fredag 20 juli 2012

Fredagstema Show&Tell - Sommarjobb

Fredagstemat denna vecka är Sommarjobb och det är Englundskan i Livsrummet som tycker vi ska skriva om det. Övriga fredagsbloggare finns att hitta på hennes hemsida.


Den lilla vackra brukskyrkan i Gusum där jag spelade på ett dop för några veckor sedan. (Bilderna går att klicka större.)
Jag har världens bästa sommarjobb! Nämligen jobbet att vikariera som organist när ordinarie organister och kantorer är lediga, och det är nästan alla i juli och en vecka i augusti. Jag kan idag se fram emot sex bröllop, fem dop, sju gudstjänster och fem begravningar och några andakter de närmaste månaderna. Ett bröllop, två dop och två friluftsgudstjänster har jag redan avverkat och två bröllop och två gudstjänster fick jag avboka eftersom jag låg inne med dropp på sjukhuset över midsommar.

Prästen Peter visar upp den lilla flickan som döptes vid det tillfället.

Det är så med hantverkare, till vilka jag räknar mig, att på sommaren är de nästan omöjliga att få tag på. Om jag skulle råda någon, som inte vill lägga fem, sex år på att studera efter studenten och kanske ändå inte tjäna särskilt mycket pengar, så är det att satsa på någon form av hantverksyrke. Har hört att t.ex. segelmakare har en ljus framtid att vänta sig…


Jag vid orgeln  i Gusums kyrka.

Spela orgel är dock ingenting man lär sig på några år efter studenten. De flesta börjar redan spela som barn – piano eller synt förstås, eftersom man inte når ner till orgelpedalen förrän man åtminstone är tonåring. Själv började jag att spela piano som sjuåring under överinseende av min pappa, som var noga med att jag skulle öva en timme per dag, vardag som söndag, vinter som sommar.

Här är det bröllop i Furingstads kyrka, som är berömd för sina fantastiska takmålningar. De äldsta delarna av kyrkan är från mitten av 1100-talet.

Jag har nog lagt något år av mitt liv på att öva piano och orgel om man skulle räkna ut hur många timmar som gått åt till detta. I alla fall har jag haft både glädje och nytta av denna färdighet och kunnat fortsätta att spela även efter pensionen.  


En av de talrika takmålningarna.

Det roliga med det här sommarjobbet är att jag kommer ut och får träffa många människor, både i glädje och sorg. Och att jag känner att jag verkligen gör nytta. Dessutom är det inte att förakta att man tjänar en extra slant som pensionär.

Dop och bröllop är extra roligt att spela på eftersom det brukar vara många barn med. Det bidrar till att det blir mindre formellt och inte så högtidligt. Jag träffar nya, trevliga solister och lär mig lite nya låtar på köpet.

Dop i Dagsbergs kyrka. Maria, mycket trevlig och duktig sångerska, längst till höger i bild.
Man hinner också vara med och njuta av själva dopakten eller bröllopet. Om man spelar på en mässa har man bara tid att koppla av när prästen predikar. Och på begravningar är det så tyst, så tyst att varje litet feltramp i klaveret hörs…

16 kommentarer:

olgakatt sa...

Nog sträcker sig ditt sommarjobb även över året i övrigt också; det tycker jag mig ha noterat! För en musiker måste det vara härligt att kunna fortsätta efter pensionen så länge lusten finns!

englundskan sa...

Man kan ju verkligen säga att du jobbar med glädje, i alla fall när det gäller bröllop och dop.

Musikanta sa...

Olgakatt:
Men just nu på sommaren jobbar jag ungefär lika mycket som under hela det övriga året. Det är faktiskt underbart att man kan fortsätta att spela - och att man fortfarande blir tillfrågad - trots att det är drygt tio år sen jag gick i pension. Man håller musiken och fingrarna i gång i alla fall.

Karin sa...

Kul sommarjobb och vilken fiffig nisch du hittat. För livet fortsätter ju med bröllop och dop även om kantorn är på semester. Och döden också, förstås. Hoppas du hann tacka din pappa för att han envisades med pianoövningarna för din del!

Musikanta sa...

englundskan:
Jag jobbar också med en viss glädje när det gäller begravningar. Ofta är det ju musik som den avlidne tyckte mycket om och då spelar man ju med lite extra känsla. När det gäller vanliga gudstjänster är det också roligt att spela, skillnaden är bara den att då måste man vara med hela tiden eftersom det är så mycket liturgisk sång som man ska passa.

Musikanta sa...

Karin E:
Jag sänder ofta en tacksamhetens tanke till min snälle, men stränge far som tog tiden på övningarna under alla år. Att han orkade! Sen, när jag blev duktigare, hände det faktiskt att jag övade självmant :-)!

Den som också ska ha tack är MM som gjorde att jag kunde tillbringa två hela somrar på en kantorskurs i Linköping efter att jag fyllt femtio. Han tog hand om dottern under hela sin semester under sju veckor under två somrar. Jag åkte hemifrån kl. 7 på morgonen och kom hem 10 på kvällen. (Lektionerna låg på fm och kvällen eftersom lärarna ville gå och bada mitt på dagen...)

Musikanta sa...

Jag ber om ursäkt om svarskommentarerna kommer lite i oordning. Jag glömmer ibland att trycka på SVARA under kommentaren.

Gnuttan sa...

Vilket härligt sommarjobb! Och vilka fina foton.
Musiken och det att spela för andra, i glädje och sorg, ligger mig ju varmt om hjärtat. Tyvärr har jag dock inte varit så flitig med övandet senaste åren - familj, jobb och tidigare avsaknaden av de rätta instrumenten (pga. flytt) har ju påverkat en del.

Musikanta sa...

Gnuttan:
Det man har lärt sig en gång sitter i. Det kommer du nog att märka om/när du får något instrument att spela på. Det är väl snart dags för sonen att börja spela också, eller?
Tekniken tar man upp ganska snabbt om man bara börjar igen.
Kramar från Ingrid

Gnuttan sa...

Jodå, nu är instrumenten på plats. Gitarr och bas har jag aldrig varit utan, men under sonens första år saknade jag piano - vilket var min stora sorg. Att ta med mig mitt egna till Grönland hade ju både varit dyrt och riskfyllt med tanke på det torra klimatet. Nu har dock svärfar förärat mig ett elpiano som det klinkas lite på, så får mitt riktiga piano komma ner när vi i framtiden hittar ett eget boende (nu hyr vi ju bara). Jag vill ju gärna att musiken ska vara en naturlig del av sonens uppväxt.

Musikanta sa...

Gnuttan:
Det går ju jättebra med ett elpiano också - jag spelar själv mer på det än på mitt riktiga. Man kan ju sätta ihop stämmor, lägga på stråkar och vibrafon t.ex. Det är roligt. Framför allt är det bra när man ska ackompanjera någon solist, att man kan reglera volymen...

Snäll svärfar du har i alla fall! Så nu är det bara att sätta igång att öva :-)!
Kramar!

Aila Hjort sa...

Sommarjobb! Nostalgi för mig, födkrok för vissa, en fot in på något nytt, egna pengar... och så säkert en stor glädje för sådana som Musikanta som inte behöver det andra.

Fortsatt fin söndag!

englundskan sa...

Det gör jag stup i ett, lite förargligt men jag tror alla hajjar vad man menar.

Eleonora sa...

Kära vännen, du sprider då verkligen glädje och vacker musik omkring dig även som sorgesam och allvarlig sådan.

Du har ju börjat din bana som mycket ung, så det sitter ju i blodet på dig nu - all denna vackra musik som finns att trolla fram. Jag skulle så hemskt gärna vilja höra dig spela, Jag älskar orgelmusik, som för mig känns mäktig och stark. Min tidigare församling inne i stan - Gust.Wasa-kyrkan - hade ofta orgelkonserter som jag besökte. Fridfullt och mäktigt är det!

Hoppas du inte tar på dig mer arbete än du orksar. Och så skönt att MM följer med och kan vara dig till hjälp. Kram till er båda!

Musikanta sa...

Aila:
Som svar på de sista orden - jag hade nog inte hållit på och spelat gratis. Det är alltid förknippat med en viss spänning och ganska mycket arbete att spela på förrättningar.

Att lära sig nya melodifestivalslåtar, som man kanske inte är så säker på för att ackompanjera solister eller spela något på en begravning, något som man kanske heller inte är så säker på, men som folk har önskat.

Jag är alltid nervös före begravningar, även om jag ska spela ett stycke som jag är helt säker på. Varenda felslag/tramp hörs när det är så tyst. Dessutom sitter folk ner och lyssnar, vilket de aldig gör på dop och bröllop. Det blir liv och rörelse när alla reser sig, och då är det inte så nervöst att spela. Man kan tycka att man inte skulle känna så efter snart 30 år i branchen - men rutin blir det aldrig.

Så jag hade nog varit hemma och tagit det lugnt om jag inte hade fått betalt...

Musikanta sa...

Eleonora:
Tack för rar kommentar (som vanligt)! Tyvärr sitter inte orgelmusiken lika mycket i blodet som pianomusiken. Jag började ju inte spela orgel förrän jag var 50 år, och pedalerna spelar mig ibland fula spratt. Riktigt säker på dessa blir jag väl aldrig. Alla orglar, som jag spelar på, är också olika. Det kan vara ett lite mellanrum mellan pedalerna som skiljer t.ex.

Visst är det vackert med orgelmusik som utförs av skickliga organister. Sådana finns det ju mängder av i Stockholm. Jag är säker på att man ger orgelkonserter också i Saltsjöbaden, i synnerhet på sommaren. Du får titta efter i församlingsbladet.

Utan MM skulle jag stå mig slätt. Han sätter på och stänger av orgeln, säger till när jag ska börja spela (om jag inte hör klockorna) och ser till att jag inte glömmer noter och glasögon. En klippa verkligen.
Varm kram från Ingrid