Utflykt till Waldemarsudde

Prins Eugens Waldermarsudde en vacker vårdag i maj. (Bilderna går att klicka större.)

För ovanlighetens skull var det jag som föreslog utflyktsmål för Mirren och mig när jag var i Mälarhöjden för några veckor sedan. Det var fredagen i Kristi Himmelsfärdshelgen och Mirrmaken skulle ta hand om sönerna och hade lovat dem att få gå till Skansen, medan Mirren, Clarissa och jag skulle göra en utflykt till prins Eugens Waldemarsudde, där jag gärna ville se utställningen med Eugène Jansson.

På Waldemarsudde hade Mirren aldrig varit och jag hade bara varit där som hastigast och sett en utställning tillsammans med Konstmuséets Vänner i Norrköping för många år sedan.

Vädret var underbart och vi bestämde att Mirrmaken och pojkarna skulle ta bilen till Skansen och vi tunnelbanan för att åka till S:t Eriksgatan och specialaffären för barnskor och köpa Clarissas första skor. Mirren har berättat om det här. Därefter tunnelbanan igen till T-centralen och sen spårvagnen till Djurgården. Vad vi inte tänkt på var att det var fler som var lediga denna klämdag! Det gick väl an att baxa in barnvagnen i den fullsatta tunnelbanevagnen men värre var det när vi skulle med spårvagnen till Djurgården.

När vi fått vänta över tills nästa vagn, trängde vi oss in tillsammans med sex andra barnvagnar på den yta i spårvagnen som gjorts extra stor för att barnvagnar ska få plats. Sex stycken var dock i mesta laget, i synnerhet som varje barnvagn genererade syskon, föräldrar och en och annan far-eller mormor.

En del skulle göra utflykt med nya flugan Segway.

Vagnen stannade som väl var inte på någon av de följande hållplatserna utan först vid Nordiska Muséet. Där försvann hälften av barnvagnarna ut tillsammans med föräldrar och syskon. Nu ska man inte tro att alla dessa barnfamiljer skulle gå till Nordiska Muséet för att bilda sig. Hållplatsen är nämligen den som ligger närmast Junibacken…

Nästa hållplats var Skansen och där droppade resten av småbarnsföräldrarna av utom vi, som skulle vidare till Waldemarsudde tillsammans med några enstaka pensionärer. Köerna till Skansens biljettluckor sträckte sig ända ut till gatan och vi undrade vad Mirrmaken, som inte gillar att stå i kö, skulle tycka om det…

Trångt framför entrén till Skansen.

Väl framme vid Waldemarsudde njöt vi av den vackra parken och all grönska och utsikten över Fåfängan, men begav oss raskt till restaurangen eftersom det var lunchtid för Mirren och Clarissa.

Mirren med Clarissa

Vy över Strömmen och Fåfängan på Söder.

 På väg upp till slottet...

...såg vi små andungar.

Många skulpturer i parken - här "Paret" av Liss Eriksson.

Och här är en av Antoine Bourdelles staty av "Herakles", som spänner sin båge i jakten på de stymfaliska fåglarna - han har gjort många likadana... 

På restaurangen åt jag gravad lax och Mirren vegetarisk soppa. Clarissa fick medhavd mat och försåg sig sedan av smörgåsarna, som är hennes favoritföda. Sålunda stärkta till kroppen behövde vi också styrka själen med fler vackra intryck. Jag hade aldrig varit i sällskapsvåningen som visas för besökare, så det var en ny upplevelse.

 

Utanför restaurangen hängde några målningar av Eric Hallström. Här ett Stockholmsmotiv.

Och här ses en "Rödhårig dam".

Det var ett hem, fjärran från de minimalistiska interiörer som man ser i bostadsannonserna i Svenska Dagbladet. Mirren tyckte att stilblandningen var ganska uppseendeväckande – färger på mattor, gardiner och tapeter passade t.ex. inte ihop med färgerna på möblerna…

Interiör från "vardagsrummet", prinsens egen benämning av detta praktfulla rum.

Här satt prinsen säkert många gånger och tittade på utsikten över Stockholms Ström.

Ernst Josephsons Strömkarlen kände vi igen från skolböckerna och även änkedrottningen Sofia, målad av Zorn.  Fler Zorntavlor fanns och naturligtvis målningar som gjorts av prins Eugen själv. Kan inte hjälpa att jag tyckte att han influerats lite väl mycket på en av sina tavlor av namnen, vars utställning vi besökte efter besöket i paradvåningen.

Ernst Josephsons "Strömkarlen".

"Änkedrottning Sofia", målad av Anders Zorn. Olgakatt har berättat i sin kommentar till inlägget att det alltid ska stå blå blommor framför porträttet, vilket det bevisligen gör också.

Prins Eugen älskade hortensior. Den här skärmen är målad av Gustaf Wennerberg. Är det samme man som komponerade Man borde inte sova, eller? Fantastisk vacker sekretär i intarsia bredvid.

Uppdatering: Titta gärna på Olgakatts kommentar - hon vet vem som målat skärmen.

Ovanför den här vackra sekretären hänger en av prinsens egna målningar.

Ännu en målning av prins Eugen.

Uppenbarligen tyckte prinsen mycket om blommor eftersom alla rummen överflödade av pelargoner, hortensior och tulpaner. Någonstans läste Mirren att han hade skrivit i sitt testamente att det alltid skulle finnas färska blommor i hans våning. Eugène Janssonutställningen var fantastisk men den ska jag berätta jag om i ett senare inlägg.

Rundvandringen i salarna tog på Lissans krafter och resten av utflykten sov hon.