Eleonora:
Du skulle sett honom stå vid staffliet på Kulturhuset och måla! Jag ska lägga in en bild på honom så småningom.

Det var väl egentligen bara tänkt för barn, men det var många far- och mormödrar med också förutom föräldrarna. Kanske ditt lilla barnbarn kan komma ner till nästa år - en upplevelse var det i alla fall!
Kram tillbaka från vännen Ingrid

Musikanta sa...

Karin E:
Tack för det! Nej, GAN-tavlan är från utställningen i Norrköping, som tog slut förra veckan. Försöker samla mig till ett inlägg om den så småningom. Nästan mer spännande än Turner-Monet, men det kanske berodde på den suveräne guiden och att det inte var så mycket folk överallt som på MM...
Ingrid

Annika sa...

Peter och Vargen ÄLSKADE jag då jag var barn. Jag hade sagan på LP. Tyvärr minns jag inte vem som var berättaren.
OCH jag minns att jag, precis som ni, en gång var på barnkonsert på konserhuset och hörde just Peter och Vargen. Detta var ju jätelängesen, måste ha varit tidigt 70-tal. Men jag minns det än.
SÅ fint att de ordnar detta för barnen!
kram!

Musikanta sa...

Annika:
Kul att det väcker minnen hos dig! Jag har ju också hört sagan många gånger och någon gång även med orkester. Men aldrig i Konserthuset tidigare - att gå dit är ju en upplevelse bara det!

Varm kram från Ingrid som åker upp igen till Stockholm på måndag för några dagar.

olgakatt sa...

Tack både för GAN och påminnelsen om fin musik - Peter och vargen.