Jag åkte upp på söndagen och hamnade mitt i en körrepetition hemma hos Mirren. Kören skulle sjunga på en adventsgudstjänst påföljande söndag, som jag också kommer att få nöjet att lyssna till. Det blir nämligen ännu en helg i Stockholm, nioåringen Casimir ska spela gitarr på sin avdelningskonsert på skolan nästa måndag.
Körrepetition hemma hos Mirren. (Bilderna går att klicka större.)
Det är alltid roligt att ha en anledning att åka upp och hälsa på barnbarnen. Det var några månader sen sist. Några timmar på måndagen hann jag i alla fall åka till Skärholmen och gå en sväng på Myrorna. Den här gången hittade jag några fina scarves för 15 kr styck och även några olästa barnböcker. De kommer så småningom att vara med i serien Månadens Illustratör.
Jag hämtade pojkarna på skolan och efter det sammanstrålade vi med Mirren och Clarissa på en liten thairestaurang - Full Moon - vid Odenplan. Lilla Akademien ligger ju på Norrtullsgatan så det är inte långt dit. Efter att vi ätit färdig var det dags att återvända till skolan där Caspar skulle spela oboe på avdelningskonserten för oboer.
Caspar, i konsertkläder och dito skor, har just repeterat färdigt.
Mirren med pojkarna före konserten.
Det hela gick av stapeln i Trärummet (av inredningen kan man se varför det heter så) och Caspar och hans lilla klasskamrat Rut spelade fint och helt rätt till ackompanjemang av en av pianisterna på gymnasiet. Det är inte så många på skolan som har oboe som instrument men konserten tog en dryg timme ändå. De äldre eleverna var fantastiskt duktiga - Gabriella t.ex. är med och tävlar om Polstjärnepriset.
Rut är Caspars klasskamrat och spelade sitt stycke perfekt.
Salen var fylld med förväntansfulla och mycket entusiastiska föräldrar och anhöriga och varje nummer belönades rikligt med applåder och hejarop. Clarissa, som i vanliga fall är ett yrväder med mycket spring i benen, uppförde sig exemplariskt och satt helt stilla hela tiden. Men så har hon också börjat spela oboe som sin bror.
Caspars supporters i Träsalen på Lilla Akademien.
Viktor, My och Gabriella som går på gymnasiet spelade Beethovens variationer över La ci Darem la Mano av Mozart för oboer och engelskt horn.
Variationer över ett tema av Mozart - La ci darem la Mano från operan Don Giovanni av Mozart. Viktor och Gabriella spelar oboe och My i mitten engelskt horn.
16 kommentarer:
Fantastiska barnbarn du har!
Musikaliska familjen, det är vad ni är! Underbart!
Jag blir varm i hjärtat av att titta på bilderna och faktiskt lite avundsjuk också, vill ju gärna vara med på riktigt!
Musik -musik - musik
sköna barn tar ton och bläser till
i mor och mormors närvaro
där livet växer till i oboe
Kom på att Musikanta kan heta Konserta i efternamn :-)
Kram!
Bloggblad:
De är söta och goa också! Caspar, t.ex. vänder sig alltid om när vi är ute och går för att se att mormor hänger med.
PettasKarin:
Ja, det är verkligen roligt att uppleva små barnbarn på nytt. Och att få vara med om sådana här evenemang och andra saker som är gjorda för barn. Nu när jag inte är bunden av kören längre kan jag ju åka upp och vara med när det blir konserter bl.a.
Kram från Ingrid
Tove:
Du är rolig du! Om jag ska göra någon ny blogg någon gång var det ett väldigt bra namn, haha. Tror nog att ingen har det än. Eller konsert-tanta.
Kram tillbaka från Ingrid
Underbare Caspar, så fint han spelade och så koncentrerad han var. Att du blev imponerad och stolt kan jag tänka mig. Krama om den rare pojken från mig vid nästa tillfälle ni ses.
Allt gott och kram från
Eleonora
Eleonora:
Tack för din rara kommentar! Jag lovar att krama om honom från dig.
Kram tillbaka från Ingrid
Visst är det roligt att träffa och umgås med barnbarnen och följa dem i det de gör.
Så fint Caspar och de andra spelar, förstår att du är stolt. Och fantastiskt med denna musikalitet men jag vet ju att det också ligger mycket träning bakom allt.
Musik, sport eller andra intressen på den här nivån kräver ju väldigt engagemang från både barn och föräldrar och det ger så mycket på många olika sätt.
Tack för att du delar med dig.
kram!
Ditte:
Tack för din rara kommentar! Jag skriver ju de här inläggen mycket för att dokumentera men det är samtidigt roligt att få dela med sig. Det tjatas ju så mycket nuförtiden om hur ouppfostrade och besvärliga barn är så jag tycker det är roligt att visa att det finns de som är snälla och duktiga också. Massor av barn, inte bara mina barnbarn :-).
Men, som du säger, det krävs engagemang från föräldrar och barn för att det ska bli resultat - det blir inte mycket "egentid" för Mirren!
Det blir snart ett inlägg till i samma stil eftersom jag ska åka upp till Mälarhöjden i morgon. Dels ska Mirren sjunga på en adventsgudstjänst med sin kör på söndag, dels spelar Casimir på en gitarrkonsert på måndag. Härligt!
Varm kram från Ingrid
Fantastiska begåvningar, dina barnbarn. Så roligt! Underbart.
Har lyssnat igenom.
Trevlig lördag och kram, Gerd
Du milde såå duktig han är. Det är en konst att få ljud i en oboe. J¨´Kam man dessutom spela en melodi så blir jag imponerad! Kram
Kul med begåvade och välartade barnbarn!
Gerd:
Så roligt att du tog dig tid att lyssna!
Kram tillbaka från Ingrid
Veiken:
Ja, han är ju bara 7 år. Han och mamma övar flitigt också. Jag har också svårt att få ton i instrumentet.
Kram tillbaka från Ingrid
Aina:
Det är lycka! I synnerhet som mina äldsta barnbarn är i 20-årsåldern alla. Det är så roligt att få följa de här små nu när jag har tid för dem. Det hade jag inte med mina andra barnbarn då jag hade två jobb samtidigt.
Ingrid
Skicka en kommentar