Min poesibok har hängt med nu i 72 år och ibland tar jag ner den från bokhyllan och bläddrar i den.
Tyvärr är det ju så att de flesta (alla?) av mina gamla klasskamrater har bytt namn, men Britt, som skrev den lilla fina versen som får bli mitt bidrag till veckans fotoutmaning, har jag träffat för några år sen. Den här poesiversen är en favorit och förhoppningsvis skulle världen se annorlunda ut om man följde uppmaningen i denna.
32 kommentarer:
Jag har också kvar min gamla poesibok som jag fick när jag var 10 år.
Den är jag rädd om!
Kram, Ingrid
Vad roligt att du har poesiböcker kvar. Roligt att nu långt senare både läsa och minnas.
En tänkvärd vers. Vill minnas att jag också har den i en poesibok.
Väldigt fin tolkning av veckans temaord.
Kram och trevlig fortsatt vecka.
Ingrid:
Ja, den är ett minne för livet.
Kram tillbaka från Ingrid
Ditte:
Jag hade bara en enda poesibok och jag kommer ihåg att jag var mycket noga med att det skulle skrivas med bläck i den. Det var ju på den tiden när vi doppade stålpennor i en liten bläckflaska så det blev en och annan plump ibland. Den första kulspetspennan kom efter något år men den kostade massor av pengar i början.
Önskar dig också en fin och trevlig fortsatt vecka. Själv ska jag åka till Stockholm och vara väldigt kulturell tillsammans med min yngsta dotter. Opera i morgon, Millesgården på fredag och utflykt på lördag till Leusta bruk där det finns en kyrka med av Sveriges äldsta orglar. Det blir mycket att berätta om så småningom :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Åh - en sådan poesibok har jag också i mina gömmor!
Nostalgi....
Fin tolkning av temat!
Tänk att samma vers skrev min första fröken i min poesibok.
Jag tycker att versen är så fin! Mysigt att sitta och bläddra i poesiböcker och mina vännerboken. Jättefin tolkning. Ha en skön kväll! Kram
Poesiböcker är ju fina ordböcker.
Jag har en minnesbok som ser ut som ett hjärta någonstans.
Bra tolkning Ingrid!
Heisann, dette er livsvisdom av beste sorten. De få ordene betyr så mye ;:OD)
Här sitter jag bara och gapar. Alltså för det första trodde jag inte att du var så "gammal" som du uppenbarligen måste vara med tanke på att poesiboken är hela 72 år gammal. Fantastiskt att du har den kvar. För det andra tänkte jag helt osökt på att papper ändå inte är så dumt. För dagens usb-minnen med mera lär nog knappast bestå om 72 år...
Poesiversen är verkligen tänkvärd. Ja, tänk om...
Ett helt underbart bidrag till temat:-)
PS. Hade aldrig en poesibok faktiskt. Var nog mera än pojktjej tror jag;-) DS.
Ett härligt inlägg på veckans ord ... och en fin liten vers!
Jag har aldrig haft någon poesibok ... bara typ "Mina vänner" ... kanske kan man kalla det poesibok också :)
Kram
Beppan:
Dags att leta fram den då :-).
Ingrid
"LillaSyster":
Min fröken skrev en lång dikt av någon berömd poet som jag inte förstod mycket av. Kommer ihåg att jag blev lite besviken. Inte ritade hon något heller...
Ha det gott!
Ingrid
PettasKarin:
Det är roligt att bläddra i den här gamla boken - på så sätt minns man sina klasskamrater även om de har bytt namn idag. Några killar fick ju aldrig skriva i poesiboken - det var synd.
Ha det gott önskar
Ingrid
Vilt og vakkert:
Hej själv! Håller helt med dig. I sin enkelhet rymmer den lilla versen så mycket livsvisdom.
Ingrid
BP:
Jag kommer inte ihåg att döttrarna någonsin hade en poesibok så det hörde nog till den tiden jag var ung. Och det var, som du skriver, ett tag sen, haha. Det är något att tänka på att papper håller sig längre än allt annat (möjligen sten och lera då). Därför ska man nog skriva ut en del som man "författat" på sin dator innan det blir försent. Bra att du påminde.
Tack för din rara och uppskattande kommentar! Den värmer.
Ingrid
Anki:
Visst är "Mina vänner" också en sorts poesibok. Jag tror att poesiböckerna försvann efter några år. Men när jag var ung hade alla mina klasskamrater en sådan.
Kram tillbaka från Ingrid
Nostalgi! Den versen känner jag igen.
svar: visst måste det vara en lyckad slogan. Vi är ju flera nu som har googlat på företaget.
Stare Ström:
Ja, det är väl en av de vanligaste gamla poesiverserna. Visst är den fin i all sin enkelhet.
De får nog många nya elever genom den här bilen :-).
Ingrid
Den versen är rena nostalgin! Vad lycklig du är som har din poesibok kvar, min har försvunnit utan att jag egentligen vet hur.
Underbart vacker! Jag har i min ägo min mors poesiböcker, några stycken, hon gick bort redan 1981 endast 48 år gammal så du må tro att de är värdefullt med hennes gamla ungdomsminnen. Tack för en fin tolkning av veckans tema
Så fin liten vers som vi alla borde leva mer efter. Så roligt att ha kvar den poesiboken efter alla år.
Oj, en sådan bok skulle jag också vilja ha!
Nydelige ord.
Eg har også minneboka mi, lenge sidan eg bladde i den.
Eg skal finne den fram og vise barnebarna,
God søndag.
Paula:
Så oerhört sorgligt att din mor gick bort så ung! Förstår att du är glad och tacksam över din mors poesiböcker. Ett minne för livet av henne.
Ingrid som önskar dig allt gott!
Violen:
Ja, jag är glad över att jag har den här gamla poesiboken kvar. Mycket annat har dock försvunnit - hela min frimärkssamling som var ganska stor när jag var 12-13 år.
Ingrid
Helén:
Ja visst är versen fin i all sin enkelhet. Och något att tänka på också i det dagliga livet.
Ingrid
Sara Pepparkaka:
Tyvärr tror jag inte att den här sortens böcker existerar längre. Det är väl inte särskilt inne att skriva poesiverser - inte brev heller numera. Undrar hur det blir för de framtida generationerna när ingenting kommer att sparas.
Ingrid
amo sin blog:
Bra tips! Jag ska ta fram den nästa gång barnbarnen kommer och visa dem. De ska få skriva en vers var i den också och rita något fint.
Ingrid
Vackert och en kul tolkning av utmaningen.
kajsaLisa:
Tack för rar kommentar. Den värmer!
Ingrid
Just den versen stod i min poesibok också. Tyvärr finns boken inte kvar men versen minns jag. Kram
Gunnel:
Ja, det var väl en av de vanligaste. Den och "Jag vill sitta i ditt minne, på en liten, liten pinne". :-)
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar