torsdag 31 maj 2012

Utflykt till Waldemarsudde

Prins Eugens Waldermarsudde en vacker vårdag i maj. (Bilderna går att klicka större.)
För ovanlighetens skull var det jag som föreslog utflyktsmål för Mirren och mig när jag var i Mälarhöjden för några veckor sedan. Det var fredagen i Kristi Himmelsfärdshelgen och Mirrmaken skulle ta hand om sönerna och hade lovat dem att få gå till Skansen, medan Mirren, Clarissa och jag skulle göra en utflykt till prins Eugens Waldemarsudde, där jag gärna ville se utställningen med Eugène Jansson.
På Waldemarsudde hade Mirren aldrig varit och jag hade bara varit där som hastigast och sett en utställning tillsammans med Konstmuséets Vänner i Norrköping för många år sedan.

Vädret var underbart och vi bestämde att Mirrmaken och pojkarna skulle ta bilen till Skansen och vi tunnelbanan för att åka till S:t Eriksgatan och specialaffären för barnskor och köpa Clarissas första skor. Mirren har berättat om det här. Därefter tunnelbanan igen till T-centralen och sen spårvagnen till Djurgården. Vad vi inte tänkt på var att det var fler som var lediga denna klämdag! Det gick väl an att baxa in barnvagnen i den fullsatta tunnelbanevagnen men värre var det när vi skulle med spårvagnen till Djurgården.
När vi fått vänta över tills nästa vagn, trängde vi oss in tillsammans med sex andra barnvagnar på den yta i spårvagnen som gjorts extra stor för att barnvagnar ska få plats. Sex stycken var dock i mesta laget, i synnerhet som varje barnvagn genererade syskon, föräldrar och en och annan far-eller mormor.

En del skulle göra utflykt med nya flugan Segway.

Vagnen stannade som väl var inte på någon av de följande hållplatserna utan först vid Nordiska Muséet. Där försvann hälften av barnvagnarna ut tillsammans med föräldrar och syskon. Nu ska man inte tro att alla dessa barnfamiljer skulle gå till Nordiska Muséet för att bilda sig. Hållplatsen är nämligen den som ligger närmast Junibacken…
Nästa hållplats var Skansen och där droppade resten av småbarnsföräldrarna av utom vi, som skulle vidare till Waldemarsudde tillsammans med några enstaka pensionärer. Köerna till Skansens biljettluckor sträckte sig ända ut till gatan och vi undrade vad Mirrmaken, som inte gillar att stå i kö, skulle tycka om det…

Trångt framför entrén till Skansen.
Väl framme vid Waldemarsudde njöt vi av den vackra parken och all grönska och utsikten över Fåfängan, men begav oss raskt till restaurangen eftersom det var lunchtid för Mirren och Clarissa.
Mirren med Clarissa

Vy över Strömmen och Fåfängan på Söder.


 På väg upp till slottet...

...såg vi små andungar.

Många skulpturer i parken - här "Paret" av Liss Eriksson.
Och här är en av Antoine Bourdelles staty av "Herakles", som spänner sin båge i jakten på de stymfaliska fåglarna - han har gjort många likadana... 
På restaurangen åt jag gravad lax och Mirren vegetarisk soppa. Clarissa fick medhavd mat och försåg sig sedan av smörgåsarna, som är hennes favoritföda. Sålunda stärkta till kroppen behövde vi också styrka själen med fler vackra intryck. Jag hade aldrig varit i sällskapsvåningen som visas för besökare, så det var en ny upplevelse.

 
Utanför restaurangen hängde några målningar av Eric Hallström. Här ett Stockholmsmotiv.

Och här ses en "Rödhårig dam".
Det var ett hem, fjärran från de minimalistiska interiörer som man ser i bostadsannonserna i Svenska Dagbladet. Mirren tyckte att stilblandningen var ganska uppseendeväckande – färger på mattor, gardiner och tapeter passade t.ex. inte ihop med färgerna på möblerna…


Interiör från "vardagsrummet", prinsens egen benämning av detta praktfulla rum.


Här satt prinsen säkert många gånger och tittade på utsikten över Stockholms Ström.

Ernst Josephsons Strömkarlen kände vi igen från skolböckerna och även änkedrottningen Sofia, målad av Zorn.  Fler Zorntavlor fanns och naturligtvis målningar som gjorts av prins Eugen själv. Kan inte hjälpa att jag tyckte att han influerats lite väl mycket på en av sina tavlor av namnen, vars utställning vi besökte efter besöket i paradvåningen.


Ernst Josephsons "Strömkarlen".




"Änkedrottning Sofia", målad av Anders Zorn. Olgakatt har berättat i sin kommentar till inlägget att det alltid ska stå blå blommor framför porträttet, vilket det bevisligen gör också.


Prins Eugen älskade hortensior. Den här skärmen är målad av Gustaf Wennerberg. Är det samme man som komponerade Man borde inte sova, eller? Fantastisk vacker sekretär i intarsia bredvid.
Uppdatering: Titta gärna på Olgakatts kommentar - hon vet vem som målat skärmen.


Ovanför den här vackra sekretären hänger en av prinsens egna målningar.

Ännu en målning av prins Eugen.

Uppenbarligen tyckte prinsen mycket om blommor eftersom alla rummen överflödade av pelargoner, hortensior och tulpaner. Någonstans läste Mirren att han hade skrivit i sitt testamente att det alltid skulle finnas färska blommor i hans våning. Eugène Janssonutställningen var fantastisk men den ska jag berätta jag om i ett senare inlägg.

Rundvandringen i salarna tog på Lissans krafter och resten av utflykten sov hon.

19 kommentarer:

Grekland nu sa...

Ännu en härlig utflykt i underbara Stockholm! På Waldemarsudde har jag varit några gånger men nu var det rätt länge sen och såna platser tål ju att besökas mer än en gång. Men är det så många som åker omkring på de där hjulen??

olgakatt sa...

Å, Waldemarsudde gillar jag att besöka! En gång för många år sen var där med svåger och svägerska och en motsträvig 6 åring som inte kunde komma till Gröna Lund fort nog. Han undrade surmulet vem han egentligen var, den där Valdemar Sudde vi vuxna var så angelägna om att träffa.
Sen tror jag att skärmen med blomstermotiv är målad av Gunnar G;son Wennerberg, inte Gustaf.
Framför porträttet av Sofia skall det alltid stå blå blommor, har jag fått lära mig. Och det gjorde det ju!

Ska bli spännande att få ta del sv Eugene Jansson också!

Mirren sa...

Väldigt fin och trevlig genomgång - jag har väntat på din redogörelse från besöket!

Nu är jag ju superpetig men vi fick visst åka med i bilen - det var bara det att vi var och köpte skor till Lissan innan vi fortsatte med spårvagnen (har du glömt så finns besöket beskrivet i http://vardagmedbarn.blogspot.se/2012/05/nya-skor-till-lissan.html ).

Hem fick vi ju åka bil som du nog minns. Du utelämnade taktfullt att Mirrmaken klädde av sig naken på trottoaren för att kunna ta på kostym, att alla barnen skrek samtidigt och att jag därefter fick köra hem bilen själv...M&P

Bloggblad sa...

NAKENCHOCK - hade vi ju velat ha bild på...

Jag hade glömt att du är i Sthlm. Undrade just. Hälsa dottern!

Monet sa...

Waldemarsudde är underbart! Ett av mina favoritställen i Stckhom. God mat i Prinsens kök också! Men Ingrid - att du vågade ta bilder?.
Det är ju fotoförbud överallt där - jag har blivi ordet,light åthutad av en vakt inne i salongerna

Musikanta sa...

Ingabritt:
Det här var nog bara en grupp som skulle lära sig åka Segway eftersom de stod och väntade på en ledare, tyckte jag mig se genom spårvagnsfönstret. Annars såg jag ingen sådan åkare inne i City i alla fall.
Kram!

Musikanta sa...

Olgakatt.
Kul historia med Valdemar Sudde - förstår att sexåringen inte var intresserad!

Jag tittade särskilt noga efter på signaturen på skärmen och trodde först att det var Gunnar Wennerberg - han med Gluntarne - som hade målat den. Men det stod faktiskt GUSTAF så därför frågade jag guiden. Men hon visste inget. Både Gunnar och Gustaf var musiker och inte målare...

Jag har uppdaterat upplysningen om blommorna och länkat.
Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det kommer(!) när jag har samlat mig till ett inlägg om Eugène Jansson så småningom.

Är INTE i Stockholm, du läser slarvigt, haha! Klämfredagen var det jag var där. Men det har hänt så mycket sen dess så jag hade inte tid att skriva inlägget förrän nu.
I

Musikanta sa...

Monet:
Kul att du tittade in på bloggen! Det gick bra att ta bilder i sällskapsvåningen men INTE i gallerian. Vi frågade meddetsamma när vi betalade entrén. Utan blixt förstås.

När det kommer ett inlägg om Eugène Janssonutställningen så småningom får jag nöja mig med inscannade bilder från boken om honom som jag köpte.

Bra att du talade om att restaurangen hette Prinsens Kök, det hade jag glömt - hade inte tid att fråga Mirren...
Kram!

Musikanta sa...

Mirren:
Förlåt att inte svaren kommer i ordning - hoppas du hittar det ändå.

Jag har uppdaterat skohandlandet och länkat till din blogg. Minnet är kort ibland.

Vad beträffar hemresan har jag inte kommit dit än. Ska ta med det i inlägget om Eugène Jansson, haha!
M&P

Eleonora sa...

Visst är det fint och vackert på Waldemarsudde. Jag brukar göra ett besök där minst en gång om året och helst då om det är någon trevlig utställning. Trädgården är också underbar att vandra i med en mångfald av blommor.

Karin sa...

Härlig beskrivning! Och vad skönt att någon mer än jag reagerar på färgvalen. Jag har undrat ibland och gärna sett lite andra kombinationer, men så tänker jag att det väl ska spegla sin epok på något sätt. Men tavlorna, blommorna, trädgården och den trevliga Prinsens kök är värda ett besök vid alla årstider.

Annika sa...

Prins Eugen och jag älskar verkligen våra hortensior :-)
VISST är det vackert på Waldemarsudde. Jag är där och vandrar nästan varenda gång jag är hemma. SÅ fint ställe!
Prinsens Kök har jag dock aldrig varit på. TACK för tips!
Kram!

Musikanta sa...

Eleonora:
O, vad jag är avundsjuk på alla som bor i Stockholm där det finns så mycket intressant och vackert att se och uppleva!
Kramar!

Karin:
Han gillade väl många färger prinsen. Men avgjort passar inte den ljusgröna mattan ihop med de ärggröna möblerna i "vardagsrummet" som Mirren påpekade. Åminstone inte enligt vår moderna smak. Var för sig var ju möblerna små klenoder. Men man var inte så noga med att tavlor, tapeter, möbler och gardiner skulle matcha varandra förr som man är nu för tiden.

Annika:
Det var mycket god mat på Prinsens kök och rikligt! Så ett besök rekommenderas verkligen. Det kostar också precis lika mycket som på alla andra ställen vi har varit och ätit lunch.
Kram tillbaka!

olgakatt sa...

Gunnar G:son Wennerberg var son till Glunt-Wennerberg och målare och formgivare med blomstermotiv som paradgren. Därför trodde jag det kunde vara han som målat skärmen. Det ska finnas verk av honom på Waldemarsudde enligt konstnärslexikon, dessutom.

Musikanta sa...

Olgakatt:
Tack för upplysningen - mycket intressant! Det är klart att det måste vara han som målat skärmen! Jag tyckte det stod Gunnar först (vilket det antagligen gjorde också) och frågade guiden om Gunnar Wennerberg också var målare. Hon hade ingen aning om vem det var så därför tittade jag efter en gång till på signaturen...

Men det är klart att det måste vara sonen som målat skärmen eftersom du också har hittat honom i ett konstnärslexikon om Waldemarsudde.

Musikanta sa...

Olgakatt igen:
Jag har uppdaterat bildtexten :-)!

Ailas sa...

Ojjjjjjjjjjjjj, jag blev så där alldeles tagen av alla dina fina bilder. Tack för denna rundvandring!

Önskar dig en underbar dag!

Musikanta sa...

Aila:
Önskar dig en skön söndag själv! Kom hem från Frankrike i natt så jag har inte kunnat svara på kommentaren tidigare. Rapport därifrån kommer så småningom...
Ingrid